Funderingar...
Ett ex: Mellan vår stad och mitt jobb pågår febrilt vägarbete. Man breddar vägen och gör den bättre. Innan var det en trång och tråkig väg. Om man hamnade bakom en lastbil kom man inte om pga kurvor, krön och smal väg. Nu gör man alltså något åt det och oj, vad det klagas på att det är så jobbigt att åka på vägen när den byggs om. Ja, men, hur ska det kunna bli bättre om man inte bygger om!? Ska de bygga en bro över vägen först där vi trafikanter kan åka? Det handlar om en begränsad tidsperiod, så det är väl bara att gilla läget så länge. Det kommer ju bli hur bra som helst.
Hur kommer det sig att så många "gillar" att klaga? Vore det inte bättre att vi försöker se det positiva i saker istället!? Är det typsiskt svenskt? (Självklart klagar och gnäller jag också ibland, men ibland blir jag trött på att det ska klagas om så mycket... Hoppas du förstår vad jag menar.)
En annan fundering har varit mina principer... Jag har haft en liten princip att min son inte skulle leka med pistoler och andra krigsleksaker. Detta slog mig när jag bar in ett gäng svärd och gevär från vår säng (eftersom han legat stor del av sin dag där pga feber) till hans rum ikväll - så mycket för den principen. Han skjuter/siktar iaf inte på människor utan bara på djur. Det har vi lärt honom. Är det fler föräldrar som har principer och sedan kommer på att principerna "försvunnit"? (Självklart har jag mina principer som inte försvinner, såsom att han inte får slåss, röka eller dricka sprit ;-)
Och så till sist ett litet Gandalfmoment: Stefan tvättar badkaret och i badkaret är botten full med vatten och medel. Gandalf hoppar i badkaret... Gandalf är blöt och har medel i hela pälsen... Oj då. Vi får duscha av henne... Gandalf är inte nöjd! Men nu verkar allt vara förlåtet för nu har hon legat mellan Stefan och mig och spunnit en stund =)
Sov gott!
Visst har vi mång I-landsproblem! Vägbygge och annat...
En princip som vi gett upp är döskallar på kläderna. Fast än så länge finns de bara på kallingarna hos sonen, och bara tre par av.... hur många som helst!
Ja, håller med om att det klagas nog mycket. MEN jag måste ändå få säga att att trots att jag nu under ett års tid har varit och är mycket sjuk ändå inte (vad jag tycker i alla fall :0) har klagat allt för mycket utan försökt acceptera situationen. Enligt mig alltså ;o) MEN nu ska jag gnälla...om några timmar sitter jag i tandläkarstolen och ska dra ut en tand och det tycker jag INTE om! Och hemma är Amanda med feber och halsont igen, men som jag brukar säga...GILLA LÄGET! Kram
En bra fundering,det går ju faktiskt att vända det mesta till något positivt. Vi får jobba lite hårdare på det.
Stackars Gandalf som fick ett ofrivilligt bad,typiskt...
Ha det gott
Kram
Lina, jag tycker du är fantastisk som inte klagar, trots att du är sjuk nästan jämt. Jag tycker så synd om dig och skulle inte tycka det var något konstigt om du klagade mer. Det är inte den typ av klagan jag menar... Hoppas det gick bra med tanden och att A snart får bli frisk. Stor kram!!!!
Åsa, skönt att höra att fler naggar på sina principer...=) Kram
Mamma, Gandalf är glad och pigg igen. =) Visst är det bra att vända på saker, så gott det går. =) Kram
Död princip: lördagsgodis.
Det är förresten inte bara svenskar som gnäller. Vi hade besök av en rik (penningmässigt) släkting och plötsligt hade vi svårt att hitta samtalsämnen eftersom så många av konversationerna i Bosnien handlar om brist på pengar. Alla har det gemensamt ... nej, just det, så var det tydligen inte. Pinsamt när jag insåg att jag tänkte så mycket på penningbrist.
