Akuten tur och retur...

Förmiddagen denna nyårsafton flöt på ok. Jag var trött och yr men det är ju inte så konstigt. Vi sov till 9 allihopa efter några vakna timmar där på natten. Seths mage har varit lugn idag så det var nog sista genomköraren hoppas vi. Min mage är också lugnare idag.
Stefan åkte tillbaka till Västerås och jag började göra lunch till Seth och mig. Jag var så glad för jag har ju inte orkat göra ngt sådant på flera dagar.
Helt plötsligt fick jag synbortfall på stora delar av ögonen. Jätteotäckt. Jag sökte på det och det stod på 1177 att det kan vara migrän eller havandeskapsförgiftning. När det inte släppt efter en timma ringde jag 1177. Där sa de att ingen skulle våga säga att jag ska avvakta utan det var bara att åka till akuten. Marcus var snäll och skjutsade dit oss och jag ringde Stefan så han fick komma hem igen. Seth följde med mig och personalen var amazing med honom och han var hur tålmodig och duktig som helst!!

Efter några timmar fick vi veta att mina levervärden inte är så bra. Därav kliet på kroppen. Jag ska därför till vårdcentralen på onsdagmorgon och ta nya prover -på fastande mage! Hua, det är ju inte så kul att inte få äta på morgonen då jag inte kommer ur sängen utan att äta. Men det ska nog gå bra.
Däremot har ju inte det ngt med synbortfallet att göra... De hittar ingen förklaring till det. Däremot ska jag höra av mig direkt om det återkommer. Även om jag mår illa och får ont i magen igen så ska jag höra av mig men till förlossningen.

Ja, så det var vår härliga nyårsafton ;).

Det känns skönt att ha blivit uppkollad och få bli uppföljd på Vc i veckan.

Nu är Stefan hemma och vi har fixat lite olika typer av mat till oss som vi dukat upp fint på brickor. Maten intas i sängen, eftersom jag inte kan sitta mer nu. Vi tittar på Madagaskar 3 och myser. Snart ska vi äta glass och fruktsallad.
Det positiva med detta är att vi firar nyår tillsammans som familj för första gången sedan 2007/2008 och då hade Stefan magsjuka. Haha vilken familj vi är.

Min önskan inför 2013 är hälsa till kropp och själ för hela min familj! Att Gnutten ska må bra och att förlossning osv går bra. Att vi får vara till välsignelse för människor som finns omkring oss. Att vi ska ta oss ännu mer tid för varandra i familjen och med vänner.
Jag brukar inte ge nyårslöften, men jag önskar och vill försöka att göra vad jag kan för att ge mer av min tid till familj och vänner och andra människor som kan behöva den. Men också att ta hand om mig själv till ande, kropp och själ!

Tack för att du flöjt mig detta år, hoppas du vill hänga med nästa är också!!

Tack mamma och pappa för blommorna förresten!! Det värmde gott o hjärta


Trumvirvel: Det blir en... tjej!!

Japp, så är det.
Idag har vi ju varit på vanliga ultraljudet.
Men jag börjar från början av dagen...
 
Först skulle jag ju på ultraljud för gallan. Therese tog sig genom stan (det är inte roligt i Örebro nu, med mycket vägarbeten och långa köer) för att hämta upp mig och min cykel. Hon skjutsade mig till USÖ där jag fick anmäla mig på röntgen. Oj oj, där var det drop in mottagning och väntsalen var full. Man fick tom ställa fram fler stolar. Vad tacksam jag var att jag hade en bokad tid för jag behövde inte vänta i flera timmar som många andra skulle få göra. Det gick bra iaf och jag kräktes inte där eller när jag cyklade hem. Jag belönade mig själv med lite skumtomtar och nybakat bröd. Men inte tillsammans förstås ;).
 
På eftermiddagen hämtade Stefan upp mig och vi åkte till USÖ än en gång för ultraljud, fast på bebisen denna gång. Vi fick en bra barnmorska och det var skönt. Det var en sådan lättnad när vi åg hjärtat slå och hon tittade noga på allt som ska tittas på och än så länge ser allt bra ut. Phu. Dessutom fick vi veta att det är en liten flicka vi ska få. En liten tjej... Vår första ;). Jag som ser mig som pojkmamma, men det ska nog gå bra det också när hon väl kommer.
Så detta med att man mår olika under graviditeten beroende på vilket kön barnet har, det stämmer inte på mig. Nop. Jag mår helt enkelt inte bra när jag är gravid, någonsin.
Vår lilla Gnutten är en flicka, som det är full fart på :)
Barnmorskan försökte ta bilder på henne, men det var inte lätt. Men blir hon något lik mig kommer hon tycka det är roligt att "apa" sig för kameran när hon blir lite större.
 
Seth blev så glad när han hörde att det var en tjej. Men o andra sidan hade han blivit lika glad om det varit en kille...
 
Jag är så glad att denna dag har gått så bra. Över förväntan faktiskt.
Så tack alla ni som tänker på oss och ber för oss. Det betyder såååå mycket! Hoppas jag någon gång kan ge det tillbaka till dig!

Svensk sjukvård och tårttävling

Idag har vi fått uppleva svensk sjukvård när den fungerar. Jag har nämligen haft värk och sammandragningar sedan igår och det är ju inte bra i v. 17...
Jag pratade med barnmorskan på mödravården kl 10:40 och hon ville att jag skulle ringa till Kvinnokliniken för att bli undersökt där. Oj, redan där blev jag lite orolig, för jag tycker jag ofta får höra att "det är normalt när man är gravid". Så var det alltså inte nu.
 
Jag fick telefontid direkt (ovanligt) och 10:45 pratade jag med dem och de bad mig komma in så fort som möjligt. Jag ringde Stefan, som satt upptagen i sin telefon. Jag ringde honom, dels för att jag vet att han vill vara med när det är något sånt här och dels för att jag behövde skjuts. När det gäller så lämnar han allt han har för händer och kommer så fort han bara kan. Min älskade man!!
Så jag bad iaf en av de andra på expen i kyrkan att gå till honom och säga att det var lite akut och att han behövde ringa upp mig. Oj, oj, inte så schysst kanske, för då skrämde jag upp dem allihopa. Men barnmorskan jag pratade med bad mig komma in fort för de hade det lugnt och eftersom jag fick jourtid så kan man ju få sitta i timmar och vänta. Dessutom visste vi ju inte vad som var fel...
Stefan hämtade mig och vi åkte in. Där fick jag direkt ta prover och sedan träffa läkare som undersökte mig. Den stora rädslan var ju att Gnutten inte skulle leva, eller må bra. (Barnmorskan undrade om jag känt sparkar idag och det drar ju igång en del tankar och funderingar, eftersom jag inte gjort det). Men ultraljud visade att hjärtat slog och han/hon rörde sig. Phu! Allt annat såg också bra ut, förutom att jag fått en infektion, men den åtgärdas nu med antibiotika. All personal vi träffade var trevliga och mjuka i bemötandet. Till saken hör att Kvinnokliniken inte har något bra rykte här i stan, så vi är jättenöjda. Dels med hur fort allt gick och dels för att vi blev bra bemötta i en orolig situation.
 
Så idag är jag glad för svensk sjukvård, den är fantastisk. Jag är också glad att jag ringde och kollade, för jag kände mig lite fjompig som ringde och var orolig, men denna gång var det ju verkligen befogat.
 
När vi ändå var ute och åkte, passade vi på att lämna in min telefon på 3. Den har strulat ett bra tag med att stänga av ljudet när jag pratar i den eller parkerar samtalet jag har och ringer upp någon annan... inte så kul. Så nu har jag satt i ett simkort i Seths iPhone3 (han använder den till spel och filmer och kan inte ringa på den) och lånar den. Den går bra att ringa i, men jag kan inte skicka bilder eller blogga från den. Så därför blir det inga bilder idag, tyvärr, för jag har några fina från ikväll. Längtar redan efter min telefon...
 
Seth och jag var nämligen på VIPS som vanligt. Där hade de tårttävling. 64 barn, delades upp i 10 grupper och fick göra en fin tårta i varje grupp. Hjälpes vad jag beundrar ledarna och framförallt Pernilla, som är huvudledaren. Det var coolt att se alla barn kleta på grädde och garnering :) Härligt! Sen fick de naturligtvis fika tårta innan det slutade.
 
Nu sover Seth efter att ha fredagsmyst med mig och jag är nog också på väg däråt. Tror att John Blund varit på besök ;).
 
Jag vill också tacka  för alla fina ord och böner, som jag fått här och via sms, efter mitt inlägg igår. Är så rackarns glad för alla fina människor i mitt liv!!!
 
Nu önskar jag dig en fin och härlig helg!! Ta hand om dig på alla sätt!!
Kram

Växlar

Här växlar det... Hade en ok förmiddag men har känt av gallan i em och mår fruktansvärt illa och har ont. Det har dock inte gjort lika ont som förra gången så det känns inte som jag behöver åka in, inte än iaf. Är det någon av er som vet vad man inte ska äta när gallan krånglar? Ägg vet jag inte är bra men det äter jag inte eftersom jag inte tål det.
Det sänkte mig och jag känner mig lite ledsen. Men nu är Seth hemma från barnkören i kyrkan och Steff är ledig ikväll så det känns bra!

Jag hoppas på en bättre dag imorrn.
Kram


Svamp och sparkar

Hej igen.
Nu har Steff kommit hem från älgjakten. Hans kompanjon sköt en älgkalv så de är nöjda med dagen.
Steff åkte kl 5:30 imorse vilket gjorde att jag skjutsade och hämtade Seth idag. Han hade även en playdate med Olle och jag stannade kvar och umgicks med Carro samtidigt som jag åt dem ur huset ;). Äta är fortfarande bästa medicinen mot illamåendet... Det var härligt att komma ur lägenheten ett tag och möta en go vän!!!
När vi åkte därifrån sken solen på Svampen mot en mörk himmel. Jättefint! Så när jag väntade på att det skulle bli grönt tog jag en liten bild :)

Vill också bara berätta att idag har jag känt riktiga sparkarfrån Gnutten (vårt arbetsnamn på bebis). Jag har känt av rörelser ett tag, men idag var det rejäla "här är jag" sparkar :). Den blir genast mer verklig, vilket känns bra.

Avslutar med bilden på Svampen...
Kram


Hormoner?

Hur har ni det ute i stugorna en sådan här fredag i oktober?
Jag har fått en rejäl dipp ikväll. Jag misstänker att det mest är hormoner. Jag är i och för sig inte en person som påverkas mycket av hormoner. Jag är inte en person som blir "PMSig" och arg eller sur osv. Under mina graviditeter har jag inte heller fått massa "hormonspel" och det är skönt. Men idag känner jag mig ledsen och nere. Det kom här ikväll. Samtidigt är det kanske inte så konstigt. Jag är en social person som älskar att ha människor hemma hos oss och som älskar att hälsa på hemma hos andra. Nu orkar jag ju inte att va så social och ha folk här som jag önskar. Seth påpekade idag när vi åkte hem från Vips att vi inte bjuder hem folk och han saknar det. Jag blev så ledsen, att mitt mående påverkar hela familjelivet så mycket och framförallt honom. Dessutom är Stefan borta mycket, det är en sån period, och det blir det ju inte lättare av. Usch ja. Massa gnäll... Men ibland känner jag mig sjukt ensam, vilket jag vet att jag egentligen inte är...
Ja, det är därför jag funderar på om det är hormonerna mest, efersom jag med mitt förstånd ser att jag har det bra med vänner och familj, men känslomässigt är jag bara ledsen just nu (och så evinnerligt trött på att må illa.)
 
Men en spännande helg ligger framför och jag hoppas hoppas att jag orkar vara i kyrkan en del imorgon, där det kommer vara lite samlingar som avslutas med Greenhouse (ett möte riktat till studenter, med mycket sång). Så kommer Frida hit på kvällen och sover över till söndag. Oh, vad jag längtar!! Ska bli riktigt nice.
Mitt problem nu de få gånger jag är ute bland folk är att jag inte har något att ta på mig... Jag är en riktigt tjockis nu och jag har inte tagit mig ut för att köpa mammakläder. Tur att internet finns och att man kan beställa hem en del.
 
Nu till något trevligare. Seth har köpt sig en pärm och Starwarskort. Förstå vad glad han är. Han sitter ofta och plockar med korten.
 
Frodo, som oftast ligger för sig själv, har börjat komma och lägga sig hos mig, som en boll med sitt huvud mot min mage. Jag funderar på om hon kan känna av att det finns ett litet liv därinne... Djur sägs ju ha andra sinnen än oss...
 
 
 
Jag önskar dig en bra helg!!
Stor kram
 

Växlar

Det växlar snabbt hur måendet är hos fru Kindevåg dnny (den nästnäst yngste) :).
Inatt somnade jag vid tre för jag har haft enorm värk i magen på ett konstigt sätt som jag inte känner igen att jag haft förut. Toan har fått sina besök, men det behöver ingen närmare beskrivning...

Mår fortfarande skrutt och det värker och sliter i magen samtidigt som det sedvanliga illamåendet sitter i.

Jag hade iaf mysigt sällskap av Frodo under natten när de andra snarkade ikapp. I och för sig var Steff vaken med mig till 01:30 tiden, eftersom han höll på med dagens predikan och sen tog det en stund för honom att varva ner.

Nä, nu hoppas vi på en bra söndag här!
Hoppas du sov gott :)
Kram

 

Uppdatering: och så har Seth lite feber på det. Får bli en dag i sängen för oss...Typiskt för jag ville verkligen till kyrkan idag.


Medalj

Hallojsan!
Idag är det faktiskt en pestdag. Men jag har varit på utvecklingssamtal med Seth på skolan och så var vi ute en liten sväng i det sköna vädret på eftermiddagen. Stefan fixade med en grej på bilen och Seth åkte inlines.
När jag mår såhär illa så undrar jag hur jag ska orka till mars/april... Så jag hoppas hoppas hoppas att denna graviditet inte blir som de andra, då illamåendet varade så länge som graviditeten varade. Men jag kan ju inte välja, utan måste "stå ut". Ofta är jag positiv och tänker att det kommer släppa av, men som idag, så är det svårt att tänka positivt. Vill bara sova så att denna dagen kan läggas bakom mig...
 
Men det var skönt att vara ute en sväng i den sköna, klara luften.
Seth kollar in vad pappa gör. Och nej, han använde inte fönsterputs i motorn ;).
 
Full fart.
 
Seth är så go och längtar efter bebisen så mycket. Idag på utvecklingssamtalet berättade fröken att de i morse på morgonsamlingen pratade om tacksamhet och Seth sa att han var tacksam för bebisen. Han gjorde en medalj till bebisen på Vips i fredags. Den som hjälpte honom stava trodde nog han sa Papis, men det skulle vara bebis :) "Jag älskar dig min papis/bebis", skrev han. Oh, när jag berättar det här för dig så blir jag tårögd och så tacksam för den fina pojke vi har och den pojke eller flicka som kommer. Det är så värt allt illamående när jag tänker på det!!
 
 
Hoppas du haft en bra måndag!!
Kramar

God Morgon

Ligger här i sängen och äter youghurt för mig själv... Seth och farmor sover och Stefan har gett sig iväg för att jobba lite så här på morgonkvisten. Vet du att youghurten smakar lök-i min mun. Inte för någon annan. Blä! Jag gick tillbaka och läste lite hur det var när jag var med Silas... Då var det likadant!!!! Vad händer med mina smaklökar????

Jag har sovit sådär inatt. Dels för att katterna var helt pipiga och busiga fram till ett och då kom Stefan hem så vi pratade en stund och sen var jag nervös inför att sjunga på bröllop idag. Inte så mycket för sjungandet utan för hur jag kommer må... Men jag kommer stoppa med mig massor jag kan äta på och mina mediciner så jag hoppas det ska gå bra. Jag fick frågan igår varför jag tackade ja till att sjunga när jag mår så dåligt och det är lätt att svara på. Jag fick frågan för länge sen, innan jag var gravid och dessutom är det hu goa vänner som gifter sig och det är inte bara att ställa in.... Men det ska nog gå bra det här!! Och det kommer bli superkul!!! Stefan viger dem och farmor är här som barnvakt. Förra helgen var hon barnvakt för Seths kusiner i Dalsjöfors så hon är flitigt anlitad :)

Nu har Seth vaknat och ligger här inne och tittar på Barnkanalen och Bamse. Lite mysigt!!
Ha en bra dag!
Kram


Tandlöse

I söndagskväll, efter att Seth lagt sig, ropade han att hans tand var jättelös. Så jag gick till honom och började dra lite i den och plötsligt sa det "plopp" och tanden lossnade :)
Vilken tur att vi hade en guldpeng hemma ;)

Jag ska va med och sjunga på ett bröllop på söndag och jag ber och hoppas att allt ska gå bra!!! Vi är tre st som sjunger och det är fullt komp. Kommer bli awesome bara jag inte kräks...

Ja just det, vi har fått ett bönesvar!! Jag har i två år haft en försäkring som heter BoKvar. Vid längre sjukskrivning - som inte får bero på psykisk sjukdom eller stress - så får jag en viss summa i månaden. Jag har förstås lämnat in alla papper men inte riktigt kunnat tro på att få det godkänt. Ja, jag är lite skeptisk när det gäller att få pengar från försäkringsbolag. Idag fick jag veta att jag kommer få pengar utbetalda så fort de fått in ett papper till. Hurraaaa!! Man förlorar ju en hel del pengar när man är sjukskriven ett tag. Så det känns bra! Och vi kommer vara tvungna att införskaffa allt nytt till bebisen för vi har gjort oss av med ALLT - bilstol, barnvagn, gåstol osv osv - när vi flyttade så lite extra i kassan är sååååå välkommet.

Ha det så bra du bara kan i din livssituation!!!
Kram



Ännu en dag...

Hej hej.
Ännu en dag har gått... Mamma brukar trösta mig med det nu när jag mår såhär dåligt. Ännu en dag mindre tills jag mår bättre.
Jag har blivit stor som ett hus redan. Det ser ut som om jag är i sjunde månaden och jag är i tredje... No fun kan jag tala om. Hur ska detta sluta? Med Seth och Silas var jag också stor fort men inte riktigt såhär. Oj oj. Det är inte kul att jag redan vantrivs i min kropp... Men det är ju inte så mycket att göra ngt åt, eller hur? Jag äter ju jättemycket eftersom det är det som hjälper mot illamåendet och jag kräks inte så mycket att jag förlorar det jag äter. Jag äter inte massa onyttigt utan mest frukt, men det ökar ändå min kroppsvolym. Men det är ju verkligen ett i-landsproblem... Har man inte större bekymmer så har man inte så mycket att klaga över... Men man lever med sig själv varje dag. Men det är också bra att sätta sina egna bekymmer i perspektiv ibland. Jag har ju en bloggvän, Kristina, som bl a lever med sin cancer varje dag och den kamp det är. Eller en annan bloggvän, Jenny, vars dotter har eb, vilket innebär sår och blåsor på hela kroppen på den lilla tjejen. Som sagt det är bra att sätta sig själv i perspektiv ibland. Då har jag det inte så illa ändå. Mitt mående får ju ett slut och det är senast i början av april och vikten kan jag gå ner igen sen...
Men vet du, det är skönt att få gnälla av sig lite också och så tycker jag att det måste få va.
Tack för att du står ut :)
Kram


Järnbrist

Jo då, det har jag det... Igår fick jag ett brev från min barnmorska där det står att jag måste omedelbums börja äta järn i form av niferex. Och vad händer när man äter järntabletter? Jo, man mår mer illa. Jomen varför inte liksom!! Samtidigt har det ju fördelen att jag antagligen inte kommer vara lika trött och yr i huvudet som jag är nu, eftersom det antagligen beror på järnbristen.

Annars händer inte mycket här. Stefan var iväg på en välbehövlig massage på fm. Seth och jag tittade på Narnia, prins Caspian. Eller, Seth tittade och jag sov...
Imorgon är det heldag i kyrkan med hoppborg och annat spännande och sen ska Seth på kalas på eftermiddagen. Det känns bra, för jag får så dåligt samvete när jag inte kan göra något tillsammans med honom. Nu är ju han sådan att han tar in leksaker och sitter bredvid mig i sängen och leker och det är ju bra, men jag vill ändå att han ska ha lite roligare saker att göra om dagarna... Så det är bra att det händer lite kul imorgon. Själv får jag ta sällskap av böcker och film...
Hoppas du har en bra helg!!
Kramar

Något bättre

Nu har Seth och Steff åkt till terminens första simskoleklass. Förut har vi haft simskola på tisdagar, men nu fick vi plats på måndagen, vilket känns underbart, eftersom Steff nu kan följa med och vi kan bytas om. Och som det nu är så kan inte jag följa med och då kan ju Steff nu. Underbart.
Seth har haft en kompis här hemma idag. Han slutar ju tidigt, eftersom Steff är ledig på måndagar och då passade det bra att Moa följde med hem. Vi har inte märkt av dem något mer än att man hört fnitter och skratt.
Idag har jag faktiskt haft en något bättre dag och jag känner mig lite gladare inuti tack vare det. Jag tror att det hjälper att så många ber och tänker på mig. Tack alla, från djupet av mitt hjärta!!!
Vi var hos barnmorskan idag och tog prover och annat. Nu ser vi fram mot att i slutet av månaden göra KUB testet som visar om det är en riskgraviditet eller inte. Som du nog förstår så är vi båda väldigt oroliga. Jag tror alla som är gravida är oroliga, men alla vi som varit med om att förlora ett barn vet på ett påtagligt sätt att det är verklighet att risken faktiskt finns att förlora ett barn.
Men vi lämnar allt i Guds händer, som vi brukar göra :).

Kramar

Jorå gravid, det är jag det

Japp, nu är det ute i det öppna... Vi har berättat för en lycklig Seth att han ska bli storebror - igen. Denna gång hoppas och ber vi att allt ska gå bra!!!
Vi berättar det tidigt igen, precis som när vi var med Silas, eftersom jag mår så förfärligt dåligt och inte ens orkar prata med folk i telefon. Mindre vara social och vara med där det händer grejer. Förra veckan spenderades i sängen HELA tiden. Idag har jag tagit en promenad och lyckan är stor!!
Jag är naturligtvis jätteglad för bebisen!!!
Men eftersom vi inte varit på KUBtestet än vet vi ju inte riktigt hur det är med bebisen än och i och med att vi förlorat ett barn, är det svårt att fullt ut tänka att det kommer gå bra detta. Men vi är glada och hoppas och ber att allt ska gå bra. Och att jag inte ska må såhär illa alltför länge för det är pest!
Jag försökte förklara för Stefan förut hur det känns och det är ungefär samma känsla som när man har magsjuka precis innan man kräks. Så mår jag ca 80% av min tid och det är inte jättekul. Jag rasar upp i vikt, eftersom jag äter konstant och kräks inte hela tiden så jag behåller ju det mesta, för det är det som hjälper. Jag har även receptbelagd medicin och seaband, så jag gör vad jag kan för att må så bra det går.
Ha ha, ja nu blir det nog mycket gravidsnack här på bloggen... Men som sagt, det handlar ju om mitt liv och nu är det så det är...
Följ gärna med på resan!!!

När det ofattbara händer...

Torsdagen den 29/4 förändrades våra liv för alltid. Glada och förväntansfulla åkte vi till Falun för ultraljud. Glädjen övergick snart i Chock, Sorg, Förtvivlan, Gråt, Tomhet.

Barnet i mig lever, men kan omöjligt leva utanför min kropp. Kanske kommer jag senare förklara vilket felet är, men inte nu. Plötsligt insåg jag alla drömmar och tankar jag haft om detta barn, som jag inte varit medveten om. Nu är allt borta. Alla drömmar och förväntningar, borta på en gång. Sorgen kan jag inte beskriva med ord, inte än.
Om bara några veckor hade barnet vid en normal graviditet, kunnat leva utanför livmodern. Barnet är ju nästan färdig, men liten.

Det svåraste var att berätta för Seth. Han reagerade omedelbart och blev helt förtvivlad. "Får jag ingen lillasyster nu? Blir jag inte världens bästa storebror?" Vi pratade länge om att barnet kommer få vara hos Jesus i himlen. Seth funderade över att Jesus kunde bära "lillasyster" i sin famn. I nästa mening sa han att "Jesus bor i mitt hjärta." Nästa fundering var om Jesus kunde skydda "lillasyster" från dinosaurierna i himlen. Till slut kunde vi enas om att om det finns dinosaurier i himlen så är de snälla och jagar inte människor.

Bemötandet av personalen i Falun var fantastiskt. Vi ringde våra chefer och berättade och de var också helt fantastiska. Stefans chef är ju alltså vår föreståndare i församlingen. Han kom till oss med lunch och vi satt och pratade länge. Vi bad honom att sprida vad som hänt till församlingen och våra vänner. Vi har ingen orsak att inte människor omkring oss, som varit så glada för graviditeten inte ska veta vad som nu händer. Vi har fått så otroligt mycket uppmuntran, omsorg och förbön. Det är det vi behöver nu. Vad skulle vi göra utan familjen, vännerna och församlingen??? Människor skickar sms, några har ringt (orkar vi inte svara så svarar vi inte, orkar vi så svarar vi) Lina och Lennart var förbi med en vacker blomma och vi fick gråta tillsammans. Tårarna kommer och går hela tiden, men så får det vara just nu. Vi är verkligen så tacksamma för all omsorg. Jag kan inte nog uttrycka och beskriva det!

Nu är vi hemma hos mina föräldrar. Vi vill vara med familjen just nu. Nästa vecka ska jag föda barnet och tack och lov så behöver vi inte åka tillbaka till Falun för att göra det utan vi kan göra det i Linköping.

Jag bävar inför att föda barnet. Jag har förlossningsrädsla ändå. Det hade jag med Seth också, men fick bra hjälp. Nu har jag inte hunnit förbereda mig...och hur förbereder man sig för att föda fram ett barn man vet inte kommer leva? Så på tisdag behöver vi extra förbön och omsorg... Min bön är att vi ska få känna frid i sorgen och smärtan på tisdag och onsdag.

Eftersom detta är en blogg om mitt liv kommer ni få följa med i sorgearbetet nu... Från en blogg om min graviditet och mitt vardagsliv till en blogg om min sorg och mitt vardagsliv.  

Det som ändå är helt fantastiskt är all underbar omsorg från människor omkring oss. Vi känner oss burna. Tack alla! Och något jag upplever nu är att man kan inte göra "fel" när man bryr sig om någon i sorg och man kan inte bry sig för mycket. Så känn aldrig att ni tränger er på! Vi svarar i telefon och öppnar dörren när vi orkar. Just nu är vi i Kisa och vi vet inte hur länge vi blir kvar. Fina Victor bor i vårt hus hos katterna vilket känns skönt. Det kommer nog bli mycket om detta framöver. Sorgen är obeskrivlig. Guds omsorg enorm. Människors kärlek hjälper att läka även om processen kommer vara lång.

En sång som jag gått och sjungit på i över ett dygn nu är:
"Gud, Du är underbar. Din kärlek är oslagbar. Gud Du är underbar, underbar, Du är underbar.
Du är här hos mig. Du är här. Och Du lämnar aldrig mig."
Så känner jag verkligen.

Vecka 18

Ja, nu är snart vecka 18 slut och jag går in i vecka 19... Skönt att tiden går, men också skrämmande för snart är bebisen här och då förändras hela livet igen. Spännande, skrämmande, underbart, härligt, ja allt!!! Ska även bli härligt att slippa må så illa hela tiden =)

Barnet:
Öronen är på plats. Musklerna i ansiktet har utvecklats tillräckligt för att barnet ska kunna göra massor med miner, så det kan se ut som om det kikar på dig. Det är inte medvetet. Än. Barnet fortsätter att växa och utvecklas, men nu saktar tillväxttakten ned lite. Barnets öron sticker nu ut från huvudet och har nått sitt slutgiltiga läge. Ögonen har flyttats fram i ansiktet. Ögonen har ögonbryn och tecken på ögonfransar. Näthinnorna reagerar på ljus, fast ögonlocken är fortfarande stängda.

Dagens journalgroda
"Patienten har återigen fått ont i värken."


Inga mammakläder!!!???

Det finns de som knappt går upp i vikt när de är gravida. Malin, min vän t ex, gick upp ca 7 kg med båda barnen och kunde använda sina vanliga byxor hela graviditeten. Hon bara knäppte dem under magen istället... Hm. Jag däremot tillhör dem som går upp massor och numera får jag knappt upp mina jeans över höfterna. Eftersom jag nästan bara är hemma så spelar det ju inte så stor roll för jag går runt i ett par mammaleggins och någon tunika. Problemet är att jag behöver nya underkläder och lite nya linnen osv. Så idag tog jag mig ner på "stan" för att leta lite mammakläder. Men förstår ni!!?? Det finns inga mammakläder i denna stad. Vi som profilerar oss som "Södra Dalarnas största köpcenter". Och så finns det inga mammakläder att köpa!
Eller vad säger ni som har bott här lite längre än mig, var finns det mammakläder i denna stad??? Finns det på någon mystisk affär som jag inte sett? Det finns inte på Lindex och inte på H&M. Tack och lov för att man kan handla online. Imorgon får alla H&M klubbmedlemmar rabatt när man handlar i butik eller online, så jag ska köpa lite byxor och sånt online istället =)
Men jag fick med mig lite långa linnen och lite underkläder till både mig och Seth. Det var ju bra.

Mitt favoritköp blev dock:

En cool sommarhatt till Seth. Onödigt? Ja, men sedan han var bebis har han alltid haft coola hattar på somrarna och det fortsätter vi med. Han älskar den! Han blev sååå glad när han klev innanför dörren och hittade hatten på hallbänken =)

Som på de flesta ställen i Sverige har det snöat lite här idag, men det blev inte så mycket så det gör inget.

Snön försvann lika fort som den kom.

Dagens journalgroda
"Liggande på magen undersöker jag patientens hälar."


"Babyen"

Idag har Seth målat ett kort till "sin babyen", som han säger. Han säger alltid "min lillasyster", eller "min baby/bebis", men just idag blev det babyen =) Vi talar om för honom att det ju faktiskt kan bli en lillebror också, men han går inte riktigt med på det... Vi är ju två pojkar och en flicka i familjen och då måste det bli en flicka för att det ska bli jämt och rättvist. Ja, så kan man ju också tänka =) Vi ska på ultraljud snart och då får vi se om det blir en pojke eller en flicka. =)


Seths kort till bebisen.


Han har skrivit sitt namn, men S:et blev bakofram så han vände på kortet och skrev de andra bokstäverna åt fel håll. Han blev väldigt besviken över sitt H, som ser ut som ett A, men jag tycker inte det gör något =)

Min underbara syster överraskade mig idag. Hon vann ett jättefint halsband hos designhappens men ville att jag skulle få det istället =) Så Maria skickade det direkt till mig och jag blev så glad så jag grät (vilket jag gör ofta nu för tiden, både pga glädje, ledsnad och ingen orsak alls).


Tack Åsa och Maria för det fina halsbandet!!!

Dagens journalgroda:
"Orkar inte julpyssla som vanligt. Inlägges på IVA för observation."

Vecka 17

Nu blir det ytterligare ett inlägg om vad som händer med mamma och barn - i vecka 17- denna gång =)

Barnet:

Barnet kan gäspa. Barnets kropp är tunn, armar och ben är magra och det mesta av skelettet består mer eller mindre av brosk, som är mjukt och flexibelt. Lanugohåret täcker hela kroppen i mönster som liknar fingeravtryck, och huden är fortfarande genomskinlig och saknar underhudsfett. Barnets ögon har nu ögonlock, men de öppnas inte förrän runt den 27:e graviditetsveckan. Hon eller han är medveten om och kan reagera på vad som händer. Du kanske kan känna hur barnet reagerar på ljud. Nu är de externa könsorganen så tydliga att man kan se om det är en pojke eller en flicka. Från och med den här veckan väger barnet mer än moderkakan.

Mamman:

Nu när ditt hjärta har 20 procent mer blod att pumpa runt händer det att du får hjärtklappning, men det är inget att oroa sig för. Den ökade blodmängden får kroppens slemhinnor att svullna. Därför får du lite mer flytningar än vanligt, och näsan täpps till (se till att inte bli beroende av nässpray. Använd koksaltlösning i stället!).

Dagens citat:
"Håret blir grått för att hjärncellerna skrumpnar ihop". Erland 6 år.


Gnäll och promenad

När pojkarna kom hem (Stefan hann vara hemma i en timma, innan han åkte igen) tog vi en promenad i solen ut till Grytnäs. Det var skönt, för jag har haft en "skitdag" idag igen. Seth älskar att cykla och det är bra när man går små promenader.


Ingen snö syns... Det är bara lite kvar här och där.

Seth tycker om att ta kort med vår kamera och idag tog han ett riktigt fint kort på Frodo:


Har inte så mycket mer att berätta idag. Det händer ju inte så mycket härhemma när jag är själv och mår illa. Jag försöker att inte tjata om att jag mår dåligt, men alla mina dagar ser ungefär likadana ut. Jag mår fortfarande prutt - om man säger så. De sex-sju första veckorna (v. 6-12, 13) var värst. Jag mår bättre nu, vilket jag är SÅÅÅ otroligt glad för, men trots det så mår jag så dåligt att jag inte orkar träffa folk de allra flesta dagarna och jag ligger i sängen och mår illa stora delar av dagen. Jag försöker komma ut och gå en sväng varje dag, eftersom jag måste och det är skönt egentligen. Jag längtar så otroligt mycket tillbaka till mitt jobb och mina jobbarkompisar. Hoppas verkligen jag kommer tillbaka innan jag ska vara föräldraledig. Jag längtar också till att kunna gå till kyrkan varje helg och orka vara på hela gudstjänster!! Jag längtar också till att orka träffa mina vänner mer!! Jag längtar till att kunna äta vad jag vill och kunna dricka kaffe... Ja, det är mycket jag längtar efter...
Så, nu ska jag inte tjata om hur dåligt jag mår mer. Blir det förändring så jag mår bra, kommer ni få veta det =)

Stefan är ledig i helgen så vi hoppas på fint väder så att vi kan vårstäda lite ute i trädgården. Vår carport ser hemsk ut, med vintergrejer som ligger här och var =) Dessutom är det dags att ta fram utemöblerna om det fortsätter vara såhär varmt och fint väder. Seth pratar hela tiden om att grilla korv så det får vi nog göra också.

Dagens citat:
"Graverade mammor går med babyn i magen i ca 204 månader". Hedda 6 år

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0