Ett leende från himlen
Idag fick jag en härlig bild från en av mina vänner på Steg 1 utbildningen. Den var så fin, så jag måste dela med mig och lägga ut den här.
A smile from heaven, heter den. Se och njut...
Tänk att någon har tagit detta kort, precis i den hundradel fåglarna hade sina vingar såhär. Coolt.
Tänk, det är så här (bildligt) som jag tror Gud ser på oss: med ett leende. Under min uppväxt och fortfarande hör jag människor som beskriver Gud som en person som sitter och tittar surt på oss. Så kan jag bara inte se Honom. Jag tror att vi kan göra Honom ledsen och att Han har alla känslor som vi har: arg, ledsen, glad, besviken osv. Men som sagt: jag tror att Han ofta ser på oss med ett leende, ett kärleksfullt leende...
I morse när jag stod och sminkade mig kom Seth och ville vara med. Han hittade några av mina gamla hårklämmor och ville ha dem i håret, för Ida (en av barnen hos dagmamman) har ju såna. Han fick några i håret, men Stefan tog bort dem när mössan skulle på och de skulle åka till dagmamman. När vi kom hem ville han ha dem igen och jag satte i dem i håret. Jag sa att jag ville ta ett kort på honom och då sprang han iväg för att gömma sig. När jag kom närmre satte han fram handen som värsta filmstjärnan, som inte vill bli fotograferad och sa "nej mamma" och skrattade hur mycket som helst. Kortet blev sådär, eftersom han sprang iväg, men här är vår lilla prins med klämmor i håret:
Blessings
A smile from heaven, heter den. Se och njut...
Tänk att någon har tagit detta kort, precis i den hundradel fåglarna hade sina vingar såhär. Coolt.
Tänk, det är så här (bildligt) som jag tror Gud ser på oss: med ett leende. Under min uppväxt och fortfarande hör jag människor som beskriver Gud som en person som sitter och tittar surt på oss. Så kan jag bara inte se Honom. Jag tror att vi kan göra Honom ledsen och att Han har alla känslor som vi har: arg, ledsen, glad, besviken osv. Men som sagt: jag tror att Han ofta ser på oss med ett leende, ett kärleksfullt leende...
I morse när jag stod och sminkade mig kom Seth och ville vara med. Han hittade några av mina gamla hårklämmor och ville ha dem i håret, för Ida (en av barnen hos dagmamman) har ju såna. Han fick några i håret, men Stefan tog bort dem när mössan skulle på och de skulle åka till dagmamman. När vi kom hem ville han ha dem igen och jag satte i dem i håret. Jag sa att jag ville ta ett kort på honom och då sprang han iväg för att gömma sig. När jag kom närmre satte han fram handen som värsta filmstjärnan, som inte vill bli fotograferad och sa "nej mamma" och skrattade hur mycket som helst. Kortet blev sådär, eftersom han sprang iväg, men här är vår lilla prins med klämmor i håret:
Blessings
Kommentarer
Trackback
