Det är nu som livet är mitt...
Jag vet, detta blev ett dystert inlägg, men jag skriver ju om min vardag och mitt liv här och såhär har det varit idag.
När jag mår dåligt (eller när jag mår bra - ja, i alla livets skeden) så hjälper musik mig genom dagarna. Musik är medicin för själen!! Så idag har jag nynnat på Gabriellas sång från filmen Så som i himlen.
Här är några rader ur den sången:
"Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till."
Jag försöker tänka precis så när jag har en sådan här dag...
Tack för att du finns och följer mig och uppmuntrar mig. Det betyder mycket för mig!
God bless you!!!
V. 16
Vecka 16:
Barnet
Massor av plats att plaska omkring.
Ditt barn skulle få plats i handflatan. Fötterna är 2 centimeter långa, och huvudets diameter är cirka 3 centimeter.
Han eller hon rynkar pannan, suger på tummen och sväljer vatten. Det sistnämnda kan orsaka hicka, men det är ingenting du känner av än så länge.
Barnets hår växer. Det finns ögonbryn och naglar som man kan se tydligt.
Färglöst, tunt hår som kallas lanugohår börjar nu täcka kroppen. Man tror att syftet med det här håret är att hålla kvar fosterfettet, som bildas under de kommande fyra veckorna. Fosterfett är en oljig substans som skyddar barnets tunna hud. Lanugohåret försvinner inte förrän i slutet av graviditeten.
Just nu är det fantastiskt att vara i magen. Det finns massor av plats att sparka och röra sig på.
Mamman
Om du väntar ditt andra barn är det möjligt att du känner sparkarna redan. Många kvinnor beskriver känslan som ”gasbubblor” eller som en fladdrande känsla. Du kan ha märkt av det här i flera dagar, men inte förstått vad du kan ha känt.
Oroa dig inte om du inte känner barnet ännu. Fosterrörelser känner man oftast för första gången mellan vecka 16 och vecka 20. En del barn är mer aktiva än andra. De har redan en alldeles egen personlighet.
Har du märkt att det inte alls är lika bekvämt att ligga på rygg längre? Sluta ligga på rygg. Om du gör det trycker barnet på aorta och hindrar blodflödet i din kropp. Det är därför du känner dig svimfärdig.
Jag kommer aldrig sluta fascineras över hur ett liv blir till och växer i magen. Fantastiskt!
Jag önskar dig en härlig kväll och fortsatt vecka!
Kramar
V. 15
Barnet
Ögonbrynen börjar avteckna sig. Titta på ansiktet. Ögonen fortsätter att röra sig mot ansiktets framsida, men de är inte på plats än. Ögonbrynen börjar synas nu. Om ditt barn ska bli mörkhårigt börjar det producera mörka pigment. Mot slutet av veckan kan ditt barn knyta näven.
Lillhjärnan (som är en del av hjärnan) och ryggmärgen har nu bildats.
Huden är fortfarande så tunn att man kan se blodkärlen genom den. Barnet är 104-110 mm långt mellan stjärt och huvud och väger ca 50 gram.
Mamma
Jag har ingenting att sätta på mig. För första gången i ditt liv kan du ärligen säga: "Jag har ingenting att sätta på mig!" Din midja finns helt enkelt inte där längre! Nu har du en liten bula under naveln.
(Eh, en LITEN bula. Ha ha, jag ser jättegravid ut redan och det var likadant när jag var med Seth. När jag var med honom var min svägerska med Hugo och under sommaren frågade många om vi skulle ha samtidigt... Nä, sa vi. Lovisa födde Hugo i början av september och jag födde Seth i slutet av december. Nästan fyra månaders skillnad =))
Eftersom din livmoder växer uppåt och utåt är det kanske inte så viktigt längre att snabbt hitta en toalett.
Ditt hjärta har ökat sin kapacitet med 20 procent för att klara den ökade blodmängden och för att ditt barn ska få syre ordentligt. Det kan ibland ge hjärtklappning. Det är ingenting att oroa sig för.
Kramar
Spår
I eftermiddags såg jag spår från rådjur ute på vår altan. Lite mysigt att de är där och går tycker jag. Seth och jag gav oss ut och tittade på spåren och jag tog kort.
Det är lite mörkt men här är spåren.
När vi stod där och tittade hoppade rådjuret plötsligt fram från grannens tomt. 
När den hörde oss sprang den snabbt iväg.
Jag är ute en del på familjeliv.se nu, när jag bara ligger här hemma. Där har jag hittat flera kvinnor, som också mår jätteilla och vissa har varit tvungna att vara sjukskrivna hela graviditeten. Det är väldigt skönt att hitta fler som är "lika" mig. Jag upplever nämligen att jag blir ifrågasatt lite både från vårdpersonal och från människor runtomkring mig. Verkligen inte från alla för jag får mycket stöd också!!! Det är ju uppenbart att det inte är ovanligt att må jätteilla långt in i graviditeten. Det känns dock ibland som att när man passerat v. 12 ska man må bra, för det gör ju de flesta. Ja, de flesta gör det, men långt ifrån alla!!! Det finns de som i stort sett blir sängliggandes hela graviditeten. Jag hoppas innerligt att jag inte blir det! Men med Seth mådde jag ju dåligt till den dagen han föddes. Det är ju ingen som vill må såhär dåligt! Jag skulle helst av allt vilja jobba, kunna träffa vänner när jag vill, orka med Seth mer, orka ta hand om hemmet, umgås med Stefan osv osv, men jag gör inte det nu och då behöver man inte ha det att också bli ifrågasatt av andra.
Jag kanske låter bitter men det är inte så jag menar. Jag möter verkligen också värme och förståelse från vårdpersonal och från vänner!! Och det är jag sååå tacksam för! Men för er som möter gravida som mår dåligt; stötta och ifrågasätt inte om deras graviditet inte är "vanliga". Alla har inte härliga, bra graviditeter.
Nu ska jag fortsätta knapra på mina jordnötter och äta grape =)
Ha en jättego kväll!
Kram
Gravidreaktioner
Imorse när jag åt min fil smakade den lök, eller något liknande. Jag bad Stefan smaka den också men han kände ingen konstig smak. Är det vanligt att smaklökarna blir konstiga när man är gravid?? Mackan smakade också lite konstigt. Jag har även ätit en grapefrukt idag men den smakade inte konstigt. Jag brukar inte tycka om att äta grape rakt av, men nu är det såååå gott. Jag älskar det beska och sträva nu när jag är gravid. Det är så lustigt med allt som händer med tex smak, känsloliv och kroppen under en graviditet.
Jag brukar stolt säga att mitt humör inte påverkats särskilt mycket av graviditeten. Ni vet, hormonerna gör att känslorna blir extrema, varken det är glädje, ilska eller ledsnad. När jag var med Seth var jag bara oförklarligt arg en gång och då killade Stefan mig på ryggen och ilskan rann av mig =) Nu har jag inte märkt någon skillnad, förutom att jag blivit låg pga illamåendet, men det är ju inte konstigt. Men så häromdagen tittade jag på filmen "Sex and the city" och jag grät!!!! Till denna banala film! Det hade jag inte gjort om jag inte varit gravid. Ha ha.
Här snöar det idag igen. Känns faktiskt lite trist. Jag tycker om att vi haft en riktig vinter i år och att det inte snöat, töat, snöat, töat osv. För det är så drygt, men det har kommit så mycket snö nu... och jag börjar längta efter våren. Men den kommer ju den också, kanske snabbare än man tror =)
Hoppas du får en fin dag!!!
Kram
v 13
Vecka 13
"Barnet är färdigformat
Alla ditt barns organ, ben, nerver och muskler har bildats. Nu gäller det bara att allt ska mogna och börja fungera tillsammans. Det är det som händer just nu: ditt barn spänner och utvecklar muskler och leder för fullt. Skelettet består fortfarande av brosk som långsamt blir till ben allteftersom brosket hårdnar.
Även om barnet inte kan svettas inne i livmodern är svettkörtlarna fullt utvecklade.
Barnet rör på bröstet nu precis som om det andades. Det övar, och kommer att fortsätta med det tills det föds."
Källa: Libro.se
Visst är det häftigt!!!
För mig är det svårt att förstå att man kan tro att vi är skapade av slumpen. När man läser om barnets utveckling i magen är det för mig tydligt att Gud finns och att varje barn är ett under. Skulle allt detta kunna hända om Gud inte finns!? Jag vet ju förstås att alla inte håller med mig i detta, men för mig är det tydligt =)
På samma hemsida står det om mamman att man ofta börjat må bättre nu och att man kan bli sugen på olika maträtter, har svårt för vissa lukter och har lätt för ytterligheter i känslolivet.
Jag mår fortfarande väldigt illa och har svårt att vara uppe längre stunder. Har hittat flera på familjeliv.se som har det liknande som jag, så det verkar ju inte vara så ovanligt. Ändå känns det ibland som att jag blir ifrågasatt och måste försvara att jag mår så dåligt...
När det gäller kravings, så har jag inte så mycket. Är sugen på jordnötter och bananer ibland och jag dricker gärna typ lingondricka eller svartvinbärsdricka. Jag kan absolut inte äta kött. Jag klarar inte av lukten av vitlök och jag mår illa varje gång jag öppnar kylskåpet (märkligt)... När det gäller mitt känsloliv så har jag aldrig varit "pmsig" eller vad man ska säga. Jag har inte brusat upp och tappat humöret något än så länge. Däremot gör illamåendet att jag inte har samma tålamod med Seth som jag brukar ha, men det är ju inte så konstigt. Jag känner mig ledsen ibland, men det är ju pga att jag mår så dåligt och inte orkar och kan göra det jag brukar, så det är ju inte heller så konstigt. När jag var gravid med Seth var jag som vanligt i mitt humör, förutom en kväll när jag var oförklarligt arg och jag sa då till Stefan att jag bara var arg, utan anledning. Då killade han mig på ryggen och då rann ilskan av mig =) Smart man!
Nä, nu ska jag nog kolla på en film. Hoppas du får en bra dag!
Kravings och kalas
Jag går fortfarande på moln, för jag mår bättre. Jag mår fortfarande väldigt illa och måste ligga ner mesta av tiden, men jag känner mig inte så "tung" och jag orkar finnas och vara glad. HÄRLIGT!!!! Tänk, när man mått riktigt riktigt dåligt under en lång tid, så gläds man verkligen åt det lilla. Idag orkade jag vara uppe och vattna blommorna, vilket jag inte gjort på flera veckor och jag är lycklig för att jag kunde göra det idag!
Just nu ligger jag och tittar på skidskytte. Stefan åkte till kyrkan tidigt imorse, eftersom han predikar idag. Ullis och Jonas hämtade Seth och tog med honom till kyrkan och sen ska han följa med dem hem och äta lunch och sen åka på kalas tillsammans med dem. Vi är bjudna hela familjen, men jag orkar inte åka och Stefan ska ha ett vigselsamtal med ett par som han ska viga i sommar och idag var enda dagen de kunde träffas (eftersom paret inte bor här, men är och hälsar på denna helg). Därför får Seth ta med sig paket till Therese, som fyller 29 idag och till William som fyllde 1 häromdagen, och representera vår familj =)
Igår var Stefan tvungen att jobba stor del av dagen, så han skjutsade Seth och mig till Ullis och Jonas och så låg jag i deras soffa och läste och blev servad mat, fika och te och Seth lekte med Lucas och Oliwer.
Björnen Seth och Lucas.
Oliwer hänger med de stora grabbarna.
Jag längtar efter att kunna börja umgås med mina vänner igen. Jag har saknat er!!!
Kramar
Skön dag
Idag har jag faktiskt mått ganska bra på eftermiddagen. Jag var så glad att jag inte mådde kräkilla HELA tiden så jag gick och nynnade på en gammal söndagsskolesång där början är såhär: "Jag är så lycklig och jag är så glad..." Så sjöng jag ju för att jag kände mig så glad att jag mådde lite bättre. Fortsättningen är såhär: "...för jag har bakat? med mormor idag. Jag älskar mormor och hon älskar mig, det vill jag gärna berätta för dig. Jag är så lycklig och jag är så glad, för jag har pratat med Jesus idag. Jag älskar Jesus och han älskar mig, det vill jag gärna berätta för dig." (Det finns fler verser om att man gjort olika saker med mamma, pappa osv...) Vad komiskt det är att man får en låt på hjärnan sådär. Den har jag ju inte sjungit på säkert 24 år och den har ju inget att göra med vad jag gjort idag förutom att jag kände mig lycklig och glad =)
Therese, en kompis här i Avesta, har frågat flera gånger de senaste veckorna om hon ska komma förbi och hålla mig sällskap lite, men jag har inte orkat så jag har sagt nej. Men så idag kände jag att det nog skulle gå och solen sken och det var så fint ute så hon kom förbi och vi tog en kort promenad. Vad skönt det var att komma ut!!! Har ju legat inne i flera veckor. Det var komiskt när jag tog på mig jackan, den gick att knäppa fortfarande, men skärpet fick jag knäppa på yttersta hålet istället för tredje eller fjärde. Magen har verkligen växt!!
Fin OS mössa jag har va?? Mamma har virkat den och den dök upp på posten idag =) Jag blev så glad!
Visst har vi en härlig vy när man kommer ca 50 meter från vårt hus?
Här är vårt bostadsområde. Vi bor perfekt. Ett lugnt villaområde som ligger precis i slutet av stan så efter husen kommer bara åkrar och lite enstaka hus. Härligt.
När jag la Seth ikväll hoppade naturligtvis Frodo upp hos honom och kurade ihop sig precis vid Seths huvud. Det ser så härligt ut.
När jag hade stängt dörren hörde jag Seth ropa: MAMMA!!! Jag gick in till honom och han sa: "men mamma, du glömde sjunga ängeln och killa mig på jyggen!" Jag brukar nämligen sjunga den här sången: "Nu i ro, slumra in allra kärasten min, låt en ängel ta din hand bort till drömmarnas land..." osv. Och samtidigt brukar jag killa honom på ryggen =) Detta verkar vara en viktig del i läggningen för honom =) Vår älskade pojke!!!
Hoppas du har en skön fredagkväll!!!
Kramar från mig!
Skitdag...
Oh, jag försöker verkligen att inte bara skriva om hur dåligt jag mår nu, men det är så illa svårt att inte skriva om det, eftersom det tar så stor del av mina krafter. Idag har jag inte ens orkat svara i telefon eller på sms... Det är knappt jag orkar blogga... Jag vet ärligt talat inte hur jag ska stå ut med att må såhär i sex månader till. Det måste börja släppa snart! Jag har varit helt utslagen och illamående i sex veckor nu. Det är så frustrerande för, som idag, har jag inte orkat med Seth. Han är ju hemma på måndagar, eftersom Stefan är ledig då. Stefan har försökt att få Seth att vara med honom, men han vill bara vara där jag är och jag vill helst ligga nerbäddad i ett mörkt rum med täcket över huvudet. Men, det går ju inte när han vill vara med hela tiden.
Det som är positivt är ju att jag vet att jag inte kommer må såhär mer än sex månader till och det är ju en tröstande tanke, men när man är mitt i det så hjälper det tyvärr inte så jättemycket. En annan sak som är roligt är att jag har börjat känna barnet röra sig - inga sparkar eller så utan mer som fjärilar i magen =)
Hoppas jag mår bättre imorgon så att det blir ett mer positivt inlägg.
Planering
Det var en mycket märklig känsla när vi gjorde grav-testet. Jag ville sååå gärna att det skulle vara positivt, samtidigt var jag livrädd, men min önskan att det skulle vara positivt tog över.
Men nu till detta att "planera" barn.
Kan man verligen planera barn? När Stefan och jag bestämde oss för att vi ville ha barn fick vi försöka ganska länge innan Seth blev till. Det här barnet blev till med en gång. Så kan man verkligen planera att få barn? Jag har alltför många vänner som inte kunnat få barn på den "vanliga" vägen och även vänner som fått barn som inte hade tänkt få fler. Man kan ju ha en tanke om hur man vill ha det, men man vet aldrig hur det blir... Ja. detta var lite förvirrade tankar kring hur vi använder orden att "planera barn"...
Imorgon säger Seth och jag ett STORT TACK till mamma och pappa som tagit hand om oss denna vecka och så åker vi till Örebro till brorsan. På söndag - efter Vasaloppet - åker vi sedan hem till vår älskade Stefan, som kommer hem imorgon. Oh, vad jag längtar.
Såhär ser det ut på morgnarna när man är hemma hos mormor och morfar.
Fika på sängen..
Leka med rymdlegot..
Hur barn och mamma är i V. 10.
Vecka 10
Barnet:
Missfallsrisken minskar (varje dag)
56 dagar har gått sedan befruktningen. Alla inre organ, som njurar, lungor, könsorgan och de gastrointestinala organen har nu bildats och har börjat fungera tillsammans, men de är fortfarande omogna. Hjärtat är fullt utvecklat och slår rytmiskt. Många av hjärnans och nervsystemets funktioner är redan fullt bildade. Embryot producerar redan små mängder urin, som blandas med fostervattnet.
Huden mellan fingrar och tår försvinner (det syns svaga tecken på leder och naglar) och man kan se fostrets axlar, armbågar, höfter och knän.
Den här veckan börjar sköldkörteln att producera hormoner. Ditt barn kan nu för allra första gången få hicka.
De allra första mjölktänderna bildas inne i munnen. Smaklökar och inneröron är på plats (men barnet kan inte höra ännu).
Nu kan man säga att grunderna är klara, och under de 30 veckor som följer kommer barnet att förbättras och utvecklas.
Om du kunde röra vid ditt barn skulle han eller hon känna det nu.
Visst är det coolt!!! Helt fantastiskt!! Men nu ska ni få höra om hur mamman har det:
Mamman:
Du strålar!
Det finns nämligen en väldigt positiv bieffekt av den här hormonkarusellen: den får dig att stråla!
Hormonerna verkar på din hud, jämnar ut rynkor och får dem att försvinna. Den ökade blodmängden får huden att se rosig och fyllig ut.
Ha ha ha. Tillåt mig skratta lite =) Jag känner mig allt annat än strålande! Jag har fått massa finnar i pannan och på halsen, jag har svarta ringar under ögonen, huden är glåmig och "flötig" - som man säger i Östergötland - och jag har massor av rynkor =). Men det är ju väldigt roligt för de mammor som har det så, som det beskrivs.
När jag var med Seth minns jag att håret blev väldigt fint, men det var senare i graviditeten. Jag tappar alltid mycket hår, men då gjorde jag inte det och håret var friskt och tjockt. Hoppas det blir så nu med =).
Nu är vi i Kisa. Det var jobbigt att åka från Örebro hit, men det gick. Mamma åkte med Seth och mig. Vi har haft en bra helg i Örebro. Alva hade över 39 graders feber idag och det var så synd om henne. Ändå är hon alltid helt nöjd. Det var först när Lovisa klev in genom dörren som hon började gnälla =), men det är ju som det ska.
Pojkarna var ute och lekte och mamma fick använda sin nya kamera och tog bilder på dem. Här är lite bilder, som mamma tagit. 
Morfar/farfar, Hugo och Seth bygger snögubbe.
Resultatet =)
De skulle nog kunna hoppa från snöhögen hur länge som helst =)
Seth spelar dator, Hugo kollar på TV och människan under täcket i bakgrunden är jag, som ligger och sover =)
Har mått mycket sämre idag. Jag har tappat akupunkturpluttarna som jag haft i öronen och jag tror det beror på det. Hoppas det går att få nya på MVC här. Ska ringa imorgon och kolla.
Nu är det femmilen på tv. Heja Sverige!!! Vore kul om vi fick 11-12 medaljer med oss hem =) Jag tycker vi har haft ett bra OS i år!
Storebror
Är så glad och tacksam att jag kan åka hem till mamma och pappa såhär när Stefan är borta eftersom jag är så handikappad just nu.
Ett par veckor innan vi förstod och fick veta att vi är med barn gick Seth omkring och sa hela tiden "Jag ska få en lillasyster". "Nej", sa jag. "Det ska du inte." "Jo", svarade han. Så höll han på flera flera gånger, så jag fick säga till hans dagmamma och några andra att det inte stämde. Ha ha. Tji fick jag. Det stämmer ju, förutom att vi inte vet om det blir en lillasyster eller lillebror. Han blev jätteglad när vi berättade för honom att han ska bli storebror. Han är helt övertygad om att det blir en lillasyster och när vi säger att det kan ju bli en lillebror också, så säger han bara "nä, jag vill ha en lillasyster". Ha ha. Han är så underbar denna lilla kille!
By the way: HEJA PETER JÖBACK!!! Han är ju så bra!
Gravid...
Jag är alltså gravid och mår PÄCKA. Jag har varit sjukskriven i fyra veckor redan och har fått diagnosen "Hyperemesis gravidarum". Det innebär extremt illamående under graviditeten - alltså inte "bara" vanligt graviditets illamående. När jag googlade denna diagnos stod det bl a såhär om den:
"Hyperemesis tar över ditt liv, gör dig utmattad, deprimerad och gör det svårt eller omöjligt att njuta av graviditeten. Relationer kan bli lidande, man kan känna dig isolerad och dra sig undan, vilket i sin tur kan leda till att partnern känner sig undanstött.
Det kan vara svårt att ta hand om sig själv eller sin familj i veckor eller månader – enkla saker som att ta en dusch, köra bil eller handla mat kan vara omöjligt tidvis.
Effekterna av hyperemesis kan vara långvariga. Det kan göra att man inte ens kan tänka sig att skaffa ett barn till under en lång tid."
Detta stämmer precis in på mig och jag inser att det måste vara detta jag hade under min förra graviditet också! Det är 1-2% av gravida som drabbas av detta och har man en gång drabbats är det stor risk att det blir samma nästa graviditet, vilket det alltså blivit för mig.
Sista fyra veckorna har jag spenderat i sängen. Stefan har blivit som ensamstående här hemma och han är helt underbar. Han ger mig frukost på sängen varje morgon, eftersom jag inte kan resa mig innan jag ätit lite. Han gör iordning Seth, skjutsar honom, jobbar, hämtar Seth, lagar mat, städar, diskar (vår diskmaskin har gått sönder) lägger Seth, fixar mat till mig, bär in ved, skottar snö, jobbar lite till osv osv osv. Allt detta medans jag ligger i sängen och gör ingenting och han klagar ingenting utan gör allt detta samtidigt som han försöker hålla mig uppe över ytan. Han är helt underbar!!!! Men som någon sa till honom: "Det är visst ditt fel att Mia mår dåligt." Ha ha.
Jag har så tråkigt på dagarna!!!! Nu ska ni få höra hur patetiskt det är =) Jag följer Top Model 8!!!! Biggest looser, repriser på Greys anatomy, Oprah Winfreys show, osv osv osv. Jag har även läst en hel del böcker och jag är glad för datorn för där kan jag fördriva lite tid också. Vissa dagar har varit hemska och jag kommer inte ihåg dem. Det är dagar som jag lika gärna hade kunnat sova mig igenom, eftersom det bara varit pest. Vissa dagar har jag inte ens orkat prata med mamma i telefon. Dessa dagar har jag tänkt på denna fras i Carolas sång: "Det är dagarna som går, som är livet..."
En positiv sak i allt är att jag igår fick akupunktur i öronen, vilket hjälper ca en vecka och sen kan man få nya. Detta verkar hjälpa lite. Jag har även sk Seaband, som är akupunkturband man har runt armarna och så äter jag lergigan - tre om dagen. (Lergigan är en receptbelagd medicin mot illamående under graviditet, tyvärr blir man trött av den, men det gör ju inget om jag sover ett par timmar på dagen, eftersom jag ändå inte kan göra något =). )
Tack vare att akupunkturen i öronen verkar hjälpa kunde jag idag åka själv till stan och hämta ut min medicin och handla lite på Coop. Detta har jag inte kunnat göra på fyra veckor!!!! Stefan har fått följa med mig till läkare och barnmorska, eftersom jag inte kunnat köra själv. Tänk vad tacksam man blir för det lilla när man mår såhär. Jag är helt överlycklig att jag kunde vara uppe ca 30 minuter för att åka till stan idag. Det är ju sådant man tar för givet annars... I söndags var jag faktiskt i kyrkan, eftersom det var söndagskul och Shalom sjöng och det gick "bra", men oj, vad jag fick betala för det på eftermiddagen. Underbara Alicia kom och hämtade Seth och lekte med honom och Stefan jobbade så jag fick några timmar att ligga i sängen och vila ifred...
Ja, som ni förstår så har vi haft ett par, tre, fyra jobbiga veckor, men nu kanske det vänder? Jag är självklart glad för barnet, men har haft svårt att glädjas så mycket, eftersom illamåendet tar över hela livet. Det är toppen att Stefan har det jobb som han har, för han kan ju styra sitt jobb på dagarna så att han har kunnat följa med mig till doktor osv. När han jobbat kväll så har ju Seth ändå sovit så det har gått bra det också.
Ja, detta blev ett långt inlägg och inte så positivt... Men nu har jag beskrivit hur jag mår just nu och har mått sista veckorna. Jag förstår att några kanske undrar om det var "planerat" eller inte, med tanke på den artikel vi var med i för ett tag sedan. Jag kommer berätta mer om detta någon annan dag, kanske imorgon, men nu är detta inlägg rejält långt ändå, så nu ska jag avlsuta =). En annan dag ska jag också berätta om vad Seth säger om det hela =)
Denna blogg kommer inte vara en "gravidblogg", men det är klart att det kommer handla om graviditeten också, jag är ju ganska uppfylld av den nu.
Ja, just det, vilken vecka är jag i då? Jo, jag tror jag är i vecka 10 plus några dagar. Jag vet att det är tidigt att berätta om graviditeten redan, men det är offentligt här hemma nu, eftersom jag är så dålig. Det är svårt att komma med en massa bortförklaringar när man t ex blir bjuden på kalas och inte kan komma och när jag är totalt osocial och inte orkar med något. Det påverkar ju även Stefans jobb, eftersom han får ta hand om både mig och Seth mycket, så det är ju svårt att hålla det hemligt. =)
Ja, så är det med oss!
Ha en skön helg nu!!!
