Mitt liv - min vardag

Du har säkert sett kampanjen - eller vad man ska kalla det -  #metoo. En så otroligt viktig kampanj om kvinnor som blivit utsatta för övergrepp. När jag först såg denna kampanj tänkte jag att jag har aldrig blivit utsatt för något och är tacksam för det. Sen när jag började tänka efter så insåg jag att jag visst blivit det... Inte våldtagen eller något så grovt, men...

 

Jag kommer ihåg en gång i gymnasiet när jag var på väg till tåget och promenerade själv. Jag vet inte varför jag var ensam på vägen dit, för vi var ofta några kompisar som gick tillsammans. Plötsligt går en man bredvid mig och börjar prata. Han börjar hålla om mig, vill ta på mig och vill att jag ska följa med honom hem. Jag är avvisande hela tiden. Till slut försöker han pussa mig på munnen innan jag går in på tåget. Jag var helt skakis och höll på att börja gråta. Hela tiden har några av mina lärare, som också åkte tåg, varit i närheten och har tittat på oss men inte hjälpt mig ur situationen. Just då var det just det som kändes mest jobbigt. 

Jag har även fått förslag av män jag inte känner, män som inte slutat vara påträngande trots ett tydligt nej! När jag var yngre har jag blivit tagen på brösten och på den nedre regionen. Jag har varit väldigt avvisande och tydligt sagt och visat att det inte är ok. Min kropp är min! Det har jag alltid varit trygg med.

 

Jag är i detta tacksam för min uppväxt, för att jag är trygg i mig själv och trygg med att jag alltid är älskad av min familj och vänner. Tänk alla tjejer som inte har den tryggheten, de som inte tror de är värda mer. När det gäller övergrepp är skam och skuld otroligt vanligt hos den som blivit utsatt - inte den som utsätter.

Och tänk alla tjejer och kvinnor som faktiskt blir och har blivit utsatta för övergrepp på ett eller annat sätt. Det är nästan alla jag känner! 

 

Idag på jobbet satt vi och pratade om detta. Männen själva tog upp det och funderade på vad de gjort. Har de utsatt någon? Har de haft ett olämpligt beteende mot tjejer och kvinnor? Dessutom finns sociala medier nu, där ungdomar är ännu mer utsatta. Och där ungdomar förnedrar varandra. 

Vad lär vi våra söner? Vad ger vi dem för signaler? 

Oh, vad viktigt det är att prata om detta. Det är ju genom medvetenhet som förändring kan börja.  

 

Låt oss prata om detta och påbörja en förändring! Våra barn kan få andra erfarenheter!