Mitt liv - min vardag

Jag har en favoritpsalm i bibeln - alla kategorier. Den är vackert skriven, poetisk och så uppmuntrande. När jag mår dåligt går jag till denna psalm. Vissa kanske tycker det är läskigt att tänka att Gud alltid ser oss och finns vid vår sida. För mig är detta inget läskigt utan en stor tröst och befrielse. Jag vet ju att Han alltid vill det som är bäst för mig. Jag kan självklart inte förklara varför hemska saker händer mig och andra - jag tror inte det finns en mening med allt som händer, däremot att man kan hitta en mening i allt som händer. Men eftersom jag tror att Han vill det som är gott för mig och att Han är en kärleksfull pappa, bror och vän så är alltså denna psalm en tröst för mig när livet är jobbigt! Särskilt den versen där det står "Du förstår mina tankar fjärran från..." Tänk att det finns en som förstår mig - helt och fullt. Även när jag inte själv förstår mig... Jag älskar också versen "Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i Din hand".  Han finns runt mig. Ramlar jag, så ramlar jag i Hans famn - varåt jag än ramlar...

Jag vill nu alltså dela med mig av denna psalm. Här kommer den! Läs och njut...

"Herre, Du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet Du det, Du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar Du det, med alla mina vägar är Du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet Du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i DIn hand. En sådan kunskap är mig, alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart ska jag gå för Din Ande, vart ska jag fly för Ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är Du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är Du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där Din hand leda mig och Din högra hand fatta mig. Om jag säger : Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig, så är inte mörkret mörkt för Dig, natten ska lysa som dagen och mörkret vara som ljuset. Du har skapat mina njurar, Du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar Dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är Dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för Dig när jag formades i det fördolda när jag bildades i jordens djup. Dina gon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i Din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit."