Favorit i repris
Har ju haft denna bild och sång tidigare i ett inlägg, men oh, vad jag tycker om denna sång. Så det blir en favorit i repris helt enkelt idag :D
Hoppas du har en bra vecka! Kom ihåg att du är värdefull och unik!
Tala om vad du tycker...
När någon inte finns mer här på jorden pratar man ofta om allt det fina och bra personen har gjort och var. Det är bra för det är till tröst för alla som sörjer. Men för den som inte lever längre spelar det ju ingen roll. Den personen borde få höra allt det där fina när han/hon finns här, eller hur?
Har vi något positivt att säga till människor i vår närhet, så borde vi ju säga det. Allt det där som gör personen speciell och som man gillar med den, borde den ju få höra - när den fortfarande finns här. Jag erkänner att jag inte lever helt upp till det jag själv skriver här, men jag försöker. Jag tycker det är jätteviktigt att tala om för människor när jag gillar det de gör, vad de betyder för mig osv, men jag kan bli bättre på det!
I samma tema funderar jag även på vad jag gör här i världen för att göra skillnad. Vad kommer människor komma ihåg mig för när jag bor i himlen? Jag vill vara en människa som gör skillnad. Helst skulle jag ju vilja vara som Martin Luther King, som gjorde historisk skillnad för miljoner människor, eller som Nelson Mandela, men det är nog att drömma för stort. Man ska drömma stort, det är inte det jag menar, för många människor kommer göra historisk skillnad i världen, men jag är nog inte en av dem... Däremot kanske jag kan göra skillnad för människor som finns i min närhet. Det är i alla fall min dröm. Att få vara med och göra en positiv skillnad i människors liv.
Är det knasiga funderingar, eller vad tänker du?
Jag menar verkligen INTE att låta självgod. Hoppas du inte uppfattar mig sådan utan förstår att detta är mina funderingar och min önskan.
Bönesvar
Seth och jag ligger och myser och tittar på Bolli i källaren/gillestugan (gillestuga låter ju faktiskt trevligare)... Stefan mår mycket bättre i magen och det var inte vanlig magsjuka utan något annat. Men för att inte ta några risker så har jag valt att sova med Seth i gillestugan för att minimera risken för att bli smittad... Vi sov här natten till idag också och Seth bönade och bad att vi skulle göra det en natt till och jag är inte den som är den sådär ;)
Vet du, jag glömde ju berätta om Seths ögon. För nästan en vecka sedan berättade jag att Seth hade fått ögonfluss och när han somnade var han rejält svullen, röd och geggig. Som alltid bad vi kvällsbön och jag bad för hans ögon också. När han vaknade var flussen helt borta! Jag har aldrig varit med om att det gått bort så fort. Vi fick bönesvar helt enkelt. Nu vet ju jag att alla ni som läser här inte tror som jag... men jag tror verkligen att det var Gud som tog bort flussen från Seth.
Detta med bönesvar kan skapa mycket reaktioner, frågor och funderingar. Varför får man inte alltid bönesvar? Vad väljer Gud att svara på? osv... Jag har inget bra svar, mer än att Gud är större än oss. Har ni sett filmen "Bruce Almighty"? Där får ju en människa vara Gud för ett tag och han väljer att svara "ja" på allas böner. Det blir inget bra...
Jag har inget svar på varför vissa inte blir friska och andra blir det. Varför vissa får jobb och andra inte. Jag har inget svar på varför vår Silas inte fick leva... Det jag vet är att Gud är med i allt som händer och bär en genom allt. Vi bor i en värld som inte är perfekt, men vi är aldrig ensamna i den! Jag tror dessutom att Gud svarar på många fler av mina böner än jag är medveten om, eftersom jag kanske förväntar mig ett svar, men Gud svarar på ett annat sätt. Men när jag får ett så konkret svar som när Seths ögon blev bra så fort, då väljer jag att se att det är Gud och inte "tur".
Nu har jag bara en arbetsdag kvar denna vecka :) Vad skönt! Sedan börjar väl det som kallas "oxveckorna"... Får se hur vi kan lysa upp tillvaron under dessa veckor. Ja, något ska nog gå att hitta på. Se till att umgås extra med familjen, pyssla lite, umgås med vänner, ja, det finns mycket man kan göra :)
Ta hand om dig!
Vart är vi på väg?
Oh, jag blir så ledsen enda in i själen. Varför får inte människor tro på det de tror på? Hur kan man bli dömd till döden för att man tror på Jesus istället för Muhammed??
Vi i Sverige skickar tillbaka kristna irakier till ett land där kristna får kämpa för sin överlevnad. Är det rimligt?? Jag tycker inte det. Vart är vi på väg, när vi gör så?
Jag är så tacksam över att få leva i Sverige där vi har religonsfrihet och yttrandefrihet. För mig är det så självklart att få tro på det jag tror på och att du tror på det du tror på - ingen behöver bli förföljd eller dödad pga tro, kristen, muslim, hindu eller vad man nu är.
Då är det också självklart för mig att vi i Sverige, som har det bra, trots ekonomisk kris över världen, hjälper de utsatta! Innebär det att ge uppehållstillstånd till kristna eller muslimer som förföljs, så bör vi göra det... Vi kan och bör hjälpa de utsatta oberoende av vilken religon de tillhör eller varför de nu blir förföljda.
Vi har det bra i Sverige!!!
Visst finns det människor som lider och har det svårt här, men vi är ett av världens rikaste länder, vi har ett fantastiskt socialförsäkringssystem, vi har fantastisk sjukvård osv. Vi är fria på så många sätt och borde dela med oss av detta!!
Detta var några av mina funderingar denna dag...
Kramar
Motstånd
Jag kom att tänka på Raoul Wallenberg, som räddade över 100 000 judar under andra världskriget.
Jag kom att tänka på Corrie Ten Boom och hennes familj, som räddade många judar och själva hamnade i koncentrationsläger på grund av detta.
Det finns så många hjältar. Och så funderar jag på hur jag själv skulle reagerat om jag levt under andra världskriget. Hade jag varit en av dem som hjälpte andra att överleva och därmed riskera att själv dö. Eller hade jag varit en av dem som bara var tyst. Eller hade jag varit en av dem som "följde order" och plågade andra. Jag hoppas att jag skulle vara en av hjältarna, som hjälpte andra...
Nu lever vi inte under andra världskriget, men vi har mycket annat konstigt omkring oss. Hur reagerar jag om jag ser någon bli nedslagen? Hur reagerar jag om jag ser ett barn fara illa? Hur reagerar jag om jag ser orättvisa, mobbning osv. Har jag nog civilkurage att stå upp för den som behöver hjälp? Jag hoppas det, men man vet inte förrän man är i situationen.
För mig är det viktigt att fundera i dessa banor. Jag vill vara en person som bryr mig och som reagerar och handlar. Hoppas jag är det... Tänk vad en film kan skapa i fundringar - viktiga funderingar.
Avslutar och "lättar upp" med en bild på Seth. Idag fotograferades det hos dagmamman, så dagen till ära hade han "tjofs" i håret. ("Tjofs" är hårgelé. Ja, ett konstigt ord, men så är det här i familjen).
Funderingar...
Ett ex: Mellan vår stad och mitt jobb pågår febrilt vägarbete. Man breddar vägen och gör den bättre. Innan var det en trång och tråkig väg. Om man hamnade bakom en lastbil kom man inte om pga kurvor, krön och smal väg. Nu gör man alltså något åt det och oj, vad det klagas på att det är så jobbigt att åka på vägen när den byggs om. Ja, men, hur ska det kunna bli bättre om man inte bygger om!? Ska de bygga en bro över vägen först där vi trafikanter kan åka? Det handlar om en begränsad tidsperiod, så det är väl bara att gilla läget så länge. Det kommer ju bli hur bra som helst.
Hur kommer det sig att så många "gillar" att klaga? Vore det inte bättre att vi försöker se det positiva i saker istället!? Är det typsiskt svenskt? (Självklart klagar och gnäller jag också ibland, men ibland blir jag trött på att det ska klagas om så mycket... Hoppas du förstår vad jag menar.)
En annan fundering har varit mina principer... Jag har haft en liten princip att min son inte skulle leka med pistoler och andra krigsleksaker. Detta slog mig när jag bar in ett gäng svärd och gevär från vår säng (eftersom han legat stor del av sin dag där pga feber) till hans rum ikväll - så mycket för den principen. Han skjuter/siktar iaf inte på människor utan bara på djur. Det har vi lärt honom. Är det fler föräldrar som har principer och sedan kommer på att principerna "försvunnit"? (Självklart har jag mina principer som inte försvinner, såsom att han inte får slåss, röka eller dricka sprit ;-)
Och så till sist ett litet Gandalfmoment: Stefan tvättar badkaret och i badkaret är botten full med vatten och medel. Gandalf hoppar i badkaret... Gandalf är blöt och har medel i hela pälsen... Oj då. Vi får duscha av henne... Gandalf är inte nöjd! Men nu verkar allt vara förlåtet för nu har hon legat mellan Stefan och mig och spunnit en stund =)
Sov gott!
You´ve got me
Som så många gånger förut kommer här en sång av Steven Curtis Chapman.
På tal om mitt förra inlägg =)
Till Stefan =)
You´ve got me
One day you´ve got me laughing, one day you´ve got me crying
One day you´ve got me thinking: "I´m going out of my mind".
But one thing that is true, the one thing that never changes
is that you´ve always got me
On a Monday, on a Tuesday, on a Wednesday
All the way around ´till Sunday, you´ve always got me
On the good days, on the bad days and the mad days
the happy and the sad days, you´ve got me everyday of my life.
One night you´ve got candles burning
one night your head is aching,
most nights you´ve got a hundred severel things
still on your list to get done.
One thing stays true, one thing that you can know for certain
is that you´ve always got me.
On a Monday, on a Tuesday, on a Wednesday
All the way around ´till Sunday, you´ve always got me
On the good days, on the bad days and the mad days
the happy and the sad days, you´ve got me everyday of my life.
You´ve always got me, you´ve always got me by your side.
You´ve always got me , every single day of my life.
You´ve always got me.
One thing stays true, one thing that yoy´ve can know for certain is that
you´ve always got me.
Steven Curtis Chapman
Stor är Din trofasthet
Blott en dag... igen
Jag har skrivit denna sång förut i ett inlägg, men den är ju så bra. Den skrevs för ca 150 år sedan och är lika aktuell idag. Har sjungit lite på den idag, så jag delar med mig till dig också - två av tre versar =)
"Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en Moders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land."
Lina Sandell
Fingeravtryck...
"Våra fingeravtryck försvinner inte från de liv vi berör."
Ja, så är det ju. Vad jag gör, hur jag berör människor finns kvar. Tänk vad viktigt att tänka på när vi möter vänner, främlingar, bekanta, familj... Om jag tänker på det och försöker leva mitt liv på ett positiv sätt, fastnar positiva fingeravtryck... Sårar jag andra så är det ju det som riskerar att stanna kvar. Så om jag försöker lämna positiva fingeravtryck och du försöker lämnat postiva fingeravtryck... Visst borde vår värld bli lite bättre? Om vi alla tänker så, borde inte den attityden spridas till människor som finns runtomkring oss och andra kanske också börjar tänka och leva så?!
Nä, jag försöker inte vara överkäck nu. =) Vi har ju dåliga dagar och kan inte alltid vara positiva. Jag menar inte positiv på ett överkäckt sätt utan mer som att beömata andra med värme och respekt för även om jag har det jobbigt, kan jag ju bemöta andra med just detta, eller hur?
Ja, jag tycker iaf att det var tänkvärda ord...
"Våra fingeravtryck försvinner inte från de liv vi berör."
Speechless
Tacksam
Tänk att få vara gift med en man i tio år och fortfarande älska honom enormt mycket! Vi har det så bra tillsammans.
Tänk att få ha en son, som varje dag ger upphov till (lite irritation) och MYCKET glädje. Vi skrattar tillsammans varje dag. Kanske tycker ni att jag tjatar, men han är oerhört go.
Jag har min tro på Gud, som jag inte vill leva utan. Jag är trygg i att Han alltid är med mig, i allt som händer.
Jag har en storfamilj som jag vet finns för oss i glädje och i jobbigheter. Det är ju inte en självklarhet att man funkar ihop med den familj som ens partner har, men för oss fungerar det otorligt bra.
Dessutom har vi härliga katter =) På bilden nedanför ser ni Frodo, som är väldigt fascinerad av det droppande vattnet som droppade när vi frostade av frysen.
Seth äter en godisbit och läser sin Bamsetidning som kom idag.
Ja, jag har oerhört mycket att vara tacksam för! Och det är jag!
Trasiga glas...
Idag predikade Stefan för första gången efter att han kom tillbaka efter sjukskrivningen (efter att Silas dog.) Jag är så stolt över Stefan. Predikan var så bra och jag tycker han är strong som går upp och gör det när det inte ens gått två månader sedan vi fick veta att Silas inte skulle överleva. Dessutom att gå upp och predika om Guds omsorg och kärlek! Men det är ju precis det vi upplevt under denna tid: Guds omsorg och kärlek. Vad skulle vi gjort utan Honom, i denna tid?
Stefan hade en så fin bild, under predikan, som jag tänkte försöka återge här:
Vi har alla saker i livet som vi tvingats gå igenom. Saker som vi skulle välja bort om vi hade fått välja. Det är saker som skapar sår i själen, sår som så småningom blir ärr och hanterbara minnen. Allt blir inte så dramatiskt och chockartat som det vi fått gå igenom nu, men storleken på svårigheterna vi går igenom ska inte mätas och jämföras med andra. Det som vi möter blir vår svårighet och verkligt för den som ska gå igenom det. Varje sår i själen gör ont för den som ska bära smärtan, oavsett storlek på såret. Ibland kan de små såren göra mer ont än de stora. Och att det finns de som "haft det värre", är ingen stor tröst för den som just då går igenom sin smärta och sitt mörker.
Men det finns en Gud som bär genom svårigheterna, det finns en Gud som vet vad smärta och lidanade är och som vill ta oss i sina armar och ta oss igenom mörkret. Det finns en Gud som vill lägga ett förband på såren, smörja dem med läkande salva och ge oss den kraft vi behöver. Hans namn är Jesus och Han vill och lovar, om vi låter Honom, att bära oss och ge oss hopp. Det handlar inte om att förneka sorg och smärta, det handlar inte om att inte ta problem och det som är jobbigt på allvar. Allt det måste få ha sin tid och sin gång, beroende vem man är som person och på vad det är vi möter så tar det olika lång tid att ta sig igenom. Vid större trauman och chock kan det ta ganska lång tid innan såren läker. Och det måste få ta tid, det kan ta månader, ibland år. Men mitt i det du och jag går igenom finns Jesus, Han bär, befriar oss och leder oss framåt steg för steg.
I glädjen och när allt går bra, när livet är på topp och allt fungerar och går som vi själva vill. Då kan det vara lätt att glömma bort Gud och bara köra på. I sorg, smärta och svårigheter finns en risk att vi stirrar oss blinda på omständigheterna och inte låter Jesus läka såren och bära oss igenom. Utan att för den sakens skull förneka sorg och smärta så behöver vi också lyfta blicken och se på Jesus mitt i svårigheterna. Det finns kraft och läkedom för den som söker Jesus.
Bilden här är en "bild" av att man kan krossas, när det händer jobbiga saker, som för oss när vi förlorade Silas. Men bitarna samlas ihop och kan börja sättas ihop igen för att sedan bli hel.
Ärren finns kvar, men man är ändå hel och inte oduglig eller så för att man har ärren efter sprickorna.
Både ock...
Denna vecka har jag jobbat lite mer (50% av mina 85%). Det fungerar bra, men ändå inte. Allt just nu känns både ock... Det känns jättebra att vara tillbaka på jobbet, samtidigt så blir jag så otroligt trött. Ena sekunden är jag glad och nästa sekund känns det som om jag ska börja gråta. Konstig känsla, liksom.
Dessutom är jag så trött och konstig i huvet nu så jag kan inte samla och sortera mina tankar. Det känns jättekonstigt! Det har jag aldrig varit med om förut... Tankarna får flyga och komma som de vill, för jag kan inte styra över dem. Har du varit med om det någon gång? Känns jättemärkligt.
Imorgon åker Stefan till Nyhem. Oh, vad roligt det hade varit att också åka dit, men i år blir det inte så. Får satsa på nästa år igen. Seth och jag blir hemma. På lördag ska jag sälja grejer på loppis i Horndal =) Det tycker jag ska bli roligt.
"Om jag sitter eller står, vet Du det, Du förstår mina tankar fjärran från. Om jag går eller ligger, utforskar Du det. Med alla mina vägar är Du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet Du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i Din hand."
Ps 139:2-5
Det bibelordet är skönt att läsa när tankarna flyger runt i huvudet och allt känns konstigt och rörigt. Gud vet ändå vem jag är och förstår mig och är med mig. =)
Kom ihåg att du är värdefull!
Kramar
Livets väg
"Jag går på livets väg. Jag går på livets väg. Där kan allting hända, men jag kan va trygg för Du finns över mig och under mig, framför mig och bakom mig. Du omsluter mig på alla sidor."
Det är ju precis så jag ser på livet. Allt kan hända, men jag kan vara trygg ändå...
Stefan och jag har gått utmed Dalälven ett par morgnar och en dag fick kameran följa med. När vi gick där, omvandlades det jag såg till en fundering kring livet. Bildligt talat. Så här gick mina funderingar: (Varning för haltande bilder, men jag hoppas ni förstår vad jag menar ;))
Just nu är släpps det på mycket vatten, eftersom det kan komma mycket vatten uppifrån älven. Så är det ju i livet också, ibland känns det som att det kommer väldans mycket vågor och storm runtom en.
Tack och lov för livskamraten.
Ibland är det blå, klar himmel och vackra blommor...
men ibland är det riktigt stenigt, (men ser man sig noga omkring kan man ändå hitta vackra blommor här och där.)
Ibland lyser solen klart och vägen är slät...
Ibland känner man sig som den där pelaren, som delar på vattnet och måste stå där stadigt, trots att vattnet rusar på från alla sidor. För mig är pelaren även en bild på Jesus, som står stadigt i mitt liv även när det stormar runtomkring mig.
Trots att vågorna rusar kan det vara otroligt vackert.
Det kan gå riktigt segt uppför.
Men vad härligt när man ser sitt underbara hem.
Ja, så kan livets väg vara ;o) Djupa funderingar va..? Ha ha.
Jag har läst eller hört någon säga att det inte finns något ogräs utan bara blommor som växer på fel plats. Jag älskar maskrosor, men så är jag ju ingen bonde heller, som störs av maskrosorna. För mig är inte maskrosor ogräs utan ett vackert gult inslag mot det gröna gräset. Otroligt vackra färger ihop.
Go there with you
Jag är så glad att Stefan och jag har varandra. Hur skulle det vara att gå igenom en sådan här tuff period utan honom?! Jag tänker på vänner som förlorat en livskamrat... jag kan inte föreställa mig sorgen. Vi har ju ialla fall varandra i allt detta jobbiga.
Jag har lyssnat på min absoluta favoritartist idag, Steven Curtis Chapman. Han har skrivit flera sånger till sin fru och en av dem är "Go there with you". När jag hörde den idag tänkte jag på hur bra den passar in på Stefan och mig just nu...
Delar av "Go there with you"
I see it in your tears - you wonder where you are
The wind is growing colder and the sky is growing dark
Though it's something neither of us understands
We can walk through this together if we hold each other's hand
I said for better or worse I'd be with you
So no matter where you're going I will go there too
I will take a heart whose nature is to beat for me alone
And fill it up with you - make all your joy and pain my own
No matter how deep a valley you go through
I will go there with you
And I will give myself to love the way Love gave itself for me
And climb with you to mountaintops or swim a raging sea
To the place where one heart is made from two
I will go there with you
No matter how deep a valley you go through
I will go there with you"
Jag tror på en Gud...
"Jag tror på en Gud, som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet.
Jag tror på en Gud, som gråter med mig,
när jag gråter och allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den,
som väntar tills gråten gått åt.
Jag tror på en Gud, som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör."
Christina Lövestam
När man själv inte har några ord, så finns det så många andra som har skrivit fina sånger och dikter som man kan använda sig av. Idag är det denna dikt, som även är en sång, som får uttrycka vad jag tänker idag. 
Här är två små, som också tröstar när det är jobbigt och som man kan skratta tillsammans med =)
Håll mitt hjärta
Ikväll ringde en kär vän som bor på annan ort. Vi har haft kontakt via facebook senaste veckorna. Det var så roligt att få prata med henne ikväll, även om jag tappar bort mig ibland och måste fråga vad vi pratade om. Jag fick veta att hon också nyligen förlorade ett barn och det gör mig så ont. Vi har inte pratat sedan hon fick missfall och jag blev så ledsen när jag fick veta det. Det var ett tidigt missfall, men sorgen är ju ändå stor. Att förlora ett barn, när det än är, är fruktansvärt.
Hon berättade att hon skrev till mig på facebook att jag kunde höra av mig när jag orkade och sa det till mig ikväll. I förra inlägget skrev jag ju att jag inte tror på det just nu i början av sorgfasen. Jag kommer inte ihåg vilka som sagt, eller skrivit det till mig och det var verkligen inte en känga till er som gjort det. Det är ju i all välmening man säger så. Men som jag skrev i förra inlägget så är det svårt att vara den som hör av sig just nu.
Idag har varit en svår dag på många sätt... så jag orkar inte skriva mer nu, men skriver med en sång, som jag går och sjunger på mycket. Den är så fin och säger så mycket.
Håll mitt hjärta
Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ
Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ
Håll mitt hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ
Håll min själ
Björn Skifs
Funderingar om att möta människor i sorg
Här kommer dock lite funderingar kring att möta människor i sorg. Jag kan bara utgå ifrån mig själv, hur jag vill bli bemött, men jag tror att många med mig vill detsamma. Absolut inte alla, men många. Självklart måste man respektera dem som inte vill prata om sin sorg.
Jag förstår att människor har svårt att veta var man ska titta, vad man ska säga, hur man ska vara när de möter oss. MEN, vi är ju desamma fortfarande, trots att vi aldrig blir desamma igen. Knasigt... men förlusten av ett barn kommer alltid finnas hos oss, men Stefan och jag är ju de vi är. Både han och jag har ett behov av att få prata om det som hänt, så var inte rädda att fråga om det. Vi vill träffa människor, som vi alltid vill göra. Kom gärna förbi på en kopp kaffe eller the. Orkar vi inte så säger vi till. Ring gärna för att fråga hur det är. Tänk aldrig att ni stör eller tränger er på. Jag tror att detta gäller många som har sorg. Självklart ska man inte bara klampa på utan vara lyhörd för vad personen vill och behöver, men vi kan bli lite för rädda att tränga oss på, men det är så viktig att visa att man bryr sig på ett eller annat sätt. Vi har så många människor omkring oss som hör av sig via sms och facebook osv och det uppskattar vi så otroligt mycket. Vi är helt överväldigade över att så många människor, som vi känner och som vi knappt känner, bryr sig om oss och visar det. När vi kom hem låg det en hög med vykort från mest äldre medlemmar i vår församling. Det värmer så oerhört.
Alla känner vi människor som sörjer, eller som kommer sörja och det är så viktigt att vi visar dem omsorg. Skicka ett kort, kom förbi med en blomma, eller en sockerkaka, eller kom bara förbi. Jag själv är inte jättebra på att bemöta människor i sorg, men jag kommer bli bättre efter detta... Jag tror inte på att säga "hör av dig när du orkar", eller liknande. Återigen utgår jag från mig själv, men jag tror det gäller många i sorg. Jag tror inte på det utifrån att jag gärna skulle höra av mig till vänner, men just nu kan jag inte ens bestämma vad vi ska äta till middag. Vi måste ha en lista på vad vi ska göra om dagarna, så att något blir gjort, eftersom våra hjärnor inte fungerar som vanligt. Det kommer de ju göra igen i sinom tid, men inte nu. Därför tror jag på att höra av sig till människor som har sorg och att inte vänta på att de hör av sig.
(Allt detta skriver jag lika mycket till mig själv, eftersom jag inte är så bra på att möta människor i sorg. Men nu kan jag utgå från mig själv.)
Never gonna say goodbye
Jag älskar ju musik. Det finns så oerhört många sånger, som hjälper en genom dagarna som går.
Vi fick en skiva med hårdrocksballader från 80-talet av Stefans bror, Christian. Jag älskar 80 och 90-tals hårdrock och särskilt balladerna =) En av sångerna på denna skiva är "Never gonna say goodbye" med Guardian. Jag lyssnade mycket på den som tonåring och den har fastnat för den igen nu. Särskilt sista biten, som handlar om att Gud aldrig lämnar mig, vad jag än går igenom (fritt översatt).
Jag kommer nog återkomma till sånger som betyder mycket för mig just nu, särskilt eftersom sånger hjälper mig genom sorgsna dagar och glada dagar.
Hittade en gammal, dålig video med Guardian på Youtube. Inget att titta på, men jag gillar raspet i sångarens röst och om ni vill kan ni ju lyssna på den. Härliga 80-tal hi hi.
"You and I we've been through some hard times
You think of all the times I've seen you fall
But through all the rain and all the grey skies
I haven't lost any love for you at all
But if your eyes could see how much you mean to me
You take my hand, my love would set you free
It´s another heartache, it´s another day
You sit and watch your life pass you by
like a cold winter's day
You take a look around you,
you see the fragments of your broken dreams
But we pick up the pieces and we carry on
And if your eyes could see how much you mean to me
You take my hand, my love could set you free
And I'm never gonna say goodbye
I'm always standing right by your side
And no matter what you do
You know my love belongs to you
And I'm never gonna say goodbye
And every day of life seems a little bit colder
Waiting for love in the pouring rain
You can cast all your cares upon my shoulders
I gave my son for you and I'll never turn away from you
And if your eyes could see how much you mean to me
You take my hand, my love could set you free
And I'm never gonna say good bye
I'm always standing right by your side
And no matter what you do, you know my love belongs to you
And I'm never gonna say goodbye"
