Mitt liv - min vardag

Detta är miitt liv, min vardag och mina funderingar om min tro och livet i allmänhet. När bloggen startades 2008 var jag fru till en pastor, men på senare år har min man bytt jobb och just nu är han säljare inom Örebrodistriktet för ett företag, men bloggen får fortsätta att heta det den alltid hetat. Jag är också mamma till Seth och Tess, som lever och Silas, som inte fick leva.

Värk

Jag lever med ständig värk och har gjort i många år, men den eskalerade tydligt efter att jag hade min tvarinfektion 2016.

Jag har en fantastisk läkare på vårdcentralen som tar mig på allvar, vilket är otroligt viktigt! 
Jag tror jag skrivit om det här tidigare (för några år sedan) att jag ändrat kosten och gjort vad jag kan för att få mindre värk. 

I början av året var jag hos reumatologen, då jag trodde det var nåogt reumatiskt. Men de hittar inget som tyder på det. Det enda man ser är att jag har förhöjda inflammationsvärden. 

I maj blev jag halvtidssjukskriven pga värken och de konsekvenser den för med sig, såsom enorm trötthet, svårt med koncetration och sömnen. Jag fick byta lite medicin och höja dosen av en annan och det blev bättre så jag kunde börja jobba mina 80 % igen. 

Min läkare skickade också en remiss till smärtenheten här i Örebro. Och redan nu i början av augusti fick jag en tid dit! Jag blev så förvånad och glad över att jag fick en tid så fort!  

 

Så förra veckan träffade jag en läkare, som jobbat med smärta sen 1983 och som tog sig tid att lyssna och förklara. Han misstänker en diagnos och jag ska få komma till neurologen och utreda det eller utesluta det. Det dröjer dock några månader innan jag får komma dit. Jag ska också göra ct röntgen på ryggen då det är något som inte stämmer med den. 

Jag kommer också få träffa resten av teamet som jobbar på smärtenheten och de ska göra en gemensam bedömning. Troligtvis kommer jag få gå en smärtkurs efter det. 

Det känns jättebra att få denna hjälp!

Jag har funderat mycket på detta med diagnoser sedan jag träffade läkaren. Om jag skulle ha den diagnos han misstänker så vore inte det något roligt alls. Samtidigt är det jobbigt att ha smärta som "bara" är diffus och ingen vet vad den beror på eller vad den är. Så på ett sätt vill jag ha en diagnos för att veta vad det är och förhoppningsvis kunna få rätt behandling och för att kunna förhålla mig till den. Samtidigt vill jag inte ha någon diagnos. 

Helst av allt vill jag bara få må bra! Orka och kunna göra sånt som jag alltid orkat och kunnat göra förut. Men just nu är inte min verklighet sådan. 

Att tex vara med och sjunga i kyrkan gör att jag inte kan göra annat dagarna efter. Men det är det sååååå värt! Men jag måste välja vad jag gör och beräkna "kostnaden" på det. 

Jag håller oftast humöret uppe. Jag har så galet mycket att va tacksam för! Jag har ett fantastiskt liv! Jag är tacksam! Ibland blir jag trött och ledsen men mest är jag glad! Glad för allt jag har i mitt liv! De människor som finns i det, min familj, min kyrka, mitt jobb, mina vänner, mitt hem osv! 

Jag har länge funderat om jag ska skriva om detta. Men det handlar ju om mott liv, min vardag. Mycket sv det som jag går igenom har jag delat med mig av de senaste 10 år åren och jag fortsätter göra det. 

Ni får nog va med på min resa genom smärtkurs och sånt också. 

Livet är så mycket bra, men också en del kamp. Så är det för alla! 

Tack för att du är med mig i min resa ♥️😊

Kram 

Fy, vad jobbigt! Tänker på dig och hoppas att du får all tänkbar hjälp! Kram!

Du är en kämpe! Följer er genom allt! Har själv "ett liv med fysiska begränsningar". Har haft sen jag var trettio. Så jag förstår en del av din sorg och smärta. Hoppas du kan få god hjälp!