Mitt liv - min vardag

Vi har verkligen haft en skön helg. Semester, på hög nivå =) Nu jobbar Stefan en vecka till och jag en och en halv, sedan har vi semester på riktigt.

Idag predikade Stefan för första gången efter att han kom tillbaka efter sjukskrivningen (efter att Silas dog.) Jag är så stolt över Stefan. Predikan var så bra och jag tycker han är strong som går upp och gör det när det inte ens gått två månader sedan vi fick veta att Silas inte skulle överleva. Dessutom att gå upp och predika om Guds omsorg och kärlek! Men det är ju precis det vi upplevt under denna tid: Guds omsorg och kärlek. Vad skulle vi gjort utan Honom, i denna tid?

Stefan hade en så fin bild, under predikan, som jag tänkte försöka återge här:

Vi har alla saker i livet som vi tvingats gå igenom. Saker som vi skulle välja bort om vi hade fått välja. Det är saker som skapar sår i själen, sår som så småningom blir ärr och hanterbara minnen. Allt blir inte så dramatiskt och chockartat som det vi fått gå igenom nu, men storleken på svårigheterna vi går igenom ska inte mätas och jämföras med andra. Det som vi möter blir vår svårighet och verkligt för den som ska gå igenom det. Varje sår i själen gör ont för den som ska bära smärtan, oavsett storlek på såret. Ibland kan de små såren göra mer ont än de stora. Och att det finns de som "haft det värre", är ingen stor tröst för den som just då går igenom sin smärta och sitt mörker.

Men det finns en Gud som bär genom svårigheterna, det finns en Gud som vet vad smärta och lidanade är och som vill ta oss i sina armar och ta oss igenom mörkret. Det finns en Gud som vill lägga ett förband på såren, smörja dem med läkande salva och ge oss den kraft vi behöver. Hans namn är Jesus och Han vill och lovar, om vi låter Honom, att bära oss och ge oss hopp. Det handlar inte om att förneka sorg och smärta, det handlar inte om att inte ta problem och det som är jobbigt på allvar. Allt det måste få ha sin tid och sin gång, beroende vem man är som person och på vad det är vi möter så tar det olika lång tid att ta sig igenom. Vid större trauman och chock kan det ta ganska lång tid innan såren läker. Och det måste få ta tid, det kan ta månader, ibland år. Men mitt i det du och jag går igenom finns Jesus, Han bär, befriar oss och leder oss framåt steg för steg.

I glädjen och när allt går bra, när livet är på topp och allt fungerar och går som vi själva vill. Då kan det vara lätt att glömma bort Gud och bara köra på. I sorg, smärta och svårigheter finns en risk att vi stirrar oss blinda på omständigheterna och inte låter Jesus läka såren och bära oss igenom. Utan att för den sakens skull förneka sorg och smärta så behöver vi också lyfta blicken och se på Jesus mitt i svårigheterna. Det finns kraft och läkedom för den som söker Jesus.


Bilden här är en "bild" av att man kan krossas, när det händer jobbiga saker, som för oss när vi förlorade Silas. Men bitarna samlas ihop och kan börja sättas ihop igen för att sedan bli hel.

Ärren finns kvar, men man är ändå hel och inte oduglig eller så för att man har ärren efter sprickorna.