Mitt liv - min vardag -

Att vara gift med en pastor...

Ja, jag har funderat på detta med fördelar och nackdelar med att vara gift med en pastor. Som jag ser det är det absolut mest fördelar.
När Stefan och ja gifte oss för över 12 år sedan, visste vi båda att han en dag skulle bli pastor. Men då arbetade han som lastbilschaufför. Han hade inte bråttom in i församlingstjänsten utan såg fördelarna med att vara "lite äldre" när man börjar som pastor. Så när jag pluggade till socionom så jobbade han. Sedan började han sturdera till pastor, först ett år på PTS i Göteborg. Jag pluggade i Göteborg och vi bodde i Alingsås under denna tid. Sedan skulle år 2 och 3 läsas i Stockholm och vi var inte intresserade av att flytta dit, vilket gjorde att han sökte in på Örebro Missionsskola istället och vi flyttade hit. Han hoppade in i andra klass där och gick 2-4 här i Örebro. Och då jobbade jag när han pluggade. Hans första betalda tjänst blev den i Avesta. Både Stefan och jag har alltid varit engagerade i någon församling där vi bott. Man kan säga att det är där största delen av vår fritid alltid har spenderats.

Så när vi flyttade till Avesta var Seth knappt ett och ett halvt år. Innan hade vi kunnat dela på att ha honom i kyrkan och engagerat oss lika mycket. Jag med sång och han med att vara ungdomsledare, leda möten och predika någon gång ibland. Men nu när församlingstjänsten blev hans jobb, var ju det tvunget att komma före att jag kunde göra saker på gudstjänsterna. Det var nog det som var jobbigast i början. För att båda skulle kunna vara med samtidigt som man har ett barn som springer och är överallt, nä, det gick inte. Så då fick jag "stå tillbaka" och det var svårt för mig att hitta vem jag var då. Väldigt nyttigt för mig.
Om jag varit smart hade jag ju bett andra ta hand om Seth om jag också skulle sjunga eller så på mötet, men jag har alltid haft lite svårt att be om hjälp med sånt. Och det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Detta är ju inte något problem idag och har inte varit på många år, eftersom Seth blir större och större. Det kan bli ett problem när Gnutten kommer, men det tror jag inte, för nu är jag beredd på det.

Detta att vara pastorsfamilj är ju ett lite speciellt liv. Och vi har valt det tillsammans, Stefan och jag. Seth har inte fått vara med och välja det, men mellan Stefan och mig är det ett gemensamt beslut.

T ex har en pastor inte regelbundna tider och man är offentlig i det sammanhang man finns i. Detta har både positiva och negativa delar. Förr flyttade pastorer ofta, vilket man inte gör på samma sätt längre. Jag tycker det är spännande att flytta till nya platser, samtidigt som det är oerhört krävande och tröttsamt att göra. Nu när vi har Seth, kan vi inte heller bara flytta hur som helst. Inte när vi har ett barn att ta hänsyn till. Vi har absolut inte några planer på att flytta från Örebro, samtidigt så är vi tveksamma till att köpa ett hus för flera miljoner för vi vet inte om vi blir kvar fem, tio, femton eller tjugo år. Oss passar det väldigt bra att just nu bo i lägenhet.

Fördelen med att Stefan är pastor, är alla fantastiska människor vi får möta och ha att göra med i församlingen. Man får gå på bröllop ;) när Stefan viger par. Man har många människor som bryr sig om en. Hur jag än mår, så kan jag gå till den församling vi tillhör och få stöttning eller vad det är jag kan behöva. När vi förlorade Silas, så kände vi hur vänner runtom i Sverige fanns för oss, bar oss, genom det.

Oj, det här riskerar att bara bli lösryckta tankar... Hoppas det går att läsa och förstå ändå :).

Stefan och jag grälar ytterst sällan. Jag tror att det enda som är en källa till konflikt mellan oss är just att han är borta mycket. Men vi pratar om det hela tiden och försöker hitta lösningar och vägar så det blir en bra balans på det. Stefan har, på riktigt, utan bitterhet eller så, sagt att han slutar som pastor om det kommer mellan oss som familj. Det vill inte jag, för jag tror att det bästa för hela familjen är att han arbetar som det nu. Så tiden är det som är på den negativa sidan. Problemet är ju att hans jobb är min fritidssysselsättning. Bra ibland, men också jobbigt när han ska iväg på saker, som jag också skulle vilja iväg på, men kan inte pga vi har barn. Samtidigt så får jag ju grymt mycket tid med Seth och sedan med Gnutten när hon kommer. Det är tid man inte får tillbaka, så samtidigt är jag tacksam för det. Dessutom får ju Seth hänga med på mycket som både Stefan och jag är på. Och han gillar det än så länge och protesterar inte. Vi drar naturligtvis inte iväg honom på saker som vi tror att han inte orkar eller skulle må dåligt av.

Alla härliga människor är helt klart på den positiva sidan. Vi har en extra familj i församlingen (vilket vi hade även innan han började jobba som pastor.)

Det som kan vara jobbigt är att när man har en församling som är arbetsgivare så är det lika många viljor, som det är människor. Nu har Stefan en arbetsbesrkivning och han vet ju vem som räknas som hans chef osv. men det är ändå så att många, förstås, har åsikter om hans jobb och hur han gör saker. Det är väl nackdelen med det offentliga. T ex kan människor ha åsikter om hur han klär sig?? Varför då, kan jag tycka. Han får också mycket positiv feedback också, vilket är fantastiskt.

Det viktigaste att veta är ändå att vårt liv har VI bestämt. Det är gemensamma beslut som gjort att vi flyttat de gånger vi gjort det och det är ett gemensamt beslut att Stefan har det jobb han har. Jag är inget offer, även om jag ibland klagar lite här på bloggen över att Stefan är borta så mycket i perioder. Men detta är ett liv VI valt, inte Stefan. Under Speedwaysäsongen är han ju borta ännu mer, eftersom han är idrottskaplan för Masarna på sin fritid. Detta är också något VI har valt. Han gör alltså det jobbet helt utanför sin pastorstjänst. Men VI tycker att det är ett viktigt jobb han gör och han älskar ju Speedwayvärlden och mår bra av att finnas där.

Nu är det ju inte bara pastorer som är borta mycket, utan i många yrken kan en av parterna vara borta mycket, eller så gör fritidssysselsättningen att man är borta mycket. Så vi lever ju inte något unikt liv så. Vi har ett bra redskap i Googlekalendern, som vi båda har i våra telefoner. De synkas med varandra så det missas inte att talas om vad som händer den eller den kvällen. Dessutom har jag kunnat lägga in "familjetid" lite här och där :). Den håller vi hårt på.

Ja det var lite tankar om att leva som vi gör. Det kanske kommer en del till om det kommer upp fler grejer i huvudet om just detta. :)

Tack, du som orkade läsa allt. Det blev visst långt och något rörigt. Men men, det blir lätt så när det är jag som skriver ;).

Ta hand om dig och tack för att du är med mig i min vardag! Uppsakttas väldigt!!

2012-12-10 @ 18:12:36 Bibelord, sångtexter och funderingar Permalink

Kommentarer

Postat av: Lisa

Tack för ett intressant inlägg! Känner igen mig så väl i det du skriver. Nästan läskigt...:-). Exakt så tänker vi också när det gäller husköp. Vi har nyss flyttat pga ny tjänst för min man. Man har verkligen oerhört mkt gratis genom att vara gift med en pastor. Känner dock också igen mig i det som kan kännas som nackdelar. Ha det bra!

2012-12-10 @ 20:08:54

Postat av: Johanna

Det där med Googlekalendern låter som något jag ska kolla upp. Jag missar ofta att meddela Håkan sånt som vi har inbokat *skäms*.
Tack för ett intressant inlägg!

2012-12-10 @ 21:05:54
URL: http://livet-enligt-johanna.blogspot.com

Postat av: Anonym

Stefan har tur som har en så fantastisk fru, Moje<3

2012-12-11 @ 20:05:53

Postat av: Kaela

Vet du - det var riktigt spännande att läsa detta.
När jag var tonåring (ung sådan) sa jag alltid att jag aldrig skulle gifta mig med en pastor och inte med en bonde eftersom de båda arbetar på söndagarna.
Jag tror faktiskt att man måste ha samma kallelse till att bli pastorsfru som till att bli pastor.
Ber för er o Gnutten!
Kram

2012-12-12 @ 17:26:53
URL: http://kaela.bloggplatsen.se

Postat av: Cissa

Jag förstår ditt resonemang så väl. Nu är ju inte Labbe pastor men just detta att vara borta hemifrån mycket och på "konstiga" tider har han också. Det blir ju så att jag får rodda det mesta vad gäller hem och barn men precis som för er, så är detta ett gemensamt beslut som vi som par har tagit. Labbe har dessutom gjort väldigt klart att om jag vill så slutar han omgående och det känns väldigt tryggt att veta. Samtidigt är det ju så att jag inte behöver jobba mer än mellan 50 och 75 % just för att han jobbar som han gör, vilket gör att min del inte blir särskilt betungande.

Kram

2012-12-12 @ 20:15:20
URL: http://cissa-itsawonderfullife.blogspot.com

Postat av: Signhild Skrivmoster

Jag har med stor behållning läst din beskrivning och tänker tillbaka på den tiden, när jag levde i en pastorsfamilj och hur min mamma då hade det. Pappa var den utåtriktade och den som ständigt hade uppgifter Mamma skötte hemmet (många gånger ensam i perioder) och hon stod där och fixade fika och annat när gäster kom hem efter mötet. Hon hade barnen att se till. Men pappa bjöd hem ... Vi hade även gästtalare som bodde och åt hos oss. Jag är glad över, att dagens pastorsfamiljer lever likt andra familjer i mångt och mycket. Det är viktigt att värna om sitt eget och sina egna.

Att man har synpunkter på pastorn och än det ena och andra är nog vanligt. Men klädseln? Det var nästan skrattretande. Ni verkar vara en ung, modern och väl sammansvetsad familj som valt att tjäna Herren. Man måste vara eniga om beslutet och se en glädje i det man gör.

Så roligt när den lilla babyn kommer även om du då inte kan stå på tå hela tiden och ta på dig uppgifter i församlingen. Det är skönt att ha den familjen som bryr sig om och vill ens bästa. Den gemenskapen är guld värd. Slutar här ... det finns mycket att säga. Kram till dig och må så gott det går! Läser ofta ... men skriver sällan ..

2012-12-12 @ 21:57:09
URL: http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Trackback