"Det är inte hur man har det utan hur man tar det".

Ligger nu här trött och med värk i huvudet och ont i halsen i sängen med Seth bredvid mig. Han tittar på tv och jag bloggar. Stefan jobbar än, men kommer nog hem snart. Både Stefan och jag vaknade med ont i halsen idag och vi båda har bara blivit "mosigare" och "mosigare" i huvudet under dagen. Ni vet, sådär så att huvudet känns som en ballong och det trycker bakom ögonen så att det känns som om de ska trilla ut =) Låter illa, men det är okej, men riktigt skönt att Seth är nöjd med att ligga här på sängen och leka med bilar och titta på tv. Jag orkar inte mycket mer än såhär just nu.


Har ett par dagar funderat mycket på att jag mår så bra innuti. När jag åker till och från jobbet har jag ju en 30 minuter för mig själv och  jag funderar mycket då. Har som sagt, särskilt reflekterat över att jag är nöjd över min tillvaro. Man har ju perioder av välmående och av "dåligmående", så är ju liksom livet. Alla har det så, mer eller mindre. Just nu är jag i en period där jag är nöjd och mår bra, trots saker som kan dra ner mig.

Jag ska inte dra upp allt negativt, det känns lite för personligt, men jag ska ändå ge några exempel på saker som är jobbiga i tillvaron. T ex har jag ju ständig värk i nacken, efter en wiplashskada från 97, då min bror och jag frontade med en annan bil. Jag har ständiga problem med magen, men det är bättre än på många många år nu pga en medicin jag fått testa och som verkar funka. (Man gjorde första kollen på mina tarmar som 5 månaders bebis, så magen är jag van att leva med ;o) ) Stefan har också ständig värk i ryggen och gick 05 igenom en stor ryggoperation, som hjälpte något, men inte tog bort problemen helt. Han är numera stelopererad i de två nedersta kotorna. Värk kan verkligen tära på ens humör, men i och med att både Stefan och jag är vana och vet vad det innebär att ha ont så har vi överseende med varandra när humöret tryter pga värk. Vi har ju även lärt oss att leva med det och med varandra efter nio års äktenskap.

Det är också tungt att ha familjen långt ifrån, även om vi själva valt att flytta. Man kan bli lite avundsjuk på de som kan få hjälp med barnen av mormor och farmor och syskon. Och som dessutom kan träffas bara för att fika lite ihop eller ha lite fredagsmys ihop. Det är ett pusslande för oss när både Stefan och jag ska vara borta samtidigt en kväll. Oftast får ju en av oss (jag) vara hemma. Detta pga att Stefan är borta i sitt jobb, det är hans arbete, medan om jag ska vara borta så är det fritidssysselsättning. Jag vet att vi inte är unika i detta på något sätt. Många har det såhär och många har det värre. Jag klagar alltså inte utan jag bara beskriver saker som kan vara lite besvärliga i tillvaron.

Det jag nu har reflekterat över är att jag har börjat kunna se allt jag har istället för det jag inte har. Det är så lätt att ha fokus på det man vill ha och som man inte har. Jag tror att min terapi, som jag gick i som en del av min utbildning, har hjälpt mig mycket här. Det handlar ju mycket om hur man ser på saker och ting. Som en föreläsare upprepade ofta under min utbildning: "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det".
Ibland känns ekonomin ansträngd, men istället för att lägga fokus på det, så har jag börjat se att vi har ett fint hus, som tar mycket av pengarna, men det är något vi valt. Hellre detta hus än att bo i lägenhet och ha mer pengar. Jag älskar faktiskt detta hus. Det kändes som hemma redan första dagen vi flyttade in. Sen är det ju naturligtvis så att när det händer saker såsom när vi fick veta att taket skulle läggas om och kostnaden på detta, så får man ju ont i magen. Det fantastiska är att det dock ordnar sig på något vis.

Jag har ett tungt, men oh, ett så intressant och givande jobb. Jag trivs verkligen och är så glad för det och mina arbetskompisar och för den utbildning jag fått gå genom jobbet.

Vi har dessutom varandra och det är det viktigaste!
Vår familj har det så bra ihop. Våra föräldrar ställer upp på oss till 100%. Man får alltid hjälp när det verkligen behövs. Vi har bra relation med våra syskon och deras barn. Vi har underbara vänner överallt i Sverige. Några av dem är nära som familjemedlemmar. Vi har ett friskt barn som vi är oerhört stolta över. Vi har vänner här i Avesta, som hjälper oss, som uppmuntrar och som man kan skratta och gråta tillsammans med. Vi tillhör en församling som betyder mycket för oss. Människorna där är familj! Naturligtvis är det så att som alltid när det har med relationer mellan människor att göra, så finns det krångel och så, men jag vill faktiskt se allt fint, som fungerar istället. Sen ska man ju inte blunda för problemen som kan finnas, det är inte det jag menar!!

Summa summarum, är alltså att det just nu blivit naturligt för mig att faktiskt se det som fungerar i livet och det jag har, istället för det jag inte har och det som är jobbigt. Naturligtvis har jag dagar då det jobbiga blir tydligare och jobbigare, men jag har ju ändå så mycket bra i mitt liv, som är så viktigt att sätta fokus på.

Hoppas nu inte att någon tycker att jag förminskar att livet kan vara jobbigt. Det är inte mitt syfte att få någon att känna så, utan mer uppmuntra till att se det man faktiskt har och som fungerar.

Detta var lite av mina funderingar som jag lever med just nu.

Hoppas du får en bra kväll, min vän!

Kommentarer
Postat av: Bonnfrua

Vad fint du skriver kära syster! Tänk om alla kunde se vad man har och inte van man inte har, vad värdlen skulle vara annorlunda, och kanske mitt eget liv med. ;-)

KRAM

2009-08-25 @ 18:41:02
URL: http://bonnfrua.blogspot.se
Postat av: E-K

Underbara, positiva Mia! ...som kan skriva så'nt t.o.m. när du är förkyld... ;) Tycker om dig!

2009-08-25 @ 19:59:23
URL: http://emmakaka.blogg.se/
Postat av: mum

Bra gjort att skriva positiva saker när det är tungt runt omkring, men jag tror att det är det som bär om det krisar till sej.

Fortsätt så.

Kramisar och krya på dej

2009-08-26 @ 19:03:05
Postat av: Dad

Jag är stolt över dig Mia.

Hälsningar Dad

2009-08-27 @ 19:30:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0