Mitt liv - min vardag

Hej hej.

 

Igårkväll tog jag en skön promenad med Katarina. Lyxen med att bo nära varandra. 

 

Vi har det så fint i stjärnhusen! Just nu finns det en blommig bil som gör oss glada här!

Hej hej.

Hur har din helg varit?

Vår har varit fin på många sätt. 

Stefan har dock varit sjuk. Jag och barnen var sjuka förra veckan och han blev sjuk nu. Trist. 

Men vi andra har haft det bra. 

 

Tess och jag lurade med oss mamma och pappa på lite Open Art i Örebro. Jag gillar ju Open Art. Vi har inte tittat på allt precis, men på det mesta runt slottet. 

 

Hon har väldigt tjockt och väldigt mycket hår så vi klippte ur det lite. Men längden är kvar. Det var viktigt! 

Min fina tjej!!

Men igår blev det alltså av. 

Karlssons var med och det var mysigt! 

Kram kram 

På väg till förskolan tog vi "börjaförskolekort". 

Hon har haft en riktigt bra dag och är så nöjd! 

Vår stora tjej!!

Seth började åttan idag. Han är så stor!!! Vår lille grabb är verkligen inte så liten längre!  

Tänk att vi fick dessa två fantastiska underbara barn!!! 

Alltså, jag har börjat få sån här reklam... Haha, tycker facebook att jag börjar bli gammal!??!

Jag lever med ständig värk och har gjort i många år, men den eskalerade tydligt efter att jag hade min tvarinfektion 2016.

Jag har en fantastisk läkare på vårdcentralen som tar mig på allvar, vilket är otroligt viktigt! 
Jag tror jag skrivit om det här tidigare (för några år sedan) att jag ändrat kosten och gjort vad jag kan för att få mindre värk. 

I början av året var jag hos reumatologen, då jag trodde det var nåogt reumatiskt. Men de hittar inget som tyder på det. Det enda man ser är att jag har förhöjda inflammationsvärden. 

I maj blev jag halvtidssjukskriven pga värken och de konsekvenser den för med sig, såsom enorm trötthet, svårt med koncetration och sömnen. Jag fick byta lite medicin och höja dosen av en annan och det blev bättre så jag kunde börja jobba mina 80 % igen. 

Min läkare skickade också en remiss till smärtenheten här i Örebro. Och redan nu i början av augusti fick jag en tid dit! Jag blev så förvånad och glad över att jag fick en tid så fort!  

 

Så förra veckan träffade jag en läkare, som jobbat med smärta sen 1983 och som tog sig tid att lyssna och förklara. Han misstänker en diagnos och jag ska få komma till neurologen och utreda det eller utesluta det. Det dröjer dock några månader innan jag får komma dit. Jag ska också göra ct röntgen på ryggen då det är något som inte stämmer med den. 

Jag kommer också få träffa resten av teamet som jobbar på smärtenheten och de ska göra en gemensam bedömning. Troligtvis kommer jag få gå en smärtkurs efter det. 

Det känns jättebra att få denna hjälp!

Jag har funderat mycket på detta med diagnoser sedan jag träffade läkaren. Om jag skulle ha den diagnos han misstänker så vore inte det något roligt alls. Samtidigt är det jobbigt att ha smärta som "bara" är diffus och ingen vet vad den beror på eller vad den är. Så på ett sätt vill jag ha en diagnos för att veta vad det är och förhoppningsvis kunna få rätt behandling och för att kunna förhålla mig till den. Samtidigt vill jag inte ha någon diagnos. 

Helst av allt vill jag bara få må bra! Orka och kunna göra sånt som jag alltid orkat och kunnat göra förut. Men just nu är inte min verklighet sådan. 

Att tex vara med och sjunga i kyrkan gör att jag inte kan göra annat dagarna efter. Men det är det sååååå värt! Men jag måste välja vad jag gör och beräkna "kostnaden" på det. 

Jag håller oftast humöret uppe. Jag har så galet mycket att va tacksam för! Jag har ett fantastiskt liv! Jag är tacksam! Ibland blir jag trött och ledsen men mest är jag glad! Glad för allt jag har i mitt liv! De människor som finns i det, min familj, min kyrka, mitt jobb, mina vänner, mitt hem osv! 

Jag har länge funderat om jag ska skriva om detta. Men det handlar ju om mott liv, min vardag. Mycket sv det som jag går igenom har jag delat med mig av de senaste 10 år åren och jag fortsätter göra det. 

Ni får nog va med på min resa genom smärtkurs och sånt också. 

Livet är så mycket bra, men också en del kamp. Så är det för alla! 

Tack för att du är med mig i min resa ♥️😊

Kram 

Hej alla trogna läsare. :)

Förra veckan var Seth och jag på Summer Camp. Ett läger med ca 700 tonåringar och 300 volontärer, om jag minns rätt. Vi var i Nyhem och hade helt fantastiska dagar. 
Jag hade förmånen att få vara med i "Lets talk", vilket innebär att prata med ungdomar som önskade själavårdsamtal. Jag fick också vara med och sköta lyrics i lovsången. Så underbart att få vara en del av detta. 

Här kommer lite random bilder som jag tog. 

Ups. Vad fort tiden går! Vad mycket vi varit med om under dessa år!

Vi har bott i Alingsås, Örebro, Avesta och så  i Örebro igen. Vi har bott i 7 olika lägenheter och ett hus. Tillsammans har Vi haft 12 olika jobb och gått varsin universitetsutbildning. Vi har haft sex katter 🙀 men ingen hund. 

Vi har fått tre barn, varav två lever. Vi har fått de finaste och roligaste barnen man kan ha! 

Vi har roligt tillsammans, även när det är elände runt omkring. I alla stormar som varit omkring oss har vår relation varit stadig och lugn. Det är jag så tacksam för! Vi har alltid varandra och vi stöttar varandra! 

Vad vore jag utan dej my love?

Älskar dej for ever and ever!!!