Mitt liv - min vardag

Har funderat en del på detta med relationer mellan oss människor. Relationer är det bästa som finns, men också bland det svåraste som finns...

Jag är en person som är oerhört beroende av relationer till andra människor. Jag behöver få bry mig om andra och jag behöver att andra bryr sig om mig. Jag tror att vi är skapade för att ha gemenskap med varandra och med Gud. Relationer är en gåva från Gud till oss människor.

Jag har lärt mig genom mitt liv hur jag fungerar... (inte för att jag har levt så hemskans länge, men man lär sig ju hela tiden =)) En av många händelser som lärt mig att jag inte är bra på ensamhet och är beroende av att ha människor omkring mig var när jag för ca 6 år sedan hade virus på balansnerven. Jag var HELT sängliggandes i ca 2 månader och var dålig i ca 4 månader. Jag kunde inte gå någonstans utan att luta mig mot väggen och när jag skulle till doktorn var Stefan tvungen att följa med, eftersom jag inte kunde ta mig dit själv. Han var tvungen att köra mig dit och sedan hålla i mig, eftersom jag drog iväg och inte kunde gå rakt. Det var oerhört deprimerande att vara så sängbunden. Eftersom jag är en aktiv person blev det en kris för mig att inte kunna vara aktiv. Det var oerhört frustrerande att inte kunna åka hem till vänner och inte kunna gå till kyrkan och inte göra något som krävde att jag satt eller stod upp. Hade jag inte haft mina vänner hade detta blivit en större kris för mig än vad det var. T ex kom Linda hem till mig och tittade på Stolthet och fördom en hel dag - i vår säng, eftersom det var där jag kunde vara. Malin, Åsa, Nina och Linda var ofta hemma hos mig och höll mig sällskap. Även andra vänner tittade förbi. Ingen av oss hade barn då och dessutom smittade inte detta tillstånd, därför var det ju lättare för alla att kunna träffas på det sättet. Stefan var ju hemma med mig mycket, eftersom han pluggade, men jag är en person som behöver andra personer också... jag behöver tjejvänner =) De förstår en på ett sätt som en kille aldrig kan göra ;o)

Vänner är så viktiga! Relationer till andra är så viktiga! För vissa mer och för vissa mindre!

Som ni säkert förstått på mina sista inlägg så tycker jag inte om att vara isolerad, som jag varit tvungen att vara nu =) Jag tycker inte om att känna mig ensam. Ibland är det skönt att vara ensam, men inte att känna sig ensam. Jag känner mig lätt ensam när jag varit isolerad såhär och det är något jag får jobba på. Mina vänner finns ju även om jag inte kan umgås med dem nu. Det är bara det att jag ÄLSKAR att ha folk omkring mig! När jag känner såhär så brukar jag försöka tänka på alla mina vänner jag har runt om i Sverige som jag älskar och som älskar mig.

Det jag också har lärt mig genom livet - och som jag också ser tydligt i mitt jobb - är att relationer är bland det svåraste som finns. Det är så lätt att man sårar, missuppfattar och gör illa varandra. Det är så sorgligt, eftersom relationer är bland det viktigaste vi har. Vi har relationer i vår närhet som inte fungerar av olika anledningar, som jag inte vill gå in på här. Det är jättejobbigt och påfrestande och vi funderar mycket på vad vi själva kan göra för att få relationerna med dessa människor att fungera.

Det är lätt att bli sårad av hur andra beter sig och är. Det som är viktigt att tänka på är att vi ofta inte vet så mycket om andra som vi kanske tror. Vi kan tro att en familj har det hur bra som helst och man är avundsjuk på dem, eller att ett par har det jättebra och har allt som gör en människa lycklig, men vi vet inte vad som händer bakom "fasaderna". Detta har jag verkligen lärt mig!! Vad viktigt det är att jag inte tolkar in saker i andras beteenden. Vad lätt det är att bli sårad och ledsen för vad andra gör eller inte gör för mig. Men även om andra gör eller inte gör (negativa) saker för mig ska ju inte jag göra likadant mot dem. Blir detta rörigt? Ett av mina favoritord är ju: "Allt vad du vill att andra ska göra för dig ska du göra för dem". 
Alltså: även om någon sårar mig, ska inte jag göra detsamma mot den. Jag vet ju inte vad som ligger bakom den personens handlinger. Med detta menar jag inte att man ska låta sig trampas på!!! SJÄLVKLART INTE!!
Men relationer är viktiga och jag tror att om alla försöker tänka att jag ska vara mot andra som jag vill att de ska vara mot mig, så skulle fler relationer fungera bättre. Eller hur?!
Kanske är det så att du ska lyfta luren och ringa till någon idag... Någon som du tycker har gjort dig illa, men det kanske räcker med att du tar initiativet för att relationen ska bli bättre igen...

Jag ber om ursäkt för att detta blev ett långt och något rörigt inlägg. Det är så mycket tankar i mitt huvud kring detta just nu och det var visst svårt att få ner det i skrift... Hoppas du ändå kan förstå vad jag menar.

Stora kramar