Mitt liv - min vardag

Jag har en vän, som heter Zara, som går igenom en tuff period nu tillsammans med sin familj. Idag när jag åkte till jobbet satt jag och lyssnade på en av mina favoritartister, Steven Curtis Chapman. När jag lyssnade på en av sångerna tänkte jag på just Zara och hennes familj och kände att denna måste jag skicka till henne. Sen tänkte jag att jag ville dela med mig denna text till fler. Jag tycker den är bra och uppmuntrande. Vi kan vara så trötta och slut och inte orka med allt som händer omkring oss, men Han orkar åt oss. Vi behöver inte jobba på i vår egen kraft!

His strength is perfect

I can do all things
Through Christ who gives me strength
But sometime I wonder what He can do through me
No great sucess to show
No glory on my own
Yet in my weakness He is there to let me know

His strength is perfect when our strength is gone
He´ll carry us when we cant carry on
Raised in His power, the weak become strong
His strength is perfect, His strength is perfect

We can only know
The power that He holds
When we truly see how deep our weakness goes
His strength in us begins
Where ours comes to an end
He hears our humble cry and proves again

His strength is perfect when our strength is gone
Hell carry us when we cant carry on
Raised in His power, the weak become strong
His strength is perfect, His strength is perfect.

Steven Curtis Chapman

Mina tankar och böner är med Zara och hennes familj!

Blessings

När jag var liten - kommer inte ihåg exakt hur gammal, men jag tror det var när jag gick i mellanstadiet - så hade jag perioder av oro. Jag var rädd att mamma och pappa skulle försvinna, jag var rädd för att huset skulle börja brinna och jag var orolig för vad som skulle hända med vår hund om hela vår familj skulle försvinna osv osv. Jag tror att det är ganska vanligt att man oroar sig för olika saker när man är barn. Även som vuxen kan man ju oroa sig för saker och ting. En period var jag särskilt orolig för att huset skulle börja brinna och vad skulle då hända med oss barn, som sov på övervåningen. Jag kommer ihåg att jag pratade med pappa om detta en kväll när han nattade mig. Han sa först att om det skulle börja brinna skulle jag springa till balkongen och så skulle han hämta mig och mina syskon med stegen. Sådant lugnar verkligen ett oroligt barn, för en pappa klarar allt =) Sen sa han något som jag alltid burit med mig. Han sa att när han är orolig för saker brukar han tänka på ett bibelord: "Känn ingen oro, tro på Gud och tro på mig". Joh 14:1. Detta lugnade mig oerhört mycket. Dels vetskapen att Jesus alltid är med - vad som än händer - och att pappa faktiskt också kunde vara orolig ibland.
Lite längre fram i Joh 14 i bibeln säger Jesus:
"Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa". 
För er som inte läser bibeln så ofta så kan detta låta högtravat och svårläst. Men mig har dessa ord följt genom livet. Jag återkommer gång på gång till det. Han ger frid. Han är min trygghet. Detta betyder inte att jag aldrig har det svårt och jobbigt, men när jag har det så är han med och ger frid!
Jag har varit med om konstiga och svåra situationer då jag känt en enorm inre frid, trots kaos eller oro runtomkring mig. Det är häftigt!

Det finns en känd dikt, som också är härlig att återkomma till:

"Still a friend
but an ocean
How deep is an ocean
How deep are You

Hallelujah"

David Åhlen

...en bok av Dagmar Norell med små dikter/meningar om livet och Gud.

"Gud
av Din vilja blev jag till
Din kärlek har älskat mig fram
och format mitt liv"

"Gud ger oss sin kärlek odelad
Han är kärleken
Hans kärlek strömmar
till var och en
odelad."

"Lita till Guds kraft
också i vardagens detaljer
Lev i den
sakpande livsströmmen."

"Inneslutna i Guds kärleks vind
sker med oss det oväntade och
oförutsedda."

Blessings

Idag fick jag en härlig bild från en av mina vänner på Steg 1 utbildningen. Den var så fin, så jag måste dela med mig och lägga ut den här.
A smile from heaven, heter den. Se och njut...



Tänk att någon har tagit detta kort, precis i den hundradel fåglarna hade sina vingar såhär. Coolt.
Tänk, det är så här (bildligt) som jag tror Gud ser på oss: med ett leende. Under min uppväxt och fortfarande hör jag människor som beskriver Gud som en person som sitter och tittar surt på oss. Så kan jag bara inte se Honom. Jag tror att vi kan göra Honom ledsen och att Han har alla känslor som vi har: arg, ledsen, glad, besviken osv. Men som sagt: jag tror att Han ofta ser på oss med ett leende, ett kärleksfullt leende...


I morse när jag stod och sminkade mig kom Seth och ville vara med. Han hittade några av mina gamla hårklämmor och ville ha dem i håret, för Ida (en av barnen hos dagmamman) har ju såna. Han fick några i håret, men Stefan tog bort dem när mössan skulle på och de skulle åka till dagmamman. När vi kom hem ville han ha dem igen och jag satte i dem i håret. Jag sa att jag ville ta ett kort på honom och då sprang han iväg för att gömma sig. När jag kom närmre satte han fram handen som värsta filmstjärnan, som inte vill bli fotograferad och sa "nej mamma" och skrattade hur mycket som helst. Kortet blev sådär, eftersom han sprang iväg, men här är vår lilla prins med klämmor i håret:




Blessings

Jag har en favorit diktare. Nils Bolander hette han. Han var en biskop som dog en alldeles för tidig död, bara 57 år gammal. Han levde mellan 1902 -1959. Han skrev många fina och tänkvärda dikter. En av mina favoriter är "Tusen gånger har jag velat fly". Den följer temat från mina bibelversar som jag skrev igår. Jag vet inte varför jag är inne på det temat nu. Jag känner mig inte dålig som människa, även om det nästan kan verka så, utifrån detta tema. Ja, ja, men det är alltid skönt att få lite uppmuntran, eller hur =).

Här kommer iaf min favorit dikt!

Tusen gånger har jag velat fly
ifrån gäll och kappa, gård och grund,
när jag sett min andes oförmåga
i en obarmärtigt klarögd stund.

Tusen gånger ville jag ge upp.
Tusen gånger - men för varje gång
höll mig Någon skruvstädsaktigt fast
i ett järnhårt, oresonligt tvång.

Och jag hörde som en fjärran röst
viska i mitt missmods djupa natt:
I ett kärl av lera, tunt och skört
ville jag förvara Ordets skatt.

Då förstod jag i min bristfullhet
att jag ej fick vika från min post.
Man kan ösa ur en källas djup
också med en skopa, röd av rost.

Också med ett redskap, slitet, slött,
med en ganska illa faren plog,
kan Gud röja i sin ödemark,
vinna åkerjord ur snårig skog.

Nils Bolander

"Och kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det. Och Herrens ord kom till mig och Han sa: Skulle jag inte kunna göra med er så som denna krukmakare gör? Se som leran är i krukmakarens hand, så är ni i min hand."  Jeremia 18:4-6

Detta är ett så härligt bibelord, tycker jag. Ibland känner man sig bara så misslyckad, kanske för att man gjort något riktigt misslyckat, eller också kan man känna sig så ändå. När jag känner mig så, så burkar jag tänka på detta bibelord. Jag blir aldrig misslyckad inför Gud. Han kan hjälpa mig och forma mig till något bättre. Det är aldrig kört, liksom. Det är väl en härlig tanke?


Här är ett till (av många) härligt bibelord...

"Frukta inte för jag är med dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så ska de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig. För jag är Herren din Gud. "  Jesaja 43:1-3

Jag är ju troende och tror att Jesus alltid är med mig. Jag tror dock inte att jag är bevarad från allt ont som finns här i världen, bara för att jag är kristen. Vi människor kommer alltid vara tvungna att gå genom vatten, strömmar, eld och lågor (alltså jobbiga saker i livet) men vi behöver inte gå igenom det ensamna! Vilken skillnad! Han finns med och går med oss när vi ber Honom. Jag skulle aldrig vilja vara utan den vissheten. För mig är detta en trygghet och många gånger har jag känt en enorm frid - i väldigt jobbiga situationer - och det är ju just för att Han är med.

Ja, detta var några funderingar från mig ikväll...

Blessings

Jag har ju alltid lyssnat mycket på musik och har några olika favoriter. När jag lyssnar på musik lyssnar jag alltid mycket på texten också - den är oerhört viktig. En artist som håller genom alla tider och alla livets stämningar är Steven Curtis Chapman. Hans sound är skön västkustpop, men framförallt har han suveräna texter! Gå gärna in på Youtube och kolla honom och lyssna på honom. Han skulle ha kommit till Sverige och haft konsert i somras, som jag så gärna hade viljat gå på, men den ställdes in, eftersom  han och hans familj förlorade den yngsta dottern, Maria 5 år, i en olycka i deras hem i maj i år. Detta hände samma dag de firade äldsta dotterns förlovning och dagen före sonens student. Oerhört tragiskt och sorgligt! Istället för att vända sig mot Gud i denna hemska situation har familjen vänt sig till Gud. Vilka förebilder! Är det inte så vi människor borde göra? När hemska saker händer frågar många "var är Gud" och "hur kan man tro på Gud i denna hemska värld..." Jag respekterar självklart att man kan känna och tänka så! Absolut!!! Men jag vill gärna ändå säga tvärtom. Hur kan man inte tro på Gud i denna värld? Vilken tröst och styrka man har i Honom när livet är piss. Och vilken glädje man har i Honom när livet både är jobbigt och härligt. Som jag sagt tidigare; jag kan inte förstå allt som händer och varför Gud ibland inte griper in, trots att Han är allsmäktig. Jag har inte alla svar, men jag väljer ändå att tro på Honom och tro att Han bär och finns nära mig - alltid. Han har visat så många gånger för mig att han finns vid min sida och att jag kan lita på Honom.
Här kommer en text från Steven Curtis Chapman som beskriver så bra hur jag känner och tänker. Dessa ord ger dessutom tröst på något sätt:

And the pain falls like a curtain
on the things I once called certain
And I have to say the words I fear the most
"I just don´t know".

And the questions without answers
come and paralyze the dancer
So I stand here on the stage afraid to move
Afraid to fall, oh, but fall I must
On this truth that my life has been formed from the dust

God is God and I am not
I can only see a part of the picture He´s painting
God is God and I am man
So I´ll never understand it all
For only God is God

And the sky begin to thunder
and I´m filled with awe and wonder
´Til the only burning question that remains
Is who am I

Can I form a single mountain
Take the stars in hand and count them
Can I even take a breath without God giving it to me
He is first and last before all that has been
Beyond all that will pass

God is God and I am not
I can only see a part of the picture He´s painting
God is God and I am man
So I´ll never understand it all
For only God is God

Oh, how great are the riches of His wisdom and knowledge
How unsearchable for to Him and through Him and from Him are all things

So let us whorship before the throne
Of the One who is worthy of whorship alone

Jag har en favoritpsalm i bibeln - alla kategorier. Den är vackert skriven, poetisk och så uppmuntrande. När jag mår dåligt går jag till denna psalm. Vissa kanske tycker det är läskigt att tänka att Gud alltid ser oss och finns vid vår sida. För mig är detta inget läskigt utan en stor tröst och befrielse. Jag vet ju att Han alltid vill det som är bäst för mig. Jag kan självklart inte förklara varför hemska saker händer mig och andra - jag tror inte det finns en mening med allt som händer, däremot att man kan hitta en mening i allt som händer. Men eftersom jag tror att Han vill det som är gott för mig och att Han är en kärleksfull pappa, bror och vän så är alltså denna psalm en tröst för mig när livet är jobbigt! Särskilt den versen där det står "Du förstår mina tankar fjärran från..." Tänk att det finns en som förstår mig - helt och fullt. Även när jag inte själv förstår mig... Jag älskar också versen "Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i Din hand".  Han finns runt mig. Ramlar jag, så ramlar jag i Hans famn - varåt jag än ramlar...

Jag vill nu alltså dela med mig av denna psalm. Här kommer den! Läs och njut...

"Herre, Du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet Du det, Du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar Du det, med alla mina vägar är Du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet Du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i DIn hand. En sådan kunskap är mig, alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart ska jag gå för Din Ande, vart ska jag fly för Ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är Du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är Du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där Din hand leda mig och Din högra hand fatta mig. Om jag säger : Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig, så är inte mörkret mörkt för Dig, natten ska lysa som dagen och mörkret vara som ljuset. Du har skapat mina njurar, Du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar Dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är Dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för Dig när jag formades i det fördolda när jag bildades i jordens djup. Dina gon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i Din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit."