Mitt liv - min vardag

Som jag berättade igår såg vi en film som heter Motstånd, eller "Defiance" som den heter egentligen. Det är en verklighetsbaserad film, som handlar om tre judiska bröder i Vitryssland under andra världskriget. Deras föräldrar dödas brutalt - bara för att de är judar. Bröderna tar sig ut i skogen och snart har hundratals andra judar flytt ut i skogen och lever tillsammans och bygger upp ett samhälle där. Bröderna blir ledarna. Det händer naturligtvis många saker mellan dem och runtomkring dem. Det som var så fascinerande är att de hjälpte hundratals att överleva kriget...
Jag kom att tänka på Raoul Wallenberg, som räddade över 100 000 judar under andra världskriget.
Jag kom att tänka på Corrie Ten Boom och hennes familj, som räddade många judar och själva hamnade i koncentrationsläger på grund av detta.
Det finns så många hjältar. Och så funderar jag på hur jag själv skulle reagerat om jag levt under andra världskriget. Hade jag varit en av dem som hjälpte andra att överleva och därmed riskera att själv dö. Eller hade jag varit en av dem som bara var tyst. Eller hade jag varit en av dem som "följde order" och plågade andra. Jag hoppas att jag skulle vara en av hjältarna, som hjälpte andra...

Nu lever vi inte under andra världskriget, men vi har mycket annat konstigt omkring oss. Hur reagerar jag om jag ser någon bli nedslagen? Hur reagerar jag om jag ser ett barn fara illa? Hur reagerar jag om jag ser orättvisa, mobbning osv. Har jag nog civilkurage att stå upp för den som behöver hjälp? Jag hoppas det, men man vet inte förrän man är i situationen.

För mig är det viktigt att fundera i dessa banor. Jag vill vara en person som bryr mig och som reagerar och handlar. Hoppas jag är det... Tänk vad en film kan skapa i fundringar - viktiga funderingar.

Avslutar och "lättar upp" med en bild på Seth. Idag fotograferades det hos dagmamman, så dagen till ära hade han "tjofs" i håret. ("Tjofs" är hårgelé. Ja, ett konstigt ord, men så är det här i familjen).