Oro
Hm... har funderat mycket på idag om jag ska skriva det här inlägget eller inte...
Nu har jag bestämt mig för att göra det. Dels för att det är min blogg och den handlar om mig, dels för att jag vet att jag har vänner därute som vill veta hur det är och dels för att det är sanslöst skönt att skriva av sig.
Jag tänker som så, att det är ju frivilligt om man följer min blogg eller inte, så det gör inget om det blir ännu ett inlägg om att det är jobbigt nu.
För det är det. Illamåendet får så många konsekvenser. Det påverkar hela mitt mående, men framför allt mitt psyke. Jag är en positiv person, som ser det positiva i mycket. Jag är superglad för de femtio timmar jag gick i egenterapi när jag gick min steg 1 utbildning, för det har hjälpt mig på så många sätt och bl a att ha fokus på det som är bra i livet. Men det är svårt att kämpa mot deppigheten (jag är absolut inte deprimerad), som blir av att må illa och i och med det bli rätt så isolerad. Jag är glad för de aktiviteter jag försöker vara med på, såsom när Seth är på VIPS i kyrkan och som när jag några gånger kunnat vara med och sjunga i kyrkan. Det kostar, men det är så värt det.
Jag har även lite saker att se fram mot, vilket är skönt. Bla ska Seth och jag åka till mamma och pappa ett par dagar på novemberlovet och så en lördag i december ska Lovisa, Sofi och jag ha en Twilightdag, då vi ska se de fyra första filmerna hemma och sedan se den femte och sista på bio på kvällen. Så roligt! En riktig tjejdag! Och snart är det ju advent!!! Kan det bli bättre :)??
Jag har redan fått mycket foglossningar, så när jag försöker ge mig ut och gå, gör det väldans ont. Det som är bra är att jag sparat mitt stödband, man kan ha runt höfterna. Det är riktigt skönt att ha när man är ute och går.
Dessutom känner jag mig som en val: otymplig, stor och tjock med massa finnar (iof har nog inte valar finnar...) Man hör om andra som känner sig vackra och feminina när de är gravida... ja, jag är inte en av dem. Det kan iof bero på att jag ser ut som om jag är i sjunde månaden när jag är i fjärde.
När jag är deppig blir jag lättare orolig för allt möjligt. Jag är medveten om detta och det är bra för då kan jag lära mig att försöka att inte oroa mig. (Rörigt?)
Jag har börjat oroa mig för förlossningen... Jag var ju väldigt förlossnigsrädd när jag födde Seth. När Silas föddes var det en annan typ av oro... Seths förlossning gick bra, men var jobbig och traumatisk för honom (och till viss del för mig) enligt barnmorskorna. Det slutade med att han kom ut med huvud och arm tillsammans, vilket resulterade i att det tog ca två timmar att sy ihop mig efteråt. (Sorry för den detaljen). Jag inser att denna bebis, Gnutten, ska ut på ett eller annat sätt och det är skrämmande. Kvinnor har klarat det i alla länder, alla tider, men det hjälper föga, för jag är rädd ändå. Nu finns det ju bra hjälp att få via Aurora och jag kommer nog ta kontakt med dem när det närmar sig. I allt detta finns även en gnagande oro över att inte få behålla Gnutten, precis som med Silas. Det är en oro, som jag tror de flesta som förlorat ett barn känner.
Jag har även börjat oroa mig för hur jag kommer må när Gnutten kommit. Tänk om deppigheten sitter kvar och tröttheten som naturligtvis kommer med en bebis, kommer göra att jag inte känner glädje och blir ännu mer deppig. Jag älskade att va hemma med Seth. Hade lätt kunnat fortsätta vara hemmafru. Med det inte sagt att jag inte trivs med att jobba, för det gör jag! Nu är jag orolig för hur det kommer vara att va hemma. Mycket är det nog också för att Stefan är borta så mycket. Jag måste mentalt förbereda mig på att vara ensam en hel del med Seth och Gnutten.
När Seth var bebis pluggade Stefan och kunde styra sina tider rätt mycket själv. Dessutom bodde vänner grannar med oss, som vi hängde mycket med.
Jag förstår i huvudet att det är onödigt att oroa sig och att ta det som det kommer när det kommer. Men som sagt, jag oroar mig lätt mer när jag är lite instabil ;).
Sen tror jag nog att min oro och deppighet även beror på andra saker, som jag inte kan berätta om såhär. Ok, jag vet att det är taskigt att skriva så och säga A men inte B, men det förklarar kanske lite varför jag är som jag är nu, men det är inte min sak att berätta om, eftersom det inte bara handlar om mig.
Det är skönt att vi som familj har det bra. Stefan är borta mycket, men så har många det, och vi får det att fungera. Vi har bl a bokat in familjekvällar och dagar och de är heliga för oss! Och vi har några roliga saker framför oss som vi kan se fram mot.
Det är ju även Seth jag tänker på, som tycker det är tråkigt att vi inte umgås så mycket med folk som vi brukar och att jag inte orkar pyssla och greja med honom på samma sätt, som när jag mår bra.
Nu med allt detta sagt, så har jag bestämt mig för att trotsa illamåendet och försöka träffa vänner mer. Jag tror de flesta kan ta att jag inte riktigt är mig själv. Sen behöver jag börja göra mer saker här hemma, såsom smycken eller annat pyssel. Får se till att införskaffa lite grejer :).
Nog klagat nu. Tack för att du lyssnar och bryr dig!
Som sagt, jag vet varför jag mår såhär och det är skönt, för jag vet att det blir bättre :) Jag vet att när jag sätter allt detta i perspektiv så är jag oerhört tacksam för det liv jag lever. Och oerhört glad för välsignelsen att få bära ännu ett barn. Och att jag får ha Stefan och Seth. Seth är verkligen ett fantastiskt barn och jag förundras ofta över att vi fått en sådan guldklimp!
Nu har jag bestämt mig för att göra det. Dels för att det är min blogg och den handlar om mig, dels för att jag vet att jag har vänner därute som vill veta hur det är och dels för att det är sanslöst skönt att skriva av sig.
Jag tänker som så, att det är ju frivilligt om man följer min blogg eller inte, så det gör inget om det blir ännu ett inlägg om att det är jobbigt nu.
För det är det. Illamåendet får så många konsekvenser. Det påverkar hela mitt mående, men framför allt mitt psyke. Jag är en positiv person, som ser det positiva i mycket. Jag är superglad för de femtio timmar jag gick i egenterapi när jag gick min steg 1 utbildning, för det har hjälpt mig på så många sätt och bl a att ha fokus på det som är bra i livet. Men det är svårt att kämpa mot deppigheten (jag är absolut inte deprimerad), som blir av att må illa och i och med det bli rätt så isolerad. Jag är glad för de aktiviteter jag försöker vara med på, såsom när Seth är på VIPS i kyrkan och som när jag några gånger kunnat vara med och sjunga i kyrkan. Det kostar, men det är så värt det.
Jag har även lite saker att se fram mot, vilket är skönt. Bla ska Seth och jag åka till mamma och pappa ett par dagar på novemberlovet och så en lördag i december ska Lovisa, Sofi och jag ha en Twilightdag, då vi ska se de fyra första filmerna hemma och sedan se den femte och sista på bio på kvällen. Så roligt! En riktig tjejdag! Och snart är det ju advent!!! Kan det bli bättre :)??
Jag har redan fått mycket foglossningar, så när jag försöker ge mig ut och gå, gör det väldans ont. Det som är bra är att jag sparat mitt stödband, man kan ha runt höfterna. Det är riktigt skönt att ha när man är ute och går.
Dessutom känner jag mig som en val: otymplig, stor och tjock med massa finnar (iof har nog inte valar finnar...) Man hör om andra som känner sig vackra och feminina när de är gravida... ja, jag är inte en av dem. Det kan iof bero på att jag ser ut som om jag är i sjunde månaden när jag är i fjärde.
När jag är deppig blir jag lättare orolig för allt möjligt. Jag är medveten om detta och det är bra för då kan jag lära mig att försöka att inte oroa mig. (Rörigt?)
Jag har börjat oroa mig för förlossningen... Jag var ju väldigt förlossnigsrädd när jag födde Seth. När Silas föddes var det en annan typ av oro... Seths förlossning gick bra, men var jobbig och traumatisk för honom (och till viss del för mig) enligt barnmorskorna. Det slutade med att han kom ut med huvud och arm tillsammans, vilket resulterade i att det tog ca två timmar att sy ihop mig efteråt. (Sorry för den detaljen). Jag inser att denna bebis, Gnutten, ska ut på ett eller annat sätt och det är skrämmande. Kvinnor har klarat det i alla länder, alla tider, men det hjälper föga, för jag är rädd ändå. Nu finns det ju bra hjälp att få via Aurora och jag kommer nog ta kontakt med dem när det närmar sig. I allt detta finns även en gnagande oro över att inte få behålla Gnutten, precis som med Silas. Det är en oro, som jag tror de flesta som förlorat ett barn känner.
Jag har även börjat oroa mig för hur jag kommer må när Gnutten kommit. Tänk om deppigheten sitter kvar och tröttheten som naturligtvis kommer med en bebis, kommer göra att jag inte känner glädje och blir ännu mer deppig. Jag älskade att va hemma med Seth. Hade lätt kunnat fortsätta vara hemmafru. Med det inte sagt att jag inte trivs med att jobba, för det gör jag! Nu är jag orolig för hur det kommer vara att va hemma. Mycket är det nog också för att Stefan är borta så mycket. Jag måste mentalt förbereda mig på att vara ensam en hel del med Seth och Gnutten.
När Seth var bebis pluggade Stefan och kunde styra sina tider rätt mycket själv. Dessutom bodde vänner grannar med oss, som vi hängde mycket med.
Jag förstår i huvudet att det är onödigt att oroa sig och att ta det som det kommer när det kommer. Men som sagt, jag oroar mig lätt mer när jag är lite instabil ;).
Sen tror jag nog att min oro och deppighet även beror på andra saker, som jag inte kan berätta om såhär. Ok, jag vet att det är taskigt att skriva så och säga A men inte B, men det förklarar kanske lite varför jag är som jag är nu, men det är inte min sak att berätta om, eftersom det inte bara handlar om mig.
Det är skönt att vi som familj har det bra. Stefan är borta mycket, men så har många det, och vi får det att fungera. Vi har bl a bokat in familjekvällar och dagar och de är heliga för oss! Och vi har några roliga saker framför oss som vi kan se fram mot.
Det är ju även Seth jag tänker på, som tycker det är tråkigt att vi inte umgås så mycket med folk som vi brukar och att jag inte orkar pyssla och greja med honom på samma sätt, som när jag mår bra.
Nu med allt detta sagt, så har jag bestämt mig för att trotsa illamåendet och försöka träffa vänner mer. Jag tror de flesta kan ta att jag inte riktigt är mig själv. Sen behöver jag börja göra mer saker här hemma, såsom smycken eller annat pyssel. Får se till att införskaffa lite grejer :).
Nog klagat nu. Tack för att du lyssnar och bryr dig!
Som sagt, jag vet varför jag mår såhär och det är skönt, för jag vet att det blir bättre :) Jag vet att när jag sätter allt detta i perspektiv så är jag oerhört tacksam för det liv jag lever. Och oerhört glad för välsignelsen att få bära ännu ett barn. Och att jag får ha Stefan och Seth. Seth är verkligen ett fantastiskt barn och jag förundras ofta över att vi fått en sådan guldklimp!
Tack för att du är min cybervän och stor kram!!
Beautiful things
All this pain
I wonder if I’ll ever find my way
I wonder if my life could really change at all
All this earth
Could all that is lost ever be found
Could a garden come up from this ground at all
You make beautiful things
You make beautiful things out of the dust
You make beautiful things
You make beautiful things out of us
All around
Hope is springing up from this old ground
Out of chaos life is being found in You
You make beautiful things
You make beautiful things out of the dust
You make beautiful things
You make beautiful things out of us.
You make me new, You are making me new
You make me new, You are making me new
You are making me new
You make beautiful things
You make beautiful things out of the dust
You make beautiful things
You make beautiful things out of us
You make me new.
Vacker sång av gruppen Gungor. Kan varmt rekommendera dem!!
Mening, vardag och annat
Så var det redan onsdag... Var tar dagarna vägen? Jag återkommer om och om igen till Carolas sång: det är dagarna som går som är livet.
Det är bra att ibland stanna upp och reflektera över vad som är viktigt och att vardagen fylls av meningsfulla saker. Det som är meningsfullt för mig är bl.a. Seth, Stefan, familj, vänner, församlingen, musik, läsa osv.
Det är bra att ibland fundera över vad som är viktigt och meningsfullt för just mig och du för dig... Mår man bra av att måla är det meningsfullt, mår man bra av att fixa med blommor är det meningsfullt osv osv. Det gäller att hitta det man själv inspireras och mår bra av och sedan fylla vardagarna med det så gott det går. Det är så lätt att bara stressa på och aldrig stanna upp och det mår ingen människa bra av! Det är viktigt att ta hand om sin hälsa till kropp, själ och ande!
Vad har vi gjort då sista dagarna? Jo, igår var det avslutning för simskolan. Vi fick bada i upplevelsebadet alla tre och det var mysigt även om jag var väldigt trött och inte orkade fara runt i forsarna så mycket. Hade hellre suttit och bubblat hela kvällen ;) men det ville ju inte Seth, så det blev vågor och forsar ändå. Skönt att Stefan är mer på att åka forsar och busa i vattnet :)
Ikväll har vi varit i kyrkan och ätit middag med alla ungdomsledare. De är så härliga och jag är glad att bara få umgås med dem!! Så är jag otroligt stolt över Stefan! Han fixar och grejar och uppskattar dem så mycket och han är en grymt bra ledare!! Han är tydlig och uppmuntrande men kan också ta konflikter om det behövs, vilket jag själv är urdålig på och måste våga när det behövs. Han har även ett enormt tålamod även om han blir frustrerad då och då. Jag älskar honom så mycket och är glad att få vara gift med min bästa vän!!
Så fyller Molly 1 år idag! Hurra för Mollybus fasters :)
Kram på dig och tack för att du följer mig och min vardag och mina funderingar!!!
Lite om mig - igen
Jag har suttit och tittat tillbaka i min blogg en stund nu. Oh, vad glad jag är att jag skrivit så mycket, så länge. Det är så kul! Och ibland kan jag tycka att jag skrivit riktigt bra och tänkvärda saker haha ;).
Jag hittade den här, där man får svara på olika frågor om sig själv. Jag har gjort den tidigare, men det är ett par år sedan, så jag gör den igen. Några saker har ju förändrats...
Namn: Maria
Kallas för: Främst för Mia, men av familjen Snufs.
Höger eller vänsterhänt: Högerhänt
Piercingar: Tre i öronen, en i näsan.
Tatueringar: Ja, en på höger underben. Stefan och jag har pratat i många år om att vi vill göra varsin. Så när vi firade tioårig bröllopsdag gav vi varandra det i present. Jag har aldrig visat någon bild på min här, men kan göra det någon gång här framöver. Det är en ICHTYs fisk och tro, hopp och kärlek, som symboliseras med ett hjärta, ett kors och ett ankare. Stefan har en likadan fisk som jag, men en text runtom den istället. Som sagt, jag kan visa i ett inlägg snart.
Längd: ca 1.71
Skostorlek: 39 på höger och 40 på vänster. (Sant, skiljer en hel storlek som är 7 mm)
Hårfärg: Olika =) Var blond som liten och har blivit allt mörkare, men är nog typ mörkt råttfärgad, men oftast är jag brunhårig.
Motto: Gör mot andra som du själv vill att andra gör mot dig.
Kär? Japp, i min underbara Stefan.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Nä. absolut inte. Vi har ju hunnit med att bo på lite olika ställen och jag har trivts var jag än har bott. Men nu ska vi vara här och det känns helt rätt och jag älskar Örebro! Men det är klart att det vore ju inte fel att ha ett hus i ett varmare land, typ Grekland, men då måste man ju ha lite mer pengar än vad vi har =)
Tycker du att du är attraktiv? Ha ha, nä inte precis, men jag har förlikat mig med hur jag ser ut och trivs med mig själv.
Dricker du? Aldrig alkohol. Är SPIK nykter. Älskar julmust och coca cola.
Röker du? Nej har aldrig ens testat.
Vad är du rädd för? Ormar och jag gillar inte att flyga.
Gillar du att tvätta? Hm, det är ju ett nödväntigt ont, eller vad man ska säga. Det som är bra är att man känner sig nyttig och aktiv, trots att maskinen gör allt jobb.
Gillar du berg- och dalbanor? Ja, egentligen, men sedan jag hade virus på balansnerven 2003, så kan jag inte åka sånt. Blir yr och illamående direkt.
Senaste…
Filmen du hyrde? Minns inte... Senaste biofilmen var Hamilton, det minns jag.
Filmen du köpte? "Red riding hood"
Låten du hörde: DC-Talk "Jesus freak".
Låten du laddade ner? Har aldrig laddat ner någon.
Personen du ringde? Lovisa.
Personen som ringde dig? Inger.
Har du någonsin…
Gråtit över en pojke? Nä, det tror jag inte. Inte vad jag minns.
Varit i slagsmål? Bara med min bror när vi var barn.
Blivit arresterad? Nej
Senaste…
Boken du läste? "Den dubbla tystnaden" av Mari Ljungstedt..
Personen du fick e-mail av? Dagen... okej, ingen person precis...
Personen du fick brev av? Hm... måste varit Csabi, vår fadderkille i Rumänien..
Brukar du svära mycket? Aldrig. Varför ska man?
Vad är du allergisk mot? Ägg och laktos (intollerant)
Gillar du ketchup? Ha ha. När jag var liten fick jag ketchup i julklapp och födelsedagspresent, eftersom jag åt så mycket. Hade nog ketchup på pannkakor till och med =)
Är du glad nu? Japp! Är oftast glad. Har så mycket att vara glad över. Ibland blir jag sorgsen utan orsak och ibland har jag orsak, men idag är jag glad!
Kan du sjunga? Ja. Jag älskar att sjunga! Vill sjunga så att människor mår bra!!
Spaghetti eller makaroner? Oj, det är ju samma sak... men mackaroner då. Det är lättare att äta =)
Land du vill besöka? USA, Island, Irland, Israel och Grekland..
Oj, oj. Orkade du läsa hela. Ja, nu vet du lite mer om mig iaf :)
Hoppas resten av veckan kommer vara bra för dig!!!
Jag hittade den här, där man får svara på olika frågor om sig själv. Jag har gjort den tidigare, men det är ett par år sedan, så jag gör den igen. Några saker har ju förändrats...
Namn: Maria
Kallas för: Främst för Mia, men av familjen Snufs.
Höger eller vänsterhänt: Högerhänt
Piercingar: Tre i öronen, en i näsan.
Tatueringar: Ja, en på höger underben. Stefan och jag har pratat i många år om att vi vill göra varsin. Så när vi firade tioårig bröllopsdag gav vi varandra det i present. Jag har aldrig visat någon bild på min här, men kan göra det någon gång här framöver. Det är en ICHTYs fisk och tro, hopp och kärlek, som symboliseras med ett hjärta, ett kors och ett ankare. Stefan har en likadan fisk som jag, men en text runtom den istället. Som sagt, jag kan visa i ett inlägg snart.
Längd: ca 1.71
Skostorlek: 39 på höger och 40 på vänster. (Sant, skiljer en hel storlek som är 7 mm)
Hårfärg: Olika =) Var blond som liten och har blivit allt mörkare, men är nog typ mörkt råttfärgad, men oftast är jag brunhårig.
Motto: Gör mot andra som du själv vill att andra gör mot dig.
Kär? Japp, i min underbara Stefan.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Nä. absolut inte. Vi har ju hunnit med att bo på lite olika ställen och jag har trivts var jag än har bott. Men nu ska vi vara här och det känns helt rätt och jag älskar Örebro! Men det är klart att det vore ju inte fel att ha ett hus i ett varmare land, typ Grekland, men då måste man ju ha lite mer pengar än vad vi har =)
Tycker du att du är attraktiv? Ha ha, nä inte precis, men jag har förlikat mig med hur jag ser ut och trivs med mig själv.
Dricker du? Aldrig alkohol. Är SPIK nykter. Älskar julmust och coca cola.
Röker du? Nej har aldrig ens testat.
Vad är du rädd för? Ormar och jag gillar inte att flyga.
Gillar du att tvätta? Hm, det är ju ett nödväntigt ont, eller vad man ska säga. Det som är bra är att man känner sig nyttig och aktiv, trots att maskinen gör allt jobb.
Gillar du berg- och dalbanor? Ja, egentligen, men sedan jag hade virus på balansnerven 2003, så kan jag inte åka sånt. Blir yr och illamående direkt.
Senaste…
Filmen du hyrde? Minns inte... Senaste biofilmen var Hamilton, det minns jag.
Filmen du köpte? "Red riding hood"
Låten du hörde: DC-Talk "Jesus freak".
Låten du laddade ner? Har aldrig laddat ner någon.
Personen du ringde? Lovisa.
Personen som ringde dig? Inger.
Har du någonsin…
Gråtit över en pojke? Nä, det tror jag inte. Inte vad jag minns.
Varit i slagsmål? Bara med min bror när vi var barn.
Blivit arresterad? Nej
Senaste…
Boken du läste? "Den dubbla tystnaden" av Mari Ljungstedt..
Personen du fick e-mail av? Dagen... okej, ingen person precis...
Personen du fick brev av? Hm... måste varit Csabi, vår fadderkille i Rumänien..
Brukar du svära mycket? Aldrig. Varför ska man?
Vad är du allergisk mot? Ägg och laktos (intollerant)
Gillar du ketchup? Ha ha. När jag var liten fick jag ketchup i julklapp och födelsedagspresent, eftersom jag åt så mycket. Hade nog ketchup på pannkakor till och med =)
Är du glad nu? Japp! Är oftast glad. Har så mycket att vara glad över. Ibland blir jag sorgsen utan orsak och ibland har jag orsak, men idag är jag glad!
Kan du sjunga? Ja. Jag älskar att sjunga! Vill sjunga så att människor mår bra!!
Spaghetti eller makaroner? Oj, det är ju samma sak... men mackaroner då. Det är lättare att äta =)
Land du vill besöka? USA, Island, Irland, Israel och Grekland..
Oj, oj. Orkade du läsa hela. Ja, nu vet du lite mer om mig iaf :)
Hoppas resten av veckan kommer vara bra för dig!!!
Funderingar
Igår tittade jag på "Livet blir bättre" på trean. Där får man följa olika kända personer som haft det riktigt trassligt och deras väg till att må bättre. Bl a har man fått följa Patrik Sjöberg, Emma Igelström, Jessica Andersson och Sanna Bråding. Människor som av olika anledningar mått otroligt dåligt. När jag tittade igår spann mina tankar iväg... Så här kommer lite funderingar. Kanske håller du inte med mig och det är okej...
Något som ändå är genomgående är att alkohol finns med i bilden. Jag kan förstå att alkohol i små mängder inte är farligt. Men alkohol, även i mindre mängder förändrar vår reaktionsförmåga, rörelsemönster osv. Jag avskyr när barn utsätts för att vuxna dricker alkohol! De ska inte behöva vara rädda för att föräldrarna förändras och kanske blir oberäkneliga. I mitt jobb möter jag nästan dagligen människor som på ett eller annat sätt farit illa av att vuxna i deras närhet druckit alkohol när de var barn. Det är de vuxnas ansvar att barn inte ska fara illa. Barn älskar alltid sina föräldrar no matter what, när de är små. De litar på att vuxna ska ta hand om dem. Barn lägger otroligt lätt på sig skuld för saker som sker. Oj, oj, jag kan prata på om detta hur länge som helst. Barn far illa av att växa upp i en miljö där det finns alkohol!
Okej, jag fattar att det finns de som reagerar på det jag skriver och inte håller med. Det måste man inte! Bara man funderar på sitt alkoholanvändande, särskilt om man har barn. Och jag fattar att det finns de som dricker ett glas vin och inte mer och inte tycker det gör något. Tänk bara på att om något händer ska man kunna köra sitt barn till akuten... med andra ord, aldrig dricka mer än att man kan köra bil! Jag menar inte att vara en moraltant här. Jag tycker bara det är så bekymrande att alkohol används i den omfattning det gör i vårt samhälle. Skulle alkohol komma idag, skulle det klassas som en drog, men det gör inte det, eftersom vi har sådan lång tradition i Sverige att dricka alkohol. När jag sätter fördelar och nackdelar med alkohol mot varandra vinner nackdelarna för mig. Många, som jag möter, använder alkohol i ångestdämpande syfte eller för att varva ner. Problemet är bara att alkohol är i längden ångestskapande om man använder större mängder. Många som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar har ett enormt kontrollbehov. Jag kan fortsätta hur mycket som helst. Och alkoholister är inte bara "a-lagarna" som man ser på stan. De finns överallt i alla samhällsklasser och ja, även i kyrkorna.
Nu tillbaka till programmet... Det är härligt att få se hur de tagit sig igenom och hur de gjort för att må bättre. Många får ju fortsätta kämpa, men mår ändå bättre. Det är spännande att få följa människor och deras livshistorier. Det är nog bl a därför jag trivs så bra med mitt jobb. Det kan verkligen bli bättre! Det är fantastiskt att få vara med i arbetet människor gör för att må bättre. Det är också fantastiskt att veta att det finns hjälp att få när man mår dåligt!
Hm... det här inlägget blev lite annorlunda och nu är huvudet tomt... Ska jag publicera eller inte..? Jo, jag gör nog det och hoppas att du ser vad jag vill ha sagt. Min mening är inte att trampa på någon, samtidigt står jag för det jag skriver fullt ut!
Ha det så gott min vän!
Imorgon är det fredag. Ser faktiskt fram mot det. Särskilt att det är lördag efter det och då behöver man inte ställa någon klocka och även om vi vaknar tidigt i denna familj, måste man inte gå upp!!!
Något som ändå är genomgående är att alkohol finns med i bilden. Jag kan förstå att alkohol i små mängder inte är farligt. Men alkohol, även i mindre mängder förändrar vår reaktionsförmåga, rörelsemönster osv. Jag avskyr när barn utsätts för att vuxna dricker alkohol! De ska inte behöva vara rädda för att föräldrarna förändras och kanske blir oberäkneliga. I mitt jobb möter jag nästan dagligen människor som på ett eller annat sätt farit illa av att vuxna i deras närhet druckit alkohol när de var barn. Det är de vuxnas ansvar att barn inte ska fara illa. Barn älskar alltid sina föräldrar no matter what, när de är små. De litar på att vuxna ska ta hand om dem. Barn lägger otroligt lätt på sig skuld för saker som sker. Oj, oj, jag kan prata på om detta hur länge som helst. Barn far illa av att växa upp i en miljö där det finns alkohol!
Okej, jag fattar att det finns de som reagerar på det jag skriver och inte håller med. Det måste man inte! Bara man funderar på sitt alkoholanvändande, särskilt om man har barn. Och jag fattar att det finns de som dricker ett glas vin och inte mer och inte tycker det gör något. Tänk bara på att om något händer ska man kunna köra sitt barn till akuten... med andra ord, aldrig dricka mer än att man kan köra bil! Jag menar inte att vara en moraltant här. Jag tycker bara det är så bekymrande att alkohol används i den omfattning det gör i vårt samhälle. Skulle alkohol komma idag, skulle det klassas som en drog, men det gör inte det, eftersom vi har sådan lång tradition i Sverige att dricka alkohol. När jag sätter fördelar och nackdelar med alkohol mot varandra vinner nackdelarna för mig. Många, som jag möter, använder alkohol i ångestdämpande syfte eller för att varva ner. Problemet är bara att alkohol är i längden ångestskapande om man använder större mängder. Många som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar har ett enormt kontrollbehov. Jag kan fortsätta hur mycket som helst. Och alkoholister är inte bara "a-lagarna" som man ser på stan. De finns överallt i alla samhällsklasser och ja, även i kyrkorna.
Nu tillbaka till programmet... Det är härligt att få se hur de tagit sig igenom och hur de gjort för att må bättre. Många får ju fortsätta kämpa, men mår ändå bättre. Det är spännande att få följa människor och deras livshistorier. Det är nog bl a därför jag trivs så bra med mitt jobb. Det kan verkligen bli bättre! Det är fantastiskt att få vara med i arbetet människor gör för att må bättre. Det är också fantastiskt att veta att det finns hjälp att få när man mår dåligt!
Hm... det här inlägget blev lite annorlunda och nu är huvudet tomt... Ska jag publicera eller inte..? Jo, jag gör nog det och hoppas att du ser vad jag vill ha sagt. Min mening är inte att trampa på någon, samtidigt står jag för det jag skriver fullt ut!
Ha det så gott min vän!
Imorgon är det fredag. Ser faktiskt fram mot det. Särskilt att det är lördag efter det och då behöver man inte ställa någon klocka och även om vi vaknar tidigt i denna familj, måste man inte gå upp!!!
Psalm 23
Hej hej!
Idag känns det mesta tungt. Det är en sån dag... Så jag skriver en fantastisk psalm från bibeln istället.
"HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
Han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont,
ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen."
Ps 23
Idag känns det mesta tungt. Det är en sån dag... Så jag skriver en fantastisk psalm från bibeln istället.
"HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
Han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont,
ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen."
Ps 23
Coola tjejer
Den här sprider sig på facebook och jag länkade till den där, men jag gör det här också, för SJUKT så skickliga och bra de är!!!
Tänk vad begåvade människor kan göra med kesoburkar, röster och händer. Så tighta och bra!!
Skönt med fredag och helg, även om jag varit hemma största delen av denna vecka redan. Det är något särskilt med fredagar :).
Hoppas du får en bra helg, min vän!!
God natt från oss!
Tänk vad begåvade människor kan göra med kesoburkar, röster och händer. Så tighta och bra!!
Skönt med fredag och helg, även om jag varit hemma största delen av denna vecka redan. Det är något särskilt med fredagar :).
Hoppas du får en bra helg, min vän!!
God natt från oss!
Egenheter
Häromkvällen låg Stefan och jag i våra sängar och filosoferade. När man blir äldre kommer de egenheter man har fram lite mer. Inget fel med det, för jag tror det är en naturlig del i livet. Varje ålder har sin fas på något sätt. Som barn kretsar hela världen runt dem, som tonåring är man odödlig och som lite äldre kommer egenheterna fram lite mer.
Stefans och mina funderingar var vilka av våra egenheter som kommer bli framträdande ;)
Stefan kommer antagligen vara ganska "tjurskallig" och tycka sig ha rätt i det han säger. Han kommer titta på sport dagarna i ända och äta popcorn så ofta han kan. (Jag kommer titta på sport med honom ibland.)
Jag kommer berätta samma historier om och om igen och skratta gott åt dem varje gång. Gärna historier om vad som hänt tidigare, antagligen när jag var barn. Jag kommer vilja titta på kostymfilmer och inte vilja bli störd av min sportnörd till make :) (Men han kommer titta på filmer tillsammans med mig ibland bara för att göra mig glad, vilket han kommer göra bara han inte gör sig rolig över karaktärerna ;))
Tillsammans kommer vi nog ha en intern humor som ingen annan förstår (har vi i och för sig redan). Vi kommer spela spel tillsammans och antagligen oja oss om dagens ungdom (trots att vi lovat varandra och oss själva att inte göra det...)
Det jag hoppas när jag blir äldre är att jag ser det som är positivt hos de som är unga och trots att jag kanske inte förstår allt de gör ändå ser hjärtat hos dem och har förtroende för dem. Jag hoppas också jag blir/är en förebild för de som är yngre och kan prata med dem på ett sätt som gör att de också kan lära sig av min erfarenhet av livet och den vishet, som jag förhoppningsvis har samlat på mig. Jag vill inte bli en som bara ser det som inte är som jag vill ha det. Att inte bara leva för mig själv och mina behov. Det finns människor omkring mig som ser andra, som kan se hjärtat hos andra och stötta även om de själva inte förstår allt och de är verkligen mina förebilder!
Oj då, nu kom jag in på ett annat spår. Det blir så ibland när jag låter tankarna vandra :)
Bjuder här på ett kort från i eftermiddags när jag kom hem från jobbet. Seth och jag (läs jag) byggde Mekano, Seth letade efter Waldo i en bok och Gandalf låg i vägen. 
Utan Dig
Tack för dina funderingar. Jag tycker det är jätteintressant att höra/läsa hur du tänker!! Jättekul också med er som inte brukar kommentera :).
Nu till något helt annat:
I söndags sjöng vi en sång Johanna, Sara och jag, som jag tycker är jättefin. Sara hade gjort ett fint arr till den, så vi sjöng den trestämmigt.
Utan dig
Du ser igenom, du ser förbi
allt som jag skapat och försökt bli.
Mitt liv är en öppen bok i din hand.
Ändå måste jag komma,
ändå måste jag fram.
Du väckte min längtan, du sa mitt namn.
Jag blir aldrig densamma, men ett är nu sant:
Utan dig blir hösten för alltid kvar.
Utan dig blir frågorna aldrig svar.
Utan dig är livet ett iskallt hav,
utan dig, utan dig.
Du är liv pulserande inom mig.
Varje andetag beror på dig.
Du är vårvinden som omger mig.
Mitt liv är ingenting
utan dig.
Gregory Häljestig
I helgen åker vi till Kolmården!! Jippi. Vi fick det som present av en familj i Avesta när vi flyttade. Vi kommer bo på vildmarkshotellet! Gissa om vi ser fram mot det!! Men först är det en arbetsdag kvar... Längtar till helgen :)
Nu till något helt annat:
I söndags sjöng vi en sång Johanna, Sara och jag, som jag tycker är jättefin. Sara hade gjort ett fint arr till den, så vi sjöng den trestämmigt.
Utan dig
Du ser igenom, du ser förbi
allt som jag skapat och försökt bli.
Mitt liv är en öppen bok i din hand.
Ändå måste jag komma,
ändå måste jag fram.
Du väckte min längtan, du sa mitt namn.
Jag blir aldrig densamma, men ett är nu sant:
Utan dig blir hösten för alltid kvar.
Utan dig blir frågorna aldrig svar.
Utan dig är livet ett iskallt hav,
utan dig, utan dig.
Du är liv pulserande inom mig.
Varje andetag beror på dig.
Du är vårvinden som omger mig.
Mitt liv är ingenting
utan dig.
Gregory Häljestig
I helgen åker vi till Kolmården!! Jippi. Vi fick det som present av en familj i Avesta när vi flyttade. Vi kommer bo på vildmarkshotellet! Gissa om vi ser fram mot det!! Men först är det en arbetsdag kvar... Längtar till helgen :)
Män och kvinnor
Okej, nu kommer ett inlägg som kanske väcker känslor... Jag skriver inte för att provocera, utan för att jag funderat på detta ett tag och så gärna vill höra vad du har att säga. Mina funderingar är utifrån att jag möter detta mycket i mitt jobb just nu och även pratat med vänner om ämnet.
Ämnet är män och kvinnor, mammor och pappor...
OBS! Jag funderar i generella termer och förstår att det finns nyanser!
I ett samhälle där vi vill sudda ut manligt och kvinnligt, där man på vissa dagis säger "hen" istället för "han" eller "hon", möter jag mer och mer på våra olikheter. Personligen tycker jag det är befängt att man ska sudda ut våra olikheter. Jag är absolut för lika lön för lika arbete, lika respekt oavsett kön osv. Alla människor ska behandlas lika oavsett kön, hudfärg eller språk!! Med det sagt...
Män och kvinnor ÄR olika. Titta bara hur vår anatomi är... ganska olika där.
Vi har även olika sätt att prata och uttrycka oss. Ofta reflekterar vi inte på samma sätt. När jag pratar med tjejkompisar behövs det inte förklaras mycket, för vi förstår varandra, eftersom tankebanorna går i samma banor. När jag ska förklara samma sak för Stefan krävs ofta mer förklaring och fler ord. Män använder ofta mer direkta ord. Säger han att han tycker en sak, så tycker han så. En kvinna kan gå omvägar för att få fram vad hon tycker eller vill.
Kvinnor kan ofta tycka att män ska förstå vad vi vill eller tänker, medans mannen inte gör det utan behöver höra det. T ex kan jag tycka att Stefan ska förstå att jag tycker om att få blommor då och då. Det kanske inte han gör, eftersom jag inte talat om det för honom. Men om jag talar om det för honom, ja, då vet han det och kan tänka på det ibland. (Nu är det så att Stefan läser av mig bra och jag honom, eftersom vi varit gifta länge och alltid haft lätt för att prata med varandra, men i början kunde han ju inte veta att jag vill ha blommor då och då). Ett annat exempel är disken. Jag tycker om att disken diskas direkt efter måltiden. I början tänkte jag att Stefan skulle förstå att när det var hans tur att diska, så skulle han göra det direkt, vilket han aldrig gjorde. För honom var det mer vana att ta disken senare och ta det lite lugnt först. Detta har diskuterats och idag är det inte ett problem. Vi båda får kompromissa. (Okej detta har kanske inte med manligt och kvinnligt att göra utan mer vad man är van vid hemifrån.)
Både män och kvinnor behöver anstränga sig för att förstå varandra. Och även om man inte kan förstå varandra så kan man ju förstå att den andra t ex vill ha det si eller så, eller behöver det si eller så, eftersom personen säger det.
Vi, som nyligen var unga ;) och de som växer upp nu, lär oss från barnsben att vara individualister. (Behöver inte vara något ont i det). Vi har lärt oss att förverkliga oss själva, först och främst. På ett sätt ställer detta till det när vi får barn. Helt plötsligt är vi kvinnor inte egna individer längre. Vi sitter "ihop" med barnet. Förstå vilken krock det blir!! Många har svårt att släppa in pappan i denna symbios. Samtidigt kan man bli irriterad på att pappan inte hjälper till mer. (Mammor har även en tendens att vilja att pappan ska göra saker och ting på hennes vis och inte på sitt eget vis...) OBS generellt sett!!!
Det blir lätt en chock att helt plötsligt sätta en annan människa före sig själv (som man samtidigt så gärna gör.) För mannen - pappan - kanske det inte är riktigt på samma sätt i början. Han kan fortsätta göra det han brukar. (Naturligtvis inte i samma utsträckning). Om det blir tid över kan det hända att pappan gör det han vill själv, t ex springa, spela tennis, jaga osv. Om det blir tid över och en kvinna funderar på vad hon ska göra, blir det ofta något för hela familjen...
När det gäller detta med individualism och chocken att plötsligt ta hand om en annan person främst, funderar jag på om det var lika för generationerna före oss. Inte så att det var annorlunda att vara mamma eller pappa, men rollerna var tydligare. Som kvinna skulle man ta hand om familjen och hushållet. Som man skulle man tjäna pengar och ta hand om sin familj på det sättet... Nu ska vi göra allt tillsammans, man som kvinna, och det blir en krock, eftersom vi faktiskt inte fungerar och tänker lika. Jag tror inte att män tänker att "nu ska jag göra det jag vill och struntar i min familj", utan de ser en möjlighet att göra något själva. Jag tror snarare att kvinnor behöver hitta tid att själva göra något och att män behöver tänka mer vad man kan göra tillsammans som familj...
Vad säger du som är generation äldre - än mig? Var rollerna annorlunda när du fick barn? Håller du som är i min ålder med, eller tycker du jag svamlar? Hur tänker du? Du som är man, hur ser du på detta??
Summan av kardemumman. Vi behöver lära oss att kommunicera med varandra. Det är okej att vara olika! Men kommunicerar man med varandra så är chansen större att man förstår varandra. Det är även okej att tycka det är jobbigt att bli förälder och att processen att hitta vem man är igen efter att livet förändrats så omvälvande både kan ta tid och vara jobbig - och självklart fantastisk också.
Hm, det är så mycket jag vill få fram, men då blir det världens längsta inlägg och det orkar ingen läsa... :D Kanske orkade du inte läsa detta heller :). Jag inser att jag har svårt att uttrycka vad jag vill ha sagt i skrift - är ju van att använda ord, men inte i skrift utan i tal...
Ja, ja. Tur att vi män och kvinnor finns och att vi är olika. Förstå vad tråkigt det skulle bli om vi alla var likadana!
Ämnet är män och kvinnor, mammor och pappor...
OBS! Jag funderar i generella termer och förstår att det finns nyanser!
I ett samhälle där vi vill sudda ut manligt och kvinnligt, där man på vissa dagis säger "hen" istället för "han" eller "hon", möter jag mer och mer på våra olikheter. Personligen tycker jag det är befängt att man ska sudda ut våra olikheter. Jag är absolut för lika lön för lika arbete, lika respekt oavsett kön osv. Alla människor ska behandlas lika oavsett kön, hudfärg eller språk!! Med det sagt...
Män och kvinnor ÄR olika. Titta bara hur vår anatomi är... ganska olika där.
Vi har även olika sätt att prata och uttrycka oss. Ofta reflekterar vi inte på samma sätt. När jag pratar med tjejkompisar behövs det inte förklaras mycket, för vi förstår varandra, eftersom tankebanorna går i samma banor. När jag ska förklara samma sak för Stefan krävs ofta mer förklaring och fler ord. Män använder ofta mer direkta ord. Säger han att han tycker en sak, så tycker han så. En kvinna kan gå omvägar för att få fram vad hon tycker eller vill.
Kvinnor kan ofta tycka att män ska förstå vad vi vill eller tänker, medans mannen inte gör det utan behöver höra det. T ex kan jag tycka att Stefan ska förstå att jag tycker om att få blommor då och då. Det kanske inte han gör, eftersom jag inte talat om det för honom. Men om jag talar om det för honom, ja, då vet han det och kan tänka på det ibland. (Nu är det så att Stefan läser av mig bra och jag honom, eftersom vi varit gifta länge och alltid haft lätt för att prata med varandra, men i början kunde han ju inte veta att jag vill ha blommor då och då). Ett annat exempel är disken. Jag tycker om att disken diskas direkt efter måltiden. I början tänkte jag att Stefan skulle förstå att när det var hans tur att diska, så skulle han göra det direkt, vilket han aldrig gjorde. För honom var det mer vana att ta disken senare och ta det lite lugnt först. Detta har diskuterats och idag är det inte ett problem. Vi båda får kompromissa. (Okej detta har kanske inte med manligt och kvinnligt att göra utan mer vad man är van vid hemifrån.)
Både män och kvinnor behöver anstränga sig för att förstå varandra. Och även om man inte kan förstå varandra så kan man ju förstå att den andra t ex vill ha det si eller så, eller behöver det si eller så, eftersom personen säger det.
Vi, som nyligen var unga ;) och de som växer upp nu, lär oss från barnsben att vara individualister. (Behöver inte vara något ont i det). Vi har lärt oss att förverkliga oss själva, först och främst. På ett sätt ställer detta till det när vi får barn. Helt plötsligt är vi kvinnor inte egna individer längre. Vi sitter "ihop" med barnet. Förstå vilken krock det blir!! Många har svårt att släppa in pappan i denna symbios. Samtidigt kan man bli irriterad på att pappan inte hjälper till mer. (Mammor har även en tendens att vilja att pappan ska göra saker och ting på hennes vis och inte på sitt eget vis...) OBS generellt sett!!!
Det blir lätt en chock att helt plötsligt sätta en annan människa före sig själv (som man samtidigt så gärna gör.) För mannen - pappan - kanske det inte är riktigt på samma sätt i början. Han kan fortsätta göra det han brukar. (Naturligtvis inte i samma utsträckning). Om det blir tid över kan det hända att pappan gör det han vill själv, t ex springa, spela tennis, jaga osv. Om det blir tid över och en kvinna funderar på vad hon ska göra, blir det ofta något för hela familjen...
När det gäller detta med individualism och chocken att plötsligt ta hand om en annan person främst, funderar jag på om det var lika för generationerna före oss. Inte så att det var annorlunda att vara mamma eller pappa, men rollerna var tydligare. Som kvinna skulle man ta hand om familjen och hushållet. Som man skulle man tjäna pengar och ta hand om sin familj på det sättet... Nu ska vi göra allt tillsammans, man som kvinna, och det blir en krock, eftersom vi faktiskt inte fungerar och tänker lika. Jag tror inte att män tänker att "nu ska jag göra det jag vill och struntar i min familj", utan de ser en möjlighet att göra något själva. Jag tror snarare att kvinnor behöver hitta tid att själva göra något och att män behöver tänka mer vad man kan göra tillsammans som familj...
Vad säger du som är generation äldre - än mig? Var rollerna annorlunda när du fick barn? Håller du som är i min ålder med, eller tycker du jag svamlar? Hur tänker du? Du som är man, hur ser du på detta??
Summan av kardemumman. Vi behöver lära oss att kommunicera med varandra. Det är okej att vara olika! Men kommunicerar man med varandra så är chansen större att man förstår varandra. Det är även okej att tycka det är jobbigt att bli förälder och att processen att hitta vem man är igen efter att livet förändrats så omvälvande både kan ta tid och vara jobbig - och självklart fantastisk också.
Hm, det är så mycket jag vill få fram, men då blir det världens längsta inlägg och det orkar ingen läsa... :D Kanske orkade du inte läsa detta heller :). Jag inser att jag har svårt att uttrycka vad jag vill ha sagt i skrift - är ju van att använda ord, men inte i skrift utan i tal...
Ja, ja. Tur att vi män och kvinnor finns och att vi är olika. Förstå vad tråkigt det skulle bli om vi alla var likadana!
Agnus Dei
Har inte mycket att förtälja denna dag. På jobbet gick det i ett och jag kom hem med huvudvärk, men lite värktabletter avhjälpte det :)
Såg ett klipp på Facebook. En helt fantastisk kille som sjunger en underbar sång - Agnus Dei - gjord av en av mina favoriter: Michael W Smith. Killen verkar heta Jotta, inte det vanligaste namnet kanske ;). Han har en enorm röst och fantastisk utstrålning. Lyssna och njut :).
Aftonbön
Karin Boye
Barnen
Idag har jag gått och sjungit på denna sång. Jag sjöng den på Esthers barnvälsignelse innan vi flyttade från Avesta. Den är så vacker:
Himlen måste sakna en ängel
Förr så var jag alltid på väg.
Jag försökte fånga en dröm,
och jag trodde jag visste vad jag ville ha.
Du har väckt mig ur min sömn.
Plötsligt så var världen helt ny,
allting stanna’ upp när du kom.
Och jag såg dig och visste av hela min själ
att nu börjar allting om.
Himlen måste sakna en ängel.
En finns här hos mig, och vilar i min famn.
Himlen måste sakna en ängel.
Han ligger tätt intill mig, så trygg på min arm.
Kan det vara sant att jag får älska dig?
En av himlens änglar har landat hos mig.
Gryningsljuset smyger sig in,
finner ro i ditt andetag.
Och jag inser med ens att jag väntade en
evighet just på denna dag.
Plötsligt slår du upp dina blå,
styrkan i din blick gör mig svag.
Och helt utan att döma så ser du på mig,
och så börjar våran dag.
Text & musik av Linn Wågberg.
Jag tänker på Seth när han var liten, jag tänker på de barn som finns i min familj. Vilken skatt vi fått att förvalta! Jag tänker förstås också på Silas och saknar honom. Men mest är jag bara tacksam för alla barn som finns i min närhet. Små änglar, som är vår framtid. Jag ber att Gud hjälper oss att ta hand om dem på bästa sätt!
Jag tänker också på de barn i Afrika, som dör för att de inte har något att äta. Och här lever vi i överflöd. Gud var med de barnen och hjälp oss att se hur vi på bästa sätt kan hjälpa dem!
Att skänka pengar är ett sätt. Det känns fjuttigt, men det är iaf att göra något...
Nu ska jag mysa med min egen skatt, Seth. Stefan är på Klacka ikväll, så vi får klara oss själva, Seth och jag, men så är det ju då och då och det går ju bra :).
Kramar
Norge och Tolkien.
Idag kära vän, började jag jobba. Det gick bra. Det var segt att gå upp när pojkarna låg och sov i sina sängar... När jag kom hem var hela lägenheten storstädad och det luktade rent. Mmm, så härligt. Stefan har nu varit och handlat och ska fixa lite kvällis till oss. Jag känner mig bortskämd och har så svårt att bara vara :). Jag njuter gott!
Idag på jobbet samtalades det mycket om det som hänt i Norge. Jag misstänker att det är vad många pratar om idag. Man har ju ett behov av att prata vrida och vända på det, kanske försöka förstå (vilket inte går) osv. Det går verkligen inte att förstå hur en människa kan tänka och handla som han har gjort. Vilken ondska det finns... Nä, jag hittar inga ord, även om jag försöker. Jag kan inte sätta mig in i hur familjerna till de drabbade har det. Jag ska inte låtsas att jag vet vad de går igenom.
Några saker jag har snappat upp idag från bl a nätet är att man hoppas han blir skjuten, att han ska plågas långsamt till döden osv. Jag tycker personligen inte att 21 år, som verkar vara maxstraffet, räcker, men jag vet inte om jag vill sätta mig över död och liv. Min svägerska har skrivit ett inlägg om händelsen i Norge. Hon citerar Tolkien och jag tycker det är så bra, så jag skriver det här också. Det är från Sagan om ringen när Gandalf och Frodo sitter och pratar om Gollum. Frodo tycker att Bilbo borde ha dödat Gollum när han hade chansen, varpå Gandalf säger något i stil med: "Många som lever förtjänar döden. Några som dör förtjänar livet. Kan du ge dem det? Om inte ska du inte heller vara så snabb med att utdela dödsdomar." Sant! Vi vet inte mycket om mannen som gjort det. Jag tycker inte det finns något försvar för vad han gjort. Men jag vill inte sätta mig till doms över hans liv eller död. Han bör sitta i fängelse resten av livet, det tycker jag. Men hat föder hat... Att hata honom tar inte tillbaka de som dött... Men som sagt, jag låtsas inte att jag vet vad anhöriga och överlevande går igenom just nu...
Jag hoppas innerligt att något liknande aldrig händer igen... Samtidigt händer det massakrer, krig och dödande i många länder runt omkring i världen. Vilken optimist jag är då... Det är tröstande iaf att veta att det inte blir något dödande och hat i himlen!
Det tog lång tid att skriva detta inlägg. Nu ska jag äta kvällsmat och bara njuta av närheten till mina grabbar. Tänk vilken lycka att få ha dem!
Idag på jobbet samtalades det mycket om det som hänt i Norge. Jag misstänker att det är vad många pratar om idag. Man har ju ett behov av att prata vrida och vända på det, kanske försöka förstå (vilket inte går) osv. Det går verkligen inte att förstå hur en människa kan tänka och handla som han har gjort. Vilken ondska det finns... Nä, jag hittar inga ord, även om jag försöker. Jag kan inte sätta mig in i hur familjerna till de drabbade har det. Jag ska inte låtsas att jag vet vad de går igenom.
Några saker jag har snappat upp idag från bl a nätet är att man hoppas han blir skjuten, att han ska plågas långsamt till döden osv. Jag tycker personligen inte att 21 år, som verkar vara maxstraffet, räcker, men jag vet inte om jag vill sätta mig över död och liv. Min svägerska har skrivit ett inlägg om händelsen i Norge. Hon citerar Tolkien och jag tycker det är så bra, så jag skriver det här också. Det är från Sagan om ringen när Gandalf och Frodo sitter och pratar om Gollum. Frodo tycker att Bilbo borde ha dödat Gollum när han hade chansen, varpå Gandalf säger något i stil med: "Många som lever förtjänar döden. Några som dör förtjänar livet. Kan du ge dem det? Om inte ska du inte heller vara så snabb med att utdela dödsdomar." Sant! Vi vet inte mycket om mannen som gjort det. Jag tycker inte det finns något försvar för vad han gjort. Men jag vill inte sätta mig till doms över hans liv eller död. Han bör sitta i fängelse resten av livet, det tycker jag. Men hat föder hat... Att hata honom tar inte tillbaka de som dött... Men som sagt, jag låtsas inte att jag vet vad anhöriga och överlevande går igenom just nu...
Jag hoppas innerligt att något liknande aldrig händer igen... Samtidigt händer det massakrer, krig och dödande i många länder runt omkring i världen. Vilken optimist jag är då... Det är tröstande iaf att veta att det inte blir något dödande och hat i himlen!
Det tog lång tid att skriva detta inlägg. Nu ska jag äta kvällsmat och bara njuta av närheten till mina grabbar. Tänk vilken lycka att få ha dem!
Fokus
För länge sedan - jag tror det var över två år sedan - skrev jag ett inlägg om att tänka: "det är inte hur man har det, utan hur man tar det". Det var en lärare på min Steg 1 som sa det. Så sant det är!
Vi har ju flyttat till lägenhet nu efter att ha bott i hus. Vi får ganska ofta frågan hur det går! En helt befogad fråga. Jo det går bra! Självklart saknar jag att det är tyst när vi är tysta, att Seth kan gå ut i trädgården när han vill, att grilla osv. MEN istället för att sätta fokus på det så fokuserar jag på det som är bra med lägenheten. T ex att vi vet vad den kostar varje månad, går något sönder ringer vi bara. När vi är lediga är vi lediga tillsammans. Tidigare var det grejer att göra på huset osv. Att köpa hus i Örebro är dessutom dyrt! Självklart vill jag gärna bo i hus igen någon gång men det jag försöker få fram är var mitt fokus är.
Härom kvällen läste Seth och jag om Josua och Kaleb. Det är berättelsen i bibeln om när Israels folk ska in i Kanaans land efter att ha lämnat Egypten. 12 spejare skickas ut. De ser samma sak: landet flödar av mjölk och honung, vindruvorna är enorma osv. De ser också att folket som bor där är stora och många. 10 av de 12 hade fokus på att de inte skulle kunna inta landet, eftersom folket där var som jättar. Josua och Kaleb hade ett helt annat fokus. De såg allt som var bra och att Gud skulle vara med dem. De såg samma sak men hade olika fokus.
Man kan inte välja allt som händer i livet! Vi valde t ex inte att förlora Silas! Däremot valde vi hur vi mötte det. Stefan och jag kom direkt överens om att låta varandra sörja på vårt eget sätt och att hela tiden prata med varandra om det. Om en hade en bra stund fick den ha det om en hade en dålig stund så fick den ha det. Ingen skuldbeläggning om någon var lättirreterad osv. Seth fick oxå sörja som han behövde! Sorgen finns fortfarande där varje dag och har vi en dålig dag, så får vi ha det!
Självklart ska man inte lättvindigt förneka sina känslor och låtsas att allt är bra! Det är inte det jag menar. Vi är människor! Våra känslor innefattar glädje, sorg, ilska, besvikelse osv! Det ska vi inte förneka för då blir det bara värre! Man ska bli arg, man ska gråta, man ska skratta! Det är en del av livet och inte något fult! Sen handlar det ändå om vart vårt fokus är. Är det på det jag inte har eller på det jag har? Blir mitt fokus på att jag inte har hus istället för alla fördelar med den fina lägenheten vi har? Blir fokus på min förlust av ett barn eller på den familj och de vänner jag har?
Missförstå mig inte nu! Vi är olika och får reagera olika!!! Men mår man dåligt behöver man kanske hjälp!? Stefan och jag valde att träffa en psykolog tillsammans efter Silas död. Jag gick själv till en kurator efter det oxå. Jag mådde ju även fysiskt dåligt lång tid efter. Jag är ännu inte helt återställd i mitt bäcken!
En vändpunkt för mig var när vi hade församlingshelg förra sensommaren. Jag hade sådan värk i mitt bäcken så jag kunde inte sitta ordentligt och var tvungen att åka hem efter ca tre timmar. Jag var så ledsen för jag ville verkligen vara med!! När jag väl var hemma i min ensamhet och var ledsen, kom jag att tänka på att jag faktiskt hade varit med tre timmar och att jag kunde vara glad för de tre timmarna istället för att sörja de timmar jag inte kunde vara med.
Är man deprimerad, på riktigt, är det inte bara att "rycka upp sig". Jag arbetar med människor som mår dåligt varje dag, så jag vet! Men om man är deprimerad är det viktigt att försöka hitta vad man tycker om att göra när man inte mår dåligt. När man mår dåligt finns inget som är roligt, men man tycker ju oftast något är roligt när man inte mår dåligt. T ex att pussla. Ja, då ska man pussla när man är deprimerad. Kan man göra det fem minuter om dagen är det bra. Det handlar om att ta det från där man själv är! Att hitta det som är bra i livet och sätta fokus på det!
Som jag sa förut, man väljer inte allt som händer i livet, men vi väljer hur vi möter det, vilket fokus vi har.
Nu har jag tagit exempel från mitt liv. Kanske banala exempel.
Jag har en bloggvän, som jag aldrig mött på riktigt, men som jag följer. Kristina heter hon. Gå gärna in och följ henne. Hon är svårt sjuk och det skriver hon om. Men fokus är inte bara där. Hon har fokus även på människorna omkring sig. På det som är bra!På Gud! Självklart är Kristina säkert ibland arg, ledsen och allt! När man läser tillbaka i bloggen om när hon fick cancerbesked osv, ser man sorgen, men också hoppet. Fantastiskt! Det är just det jag menar!
Om man har dålig ekonomi kan man ju må jättedåligt att man inte kan ta med sig barnen på semester. Självklart! Men om man nu har den situationen kanske man kan packa en picknick korg och göra ett äventyr med barnen och tälta, gå till lekpark eller badstrand. Det finns mycket man kan göra som inte kostar något. Men för den skull inte sagt att man inte får tycka det är jobbigt eller att jag nedvärderar de känslorna.
Förra året var flera av mina inlägg tunga, för det var tungt. Jag försöker vara ärlig i min blogg. Jag skriver vad jag verkligen tänker och känner.
Vill avsluta med att säga att det viktigaste fokuset för mig är Gud. Utan honom vet jag inte hur livet skulle vara. Jag vill inte veta heller :) Han är den som bär, som alltid finns där när ingen annan gör det och som alltid är pappa, bästis och brorsa!
Oj, så långt det blev. När jag väl kommer igång är det svårt att stoppa mig ha ha. :D Håller du med? Har du funderingar kring detta? Vad tänker du? Är jätteintresserad av att höra hur du ser på detta!
Nä, nu ska jag "torsdagsmysa" med Seth. Stefan är i Avesta på Speedway. (Ja just det. Seths grabbar (våra förra grannar som kör speedway) var här i förrgår en kort sväng på kvällen. Vi väckte Seth så han fick säga hej till dem. De hade varit på Speedway i Kumla och var på väg hem när de stannade till här. Hur kul som helst!!!) Imorgon har vi en hel familjedag - och vändag! Underbart!!! Hoppas du får ett fint midsommarfirande!!!
Vi har ju flyttat till lägenhet nu efter att ha bott i hus. Vi får ganska ofta frågan hur det går! En helt befogad fråga. Jo det går bra! Självklart saknar jag att det är tyst när vi är tysta, att Seth kan gå ut i trädgården när han vill, att grilla osv. MEN istället för att sätta fokus på det så fokuserar jag på det som är bra med lägenheten. T ex att vi vet vad den kostar varje månad, går något sönder ringer vi bara. När vi är lediga är vi lediga tillsammans. Tidigare var det grejer att göra på huset osv. Att köpa hus i Örebro är dessutom dyrt! Självklart vill jag gärna bo i hus igen någon gång men det jag försöker få fram är var mitt fokus är.
Härom kvällen läste Seth och jag om Josua och Kaleb. Det är berättelsen i bibeln om när Israels folk ska in i Kanaans land efter att ha lämnat Egypten. 12 spejare skickas ut. De ser samma sak: landet flödar av mjölk och honung, vindruvorna är enorma osv. De ser också att folket som bor där är stora och många. 10 av de 12 hade fokus på att de inte skulle kunna inta landet, eftersom folket där var som jättar. Josua och Kaleb hade ett helt annat fokus. De såg allt som var bra och att Gud skulle vara med dem. De såg samma sak men hade olika fokus.
Man kan inte välja allt som händer i livet! Vi valde t ex inte att förlora Silas! Däremot valde vi hur vi mötte det. Stefan och jag kom direkt överens om att låta varandra sörja på vårt eget sätt och att hela tiden prata med varandra om det. Om en hade en bra stund fick den ha det om en hade en dålig stund så fick den ha det. Ingen skuldbeläggning om någon var lättirreterad osv. Seth fick oxå sörja som han behövde! Sorgen finns fortfarande där varje dag och har vi en dålig dag, så får vi ha det!
Självklart ska man inte lättvindigt förneka sina känslor och låtsas att allt är bra! Det är inte det jag menar. Vi är människor! Våra känslor innefattar glädje, sorg, ilska, besvikelse osv! Det ska vi inte förneka för då blir det bara värre! Man ska bli arg, man ska gråta, man ska skratta! Det är en del av livet och inte något fult! Sen handlar det ändå om vart vårt fokus är. Är det på det jag inte har eller på det jag har? Blir mitt fokus på att jag inte har hus istället för alla fördelar med den fina lägenheten vi har? Blir fokus på min förlust av ett barn eller på den familj och de vänner jag har?
Missförstå mig inte nu! Vi är olika och får reagera olika!!! Men mår man dåligt behöver man kanske hjälp!? Stefan och jag valde att träffa en psykolog tillsammans efter Silas död. Jag gick själv till en kurator efter det oxå. Jag mådde ju även fysiskt dåligt lång tid efter. Jag är ännu inte helt återställd i mitt bäcken!
En vändpunkt för mig var när vi hade församlingshelg förra sensommaren. Jag hade sådan värk i mitt bäcken så jag kunde inte sitta ordentligt och var tvungen att åka hem efter ca tre timmar. Jag var så ledsen för jag ville verkligen vara med!! När jag väl var hemma i min ensamhet och var ledsen, kom jag att tänka på att jag faktiskt hade varit med tre timmar och att jag kunde vara glad för de tre timmarna istället för att sörja de timmar jag inte kunde vara med.
Är man deprimerad, på riktigt, är det inte bara att "rycka upp sig". Jag arbetar med människor som mår dåligt varje dag, så jag vet! Men om man är deprimerad är det viktigt att försöka hitta vad man tycker om att göra när man inte mår dåligt. När man mår dåligt finns inget som är roligt, men man tycker ju oftast något är roligt när man inte mår dåligt. T ex att pussla. Ja, då ska man pussla när man är deprimerad. Kan man göra det fem minuter om dagen är det bra. Det handlar om att ta det från där man själv är! Att hitta det som är bra i livet och sätta fokus på det!
Som jag sa förut, man väljer inte allt som händer i livet, men vi väljer hur vi möter det, vilket fokus vi har.
Nu har jag tagit exempel från mitt liv. Kanske banala exempel.
Jag har en bloggvän, som jag aldrig mött på riktigt, men som jag följer. Kristina heter hon. Gå gärna in och följ henne. Hon är svårt sjuk och det skriver hon om. Men fokus är inte bara där. Hon har fokus även på människorna omkring sig. På det som är bra!På Gud! Självklart är Kristina säkert ibland arg, ledsen och allt! När man läser tillbaka i bloggen om när hon fick cancerbesked osv, ser man sorgen, men också hoppet. Fantastiskt! Det är just det jag menar!
Om man har dålig ekonomi kan man ju må jättedåligt att man inte kan ta med sig barnen på semester. Självklart! Men om man nu har den situationen kanske man kan packa en picknick korg och göra ett äventyr med barnen och tälta, gå till lekpark eller badstrand. Det finns mycket man kan göra som inte kostar något. Men för den skull inte sagt att man inte får tycka det är jobbigt eller att jag nedvärderar de känslorna.
Förra året var flera av mina inlägg tunga, för det var tungt. Jag försöker vara ärlig i min blogg. Jag skriver vad jag verkligen tänker och känner.
Vill avsluta med att säga att det viktigaste fokuset för mig är Gud. Utan honom vet jag inte hur livet skulle vara. Jag vill inte veta heller :) Han är den som bär, som alltid finns där när ingen annan gör det och som alltid är pappa, bästis och brorsa!
Oj, så långt det blev. När jag väl kommer igång är det svårt att stoppa mig ha ha. :D Håller du med? Har du funderingar kring detta? Vad tänker du? Är jätteintresserad av att höra hur du ser på detta!
Nä, nu ska jag "torsdagsmysa" med Seth. Stefan är i Avesta på Speedway. (Ja just det. Seths grabbar (våra förra grannar som kör speedway) var här i förrgår en kort sväng på kvällen. Vi väckte Seth så han fick säga hej till dem. De hade varit på Speedway i Kumla och var på väg hem när de stannade till här. Hur kul som helst!!!) Imorgon har vi en hel familjedag - och vändag! Underbart!!! Hoppas du får ett fint midsommarfirande!!!
Snö och Bin Ladin
Såhär såg det ut hos oss imorse när jag vaknade...
Jag har förstått att det såg ut så på många platser i Sverige idag. Nu hoppas jag på försommar med värme, sol och mycket blommor!
Det har nog inte undgått någon att Bin Ladin har dödats...
Jag förstår att han förstört mångas liv. Jag förstår att han var farlig. Det jag inte förstår är glädjen många känner. Jag minns när Chaochesku, diktatorn i Rumänien, störtades. Jag var hos mormor och morfar och vi tittade på nyheterna tillsammans. Flera soldater anmälde sig till att få vara med och avrätta honom. Visst förstod jag då, 11 år gammal, att han gjort mycket ont och förstört mångas liv, men jag kunde inte förstå att så många ville vara med och döda honom.
Jag känner ungefär likadant idag. Jag förstår självklart att jag inte kan känna det som människor känner som levt/lever under diktatur och/eller upplever terror och död på det sättet som många andra gör i andra länder. Kanske hade jag upplevt samma glädje om jag t ex varit amerikan och upplevt 9/11... men jag hoppas och tror inte det. Kanske är världen nu en bättre plats... Jag vet inte.
Kanske sticker jag ut hakan som skriver detta. Jag hoppas du förstår vad jag försöker säga. Jag försvarar ju inte på något sätt Bin Ladin... verkligen inte!!! Men är det rättfärdigt att döda någon ändå? Det är inga lätta frågor, jag vet. Om någon hotade att döda Seth, skulle jag antagligen bli som ett lejon och försvara och kanske till och med döda om det inte fanns någon annan utväg...
Jag tycker ändå de ord som Martin Luther King Jr sa är sanna och bra:
"I mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that."
- Martin Luther King, Jr.
Mm, det var lite av mina funderingar kring detta. Ge gärna reflektion över hur du tänker kring detta! Det är spännande att höra och läsa vad andra säger om dessa funderingar!!
Jag har förstått att det såg ut så på många platser i Sverige idag. Nu hoppas jag på försommar med värme, sol och mycket blommor!
Det har nog inte undgått någon att Bin Ladin har dödats...
Jag förstår att han förstört mångas liv. Jag förstår att han var farlig. Det jag inte förstår är glädjen många känner. Jag minns när Chaochesku, diktatorn i Rumänien, störtades. Jag var hos mormor och morfar och vi tittade på nyheterna tillsammans. Flera soldater anmälde sig till att få vara med och avrätta honom. Visst förstod jag då, 11 år gammal, att han gjort mycket ont och förstört mångas liv, men jag kunde inte förstå att så många ville vara med och döda honom.
Jag känner ungefär likadant idag. Jag förstår självklart att jag inte kan känna det som människor känner som levt/lever under diktatur och/eller upplever terror och död på det sättet som många andra gör i andra länder. Kanske hade jag upplevt samma glädje om jag t ex varit amerikan och upplevt 9/11... men jag hoppas och tror inte det. Kanske är världen nu en bättre plats... Jag vet inte.
Kanske sticker jag ut hakan som skriver detta. Jag hoppas du förstår vad jag försöker säga. Jag försvarar ju inte på något sätt Bin Ladin... verkligen inte!!! Men är det rättfärdigt att döda någon ändå? Det är inga lätta frågor, jag vet. Om någon hotade att döda Seth, skulle jag antagligen bli som ett lejon och försvara och kanske till och med döda om det inte fanns någon annan utväg...
Jag tycker ändå de ord som Martin Luther King Jr sa är sanna och bra:
"I mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that."
- Martin Luther King, Jr.
Mm, det var lite av mina funderingar kring detta. Ge gärna reflektion över hur du tänker kring detta! Det är spännande att höra och läsa vad andra säger om dessa funderingar!!
Bara ett vänligt leende
Hej igen.
Ja, nu var det ett tag sen jag skrev... igen.
Helgen har gått i ett, kan man säga. Jag har haft en härlig helg med vänner och med min lilla familj och med församlingen. Shalom sjöng idag i kyrkan och wow, vilken kick jag får varje gång. De strålar av glädje, de sjunger fantastiskt bra, de riktigt strålar Gud, helt enkelt och det är så härligt att se. Tänk att jag får vara med och leda ett gäng barn och ungdomar som är så goa, begåvade och härliga!!! Det är en otrolig välsignelse att få vara delaktig i Shalom och jag kommer verkligen, verkligen sakna dem, när vi flyttar.
Jag gillar ju dikter, som du säkert vet vid detta laget. Här är en dikt av Nils Bolander som så bra beskriver vikten av hur vi är med och bemöter våra medmänniskor. Nils Bolander levde ju på första delen av 1900 - talet och det märks ju förstås i språket, så ha överseende med att det är gammalt språk.
Bara ett vänligt leende
Ja, nu var det ett tag sen jag skrev... igen.
Helgen har gått i ett, kan man säga. Jag har haft en härlig helg med vänner och med min lilla familj och med församlingen. Shalom sjöng idag i kyrkan och wow, vilken kick jag får varje gång. De strålar av glädje, de sjunger fantastiskt bra, de riktigt strålar Gud, helt enkelt och det är så härligt att se. Tänk att jag får vara med och leda ett gäng barn och ungdomar som är så goa, begåvade och härliga!!! Det är en otrolig välsignelse att få vara delaktig i Shalom och jag kommer verkligen, verkligen sakna dem, när vi flyttar.
Jag gillar ju dikter, som du säkert vet vid detta laget. Här är en dikt av Nils Bolander som så bra beskriver vikten av hur vi är med och bemöter våra medmänniskor. Nils Bolander levde ju på första delen av 1900 - talet och det märks ju förstås i språket, så ha överseende med att det är gammalt språk.
Bara ett vänligt leende
Bara ett vänligt leende, en hälsning varm och god,
kan vara nog att skänka en livstrött levnadsmod.
Bara en knuten näve och några bittra ord
kan släcka en människas glädje och begå själamord.
Ett bud på ett enkelt papper, en enda fattig rad,
kan göra en mycket sorgsen så obeskrivligt glad.
Bara två stränga ögon, en tystnad, isande kall,
är nog att bringa en ensam förtvivlad själ på fall.
O, slösa med varma blickar och tala så milt och mjukt!
Bara ömhet kan rädda det som är rolöst och sjukt.
Endast den kärlek som brinner het av människotro,
kan få ett vilset hjärtas evighetsström att gro.
Nils Bolander
Det är väl bra tankar att ha med sig in i veckan som kommer?! Du och jag kan med små saker påverka andra människor, både positivt och negativt. Låt oss påverka andra positivt! Det kan räcka med ett leende, ett sms, en lapp osv... Precis som det står i dikten.
Jag önskar dig en bra vecka!!!
Upprörd
Har ni sett på tv och hört på radio den konstigaste, knäppaste och bland den vidrigaste reklam jag hört talas om??!! Det finns tydligen en Datingsida för människor som har ett förhållande, men som vill "spice" upp sin vardag med otrohet. Seriöst!!! Vad är det för affärsidé. "Vi tjänar lite pengar på folk som är otrogna"... Jag blir så upprörd så jag vet inte vad jag ska säga eller skriva. Det är vidrigt, det tycker jag! Och det står jag för! Det kommer även artiklar i tidningar ibland om hur man kan sopa igen spåren efter sig om man varit otrogen... HALLÅ!!! Vart är världen på väg!??? Det är inte ofta jag blir upprörd så jag tappar talförmågan, men detta gör mig faktiskt just så upprörd.
Jag läste en kort intervju med en europeisk skådespelerska, som är gift med en annan skådespelare. Hon sa att det vore löjligt av henne att tro att mannen skulle vara trogen om de var ifrån varandra längre än två månader. Efter det sa hon att det viktigaste är inte trohet utan att man är lojal och har respekt för varandra...??? Hallå, otrohet är väl inte att vara lojal och visa respekt!!
Jag tror på trohet i ett förhållande. Jag tror på lojalitet, respekt, vänskap, kärlek, förlåtelse, humor, att man stöttar varandra i vått och torrt osv i ett förhållande! Det är ett sådant förhållande jag vill visa mitt stöd för och inte att man uppmuntrar andra till otrohet.
Nu hoppar jag till något helt annat:
Idag när Seth var på träningen såg det helt annorlunda ut i Åsbo än vad det gjorde i lördags när vi åkte tefat där. Backen där barnen åkte tefat och pulka var idag snöfri. Platsen där vi satt och grillade var idag en sjö. Det har hänt mycket på tre dagar och det är jag glad för. Jag lääääääääängtar till våren. Vår trädgård är fortfarande full med snö, men den sjunker undan, sakta men säkert. LOVELY!!!
Nähä, nu ska jag ställa in alla mina fina blommor jag fick i födelsedagspresent på vårt badrum. Katterna äter och välter blommorna om de står framme när vi inte är hemma eller när vi sover. Fördelen är att badrummet luktar blomsteraffär och det är inte illa :D
Jag läste en kort intervju med en europeisk skådespelerska, som är gift med en annan skådespelare. Hon sa att det vore löjligt av henne att tro att mannen skulle vara trogen om de var ifrån varandra längre än två månader. Efter det sa hon att det viktigaste är inte trohet utan att man är lojal och har respekt för varandra...??? Hallå, otrohet är väl inte att vara lojal och visa respekt!!
Jag tror på trohet i ett förhållande. Jag tror på lojalitet, respekt, vänskap, kärlek, förlåtelse, humor, att man stöttar varandra i vått och torrt osv i ett förhållande! Det är ett sådant förhållande jag vill visa mitt stöd för och inte att man uppmuntrar andra till otrohet.
Nu hoppar jag till något helt annat:
Idag när Seth var på träningen såg det helt annorlunda ut i Åsbo än vad det gjorde i lördags när vi åkte tefat där. Backen där barnen åkte tefat och pulka var idag snöfri. Platsen där vi satt och grillade var idag en sjö. Det har hänt mycket på tre dagar och det är jag glad för. Jag lääääääääängtar till våren. Vår trädgård är fortfarande full med snö, men den sjunker undan, sakta men säkert. LOVELY!!!
Nähä, nu ska jag ställa in alla mina fina blommor jag fick i födelsedagspresent på vårt badrum. Katterna äter och välter blommorna om de står framme när vi inte är hemma eller när vi sover. Fördelen är att badrummet luktar blomsteraffär och det är inte illa :D
No one else could
Hej min vän.
Jag ligger faktiskt redan i sängen för jag har fått migrän. Det är inge roligt. Jag brukar inte ha det så länge och det är ju skönt. Det finns ju de som kan ligga till sängs i flera dagar, men det har jag aldrig gjort. Som mest har det varat i två dagar för mig. Jag har börjat bli ljuskänslig så jag ska lägga ner datorn, men ville först skriva några rader.
Har du följt Melodifestivalen? Du som känner mig vet att jag ÄLSKAR detta jippo. Det har jag gjort sen jag var liten och började få sitta uppe och titta på det, vilket var i början av 80-talet. I år tycker jag inte att sångerna varit så bra, men så köpte jag skivan och jag tycker att helheten är bättre än förra året, nu när jag lyssnat på skivorna. När förra årets festival spelas i bilen trycker jag bort ungefär varannan sång, så är det inte i år. En av mina absoluta favoriter, som jag också fastnade för från det att jag hörde den är Sebastians No one else could. Den har vettig text, vilket inte är jättevanligt i Mellosammanhang. Dessutom gillar jag hans röst och ja, hela sången. Såhär är texten:
Jag ligger faktiskt redan i sängen för jag har fått migrän. Det är inge roligt. Jag brukar inte ha det så länge och det är ju skönt. Det finns ju de som kan ligga till sängs i flera dagar, men det har jag aldrig gjort. Som mest har det varat i två dagar för mig. Jag har börjat bli ljuskänslig så jag ska lägga ner datorn, men ville först skriva några rader.
Har du följt Melodifestivalen? Du som känner mig vet att jag ÄLSKAR detta jippo. Det har jag gjort sen jag var liten och började få sitta uppe och titta på det, vilket var i början av 80-talet. I år tycker jag inte att sångerna varit så bra, men så köpte jag skivan och jag tycker att helheten är bättre än förra året, nu när jag lyssnat på skivorna. När förra årets festival spelas i bilen trycker jag bort ungefär varannan sång, så är det inte i år. En av mina absoluta favoriter, som jag också fastnade för från det att jag hörde den är Sebastians No one else could. Den har vettig text, vilket inte är jättevanligt i Mellosammanhang. Dessutom gillar jag hans röst och ja, hela sången. Såhär är texten:
You see, there are times when the doubts get to me There are days when my mouth just won't speak When the world seems to love that I'm weak, that I'm weak You'd always come through, you'd always stayed true When no one else would You'd die for my sins, you'd fix everything When no one else could And I'd always believe you'd be covering me When no one else would, no one else could You know, there are feelings that I never showed I have fears that nobody will know There is sadness that grows from below But I know You'd always come through, you'd always stayed true When no one else would You'd die for my sins, you'd fix everything When no one else could And I'd always believe you'd be covering me When no one else would, no one else could (That no one else, like no one else) When nothing works and nothing fix and nothing turns out good You'd always come through, you'd always stayed true When no one else would And I always believed you'd be covering me When no one else would You'd always gone through, you'd always stayed true When no one else would You'd die for my sins, you'd fix everything When no one else could And I'd always believe you'd be covering me When no one else would, no one else could
Har du någon favorit i årets Mello??
Nä, nu ska jag dra av datorn och vila mitt huvud.
Kram
Everything
Idag var Seth och jag i mamma och pappas kyrka. Det var ungdomarna som höll i mötet och de gjorde det så bra!! De gjorde ett drama, som är helt fantastiskt. Några av våra ungdomar hemma har också gjort det och jag gråter varje gång jag ser det.
Hittade en version av det på Youtube och jag vill så gärna dela med mig av det för det är så bra!! Det behövs ingen förklaring för det talar sitt tydliga språk :)
Du hittar det här:
Everything
Hittade en version av det på Youtube och jag vill så gärna dela med mig av det för det är så bra!! Det behövs ingen förklaring för det talar sitt tydliga språk :)
Du hittar det här:
Everything
