Nu är jag opererad och klar
Hej hej.
Idag vaknade jag tidigt för att vara på avdelningen vid 7.00. Stefan skjutsade dit mig och följde med upp innan han åkte hem till barnen och skjutsade dem till skolan.
Vid 8 var jag på plats i operationssalen. Allt gick bra, men det var inte den roligaste upplevelsen i livet. Man gick in med tre katetrar via ljumsken och upp till hjärtat och hittade min extra ledningsbana som jag hade mellan kammare och förmak (om jag förstod det rätt). Såhär står det om besvären:
"Orsaken till regelbunden hjärtklappning är i många fall en medfödd extra-ledningsbana mellan förmak och kammare (WPW syndrom). Vissa former uppträder vanligen först i vuxen ålder och kan då bero på att den normala förbindelsen mellan förmak och kammare består av fler ledningar. Då kan en rundgång uppstå vilket leder till hjärtklappning (AV-nodal reentry). En vanlig form av hjärtklappning, ibland regelbunden och ibland oregelbunden, är så kallat förmaksfladder som beror på en rundgång i höger förmak."
De hittade den extra ledningsbanan och brände den. I stort sett hela tiden höll de på att göra så att hjärtat rusade och slog oregelbundet, för att se var ledningen var. Det var rätt obehagligt. Det gjorde dock inte alls ont när de brände ledningen, men det gjorde ont i ljumsken när de gick in med katetrarna.
Efter två timmar var jag tillbaka på avdelningen så det gick bra och smidigt!
Lite öm och tagen av alltihopa.
Bästa sällskapet!
Jag fick dricka kaffe med sugrör för under två timmar fick jag inte lyfta på huvudet eller röra mig nämnvärt. Efter två timmar fick jag börja vara uppe och när det gick bra fick vi åka hem.
Nu är jag hemma, trött, tagen och öm i ljumsken. Men glad att det är gjort.
Jag är så imponerad över vårdpersonalen och över allt som man kan göra inom det medicinska alltså!!
Kram kram
Kommentarer
Trackback
